Trädgården är ett slagfält. En djup vallgrav, en hög jorvall och en grävskopa utanför vardagsrumsfönstret. På en förmiddag vändes allt upp och ner. Eken är borta, häggmisplarna uppgrävda, de kommer att klara sig, Min sorgebarn min rhododendron kan nog överleva, den hamnade lite på sned så vi får vänta och se. Rosen är borta. Det var Sven, inte Lasse Grävare, som körde skopan och han viste ju inte.... Maken har aldrig en aning, för honom är der bara nåt grönt. Annars kan han,Sven alltså,verkligen hantera de stora skopan , såg hur han lyfte upp några liljor och ställde dom utanför kaosområdet. Sven gräver här för andra gången, när skogsbacken förvandlades till villaområde var han med och körde lingrävskopa. " de fina ingenjörena från Stockholm skulle komma och de kom stora delegationer och tittade" sa Sven. Ja det var tider det. Äkta Mexi och brun panel.