Tänk så många hålor man kört igenom och undrat varför nån valt att bosätta sig där, Lesjöfors, Björneborg, Grängesberg.... Speciellt nu i november så ser det ju så genomtrist ut på många ställen. Och man tycker kanske att de där ställena ligger så långt bortom allt. Men den egna orten ligger centralt - västra stambanan, E20, mitt mellan Stockholm och Göteborg. Men den som idag kör E20 söderut från residensstaden i Örebro län, tillika en av huvudstäderna i gnällbältet - vad ser han? Jo en rad med bensinstationer, vägkrogar, ett irriterande trafikljus, bullervallar och en himla massa båtar till försäljning. Men det som ger livet innehåll för oss som bor här, det kan inte uppfattas från bil- eller tågfönster. Vacker natur, service i ganska bra omfattning, föreningar, bra skola och barnomsorg, bibliotek, grannsämja, kamratskap. Mycket av detta som vi tar för givet när vi finns mitt i det. Men hur skulle det vara att flytta? Sälja huset, flytta till Göteborg. Det är ju aktuellt för en en del av oss eftersom den världsledande svetstillverkaren väljer att flytta sin utvecklingsavdelning. Beskedet kom som en blixt från klar himmel, Göteborg trots allt ganska nära. Undar vad dom tycker i Opole och Belo Horizonte?
Veckopendling, övernattningslägenhet, distansjobb.. hur det blir finns ju inga svar på än.
Men vi blir nog kvar i den lilla hålan, hålan som ser så trist ut när man kör igenom en grådisig novemberdag.