söndag 28 februari 2010

Det är lite jobbigt att skriva det här. D.v.s rent fysiskt. Jag har nämlingen spräckt några revben. Det gör d-gt ont och lite genant är det att det inte var i störtloppsbacken. där min förra skada för 14 år sen inträffade, utan på väg till sopcontainern. Sen 1977 har vi varit i Björnrike varje sportlov. Barnen var med redan som foster och de är forfarande med nu när de är vuxna.
I år åkte vi ju precis från snökaoset och körde på bra vinterväglag de nästan 50 milen. Men det var kallt, ner mot minus trettio. Då är det för kallt för utförsåkning för min del. Även ungdomarna tyckte att vi kunde ta en tur till Vålkojan, förnämlig våffelstuga. Medan jag väntade på att de skulle preparera sina skidor tog jag soppåsarna. Och plötsligt låg jag där med ansiktet i snön, snö under glasögonen, smäll på näsan, ont i bröstkorgen och ena knät, soppåsarna spridda, staven mitt stöd för att inte halka en bit bort.. Min första tanke var löjligt nog: hoppas ingen såg mig. Nu har jag "bara" ont i revbenen. Det går bra att stå, gå och sitta men att ligga och att ta sig ur sängen är inte kul. Hosta, nysa, skratta ajajaj vad ont det gör. Så det blev inte så mycket skidåkning för min del. Vi åkte det rätt så flacka spåret mellan Storhogna och Samevistet - en härlig tur men den fick jag betala med fruktansvärt ont natten efter, fick sitta och sova. Hemresan blev lång, först snöfall och snörök, en timmes köande genom Mora, regn och minusgrader, snö och plusgrader.
Det är allt lite synd om mig - jag kan ju inte skotta snö och inte åka skidor heller och inte fick jag tillfälle att köpa liftkort med pensionärsrabatt - det hade jag verkligen sett fram emot.
Men jag har köpt Ice-Bugs, skor med sulor som dubbdäck, så nu kan det få frysa på.

6 kommentarer:

Lisan sa...

Vilken otur du har! Inte är det väl någon tröst heller att det kunde ha blivit värre. Hoppas någon annan kan skotta i stället för dig. Jag har skottat och skottat och nu har trappan varit full med snöras från taket och värmepumpen var helt övertäckt. Så nu hoppas jag bara att det inte kommer mera och att det blir vår snart.

BarbroLi sa...

Nu är jag här igen... hade tappat bort dig. Ta det lungt!

ensamma mamman sa...

Herregud! Vilken otur!

Maggan sa...

Det var ju inget roligt att du ramlade så illa. Du får ta det lugnt och försöka att inte skratta eller hosta. Krya på dig!

Martina sa...

Usch då, hoppas du mår bättre nu! Det var ju tur i oturen att du inte bröt något i alla fall! :)

Nillano sa...

Åh, sån otur! Aj aj, stackars dig! Hoppas du repar dig snabbt! Kramar