söndag 7 mars 2010

Jag har bara åkt Vasaloppet en gång. Ja, det var förstås med bil med det var långt tyckte jag. Det tog tid också och det kan nog bero på att vi åkte med en tvåtaktare byggd i Trollhättan, frihjul och rattväxel - härliga tider. Det är väl en 35 år sen och vi åkte Vasaloppsvägen från Sälen till Mora. Vi hade bott i bekantas stuga i Hundfjället. De byggde där redan på 60-talet efter en några vintrar i husvagn i Tandådalen. I Tandådalen fanns en lift och tre nedfarter, i Hundfjället var en nedfart pistad och sen fanns den branta puckelpisten som man knappast åkte mer än en gång per vecka.Om man vågade. Men det var ju inte så mycket folk varken i backar eller spår Inga hotell utom Högfärdshotellet (som Ingmar Unge kallade det). Idag lär ju drygt 16000 personer ha startat i Sälen. Spännande att följa i TV och på nätet. Jag minns fortfarande det klapprande ljudet av skidor och stavar vid starten. Jag var där 1965, 20 minusgrader, ca 6000 startande -så imponerande. Och nu är de så många fler, alla verkar så nöjda och tycker det är så kul så jag ska nog köra ett lopp till. Med bil förstås. Fem kilometer i Byggemarken räcker bra för mig vad beträffar skidåkning, men rätt så ofta i stället.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, och minns du det enda "hålligångstället"? Joängets fjällgård?

Lennart sa...

En kompis till mig åkte Vasaloppet en gång. Eller, nja nästan halva i alla fall. Han hade inte tränat innan något direkt, kanske 4 eller 5 gånger i spåret runt en idrottplats. Så då han hade gjort halva sträckan stupade han och avbröt. Sen var han ledbruten och halvdöende flera dagar efteråt.

epsilon sa...

Anonym - Joänget kom jag inte ihåg, där fanns det ju TV.
Lennart - det är verkligen toklångt. Jättebra att orka 4 mil tycker jag. Att han ens vågade testa.