Tänk vad man frivilligt utsätter sig för. Nu menar jag inredningsprogrammen på teve. matlagningsdito också. Nu i veckan tittade på Simon och Tomas. De ska ju bevars rätta till i vad som kallas Sveriges fulaste hem. Eftersom de var i ett närbeläget samhälle så tog ju nyfikenheten överhanden och jag kunde givetvis häpna över hur skild den besökta familjens smak är från min. Dockor, pynt, spetsar, guld och glitter i övermått. Ägarinnan gillar en romantisk stil och hennes make ställer upp på att förverkliga hennes ideer, Och så brakar inredarna in, fäller förargliga kommentarer, river ut allt och inreder på ungefär samma sätt som tidigare. Skillnaden var väl att det kom in en jätteteve i rummet som gratisannons för sponsorn. Men alla nedsättande kommentarer, och det av en engelsman, gör mig lite sorgsen å familjens vägnar. Såg även Roomservice där både snickaren och målaren verkar både kunniga och förnuftiga men inredningsarkitekterna mest verkar tänka på att vara så originella som möjligt. Heltäckningsmatta på parkettgolv, kladda med vit färg på allt och även där en jätteteve.
Det enda av alla dessa inredningprogram jag kan titta på utan att blodtrycket stiger är Bygglov, både förnuftigt och roligt. Inredaren där, Mija, är den enda av alla dessa jag skulle våga släppa in i mitt hus.
Tydligen lagas det inte speciellt mycket mat nu för tiden, det hinns väl inte med om man ska titta på alla programmen. Per Morberg, Paulo Roberto, Solens mat är trevliga och roliga. Men hur kan man släppa in Plura - utan skjorta? Det tittar jag inte på och inte Elake kocken. Gillar inte den typen av män - stöddiga mobbare. Kanske de inte fick sitta tillräckligt mycket i sin mammas knä.
Även om jag drömmer om ett nytt kök så ska det lagas mat i det i dag också. Och jag vill inte veta vad Simon och Tomas skulle ha att säga om de kom in.