Det stämmer så bra det där ordspråket som säger att det som göms i snö ... för nu ser det förfärligt ut på tomten. Allt det som snön dolde så barmhärtigt håller på att titta fram. Jordhögen vid knuten där syrenen stod, plattorna från gången och gamla altanen i högar lite här och där, sandsten från muren, vara-bra-att-ha-virket och så förstås all sten som grävmaskinen bökade upp. Den bara jorden tittar fram och påminner om att vi måste bestämma hur vi ska göra med gräsmatta. de nya slänterna måste fixas - hur gör vi det? Och hur använder vi bäst all sten. Det kan vara lite bråttom med det innan mannen med fina bilen från nästa gata kommer och plockar mer. Han hade fått löfte att ta fast vi ville ju ha haft den storlekssorterde högen kvar. Det som är kvar av rabatterna ser också så sorgligt ut för där går rådjuren varje natt och gnager av allt som kommer upp. Sin huvudrätt får de hos grannen, jägaren, och efterrätten blir julros, krokus och liljor i min sargade rabatt.
Trots all snö så kunde vi fullfölja påsktraditionen med trädfällning, riseldning och korvgrillande.
En tall som oroat mig hela vintern eftersom den stod så nära nyaltanen och en björk i västerläge som skymde solen ligger nu uppsågade och kluvna under ett, som maken säger, provisoriskt plasttak.
Och man måste ju säga att vi hade tur med vädret. På påskafton var vi tolv personer, och då är det ju fint om det går att grilla och fika ute. Skulle inte varit lika trevligt i dagens gråväder. Jag stannar inne, manglar servetter och plockar kanske bort påskpyntet.