Konst

I helgen var vi på Oxhälja i Filipstad, Det är en av Sveriges största marknader med ca 150 000 besökare på de tre dagar den håller på. För mig och tvillingsystern är det ju mycket nostalgi och så roligt att våra barn också gärna följer med. I år var vi fjorton personer i det gamla barndomshemmet där svågern får tänka ut hur han ska bygga ut och bygga till så att alla får en sängplats. Maken, systern, svågern, barn, kusiner och deras respektive - ett så stort gäng går ju inte att hålla ihop i trängseln så vi får jämföra våra fynd när vi strålar samman på eftermiddan till kaffet och kokosbollarna. Och vi har väl alltid varit aningen nedlåtande över den "konst" som säljs.
Det gråtande barnet, den yppiga kvinnan med sönderriven blus, fiskargubben, de snötäckta alperna eller gondoler i månsken - allt har vi gjort oss lustiga över. Men vad får jag se i Nerikes Allehandas bostadsbilaga i söndags? Jo ett ungt par som köper varje fiskargubbe de hittar. Så nu får man kanske tänka om. Konsthandlaren från Bräkne-Hoby kanske får upprättelse.
Kryddor, honung, hjortronsylt, holländsk ost, plastpåsar och påsklämmor och nåt litet från Rostfria Herman det blir det varje år. Årets fynd för min del blev gummistövlar, regnkappa och paraply trots att vädret var stålande. Stövlarna kom väl till pass i skogen, min barndoms skog.