Jädrar vilken smäll

När åskan började mullra så drog jag ur sladden ur min bärbara, strömmen till telefonerna och laddaren till min gulliga lilla radio. Och sen small det, jädrar vilken smäll.  Jag, som är rent löjligt rädd för åskan, for ju högt upp i soffhörnet och sen fick jag lyssna på tystnaden. Bredbandet, radion och telefonerna  och en del belysning var död. Givetvis hör lampan i den kolmörka källarsvalen där säkringarna sitter till dem som slocknat.
Leta ficklampa, kolla proppar - alla verkade ok, kolla var det slocknat, ringa maken som inte svarar, ringa granne där allt funkar, gå till nästa granne. Nu är han en hygglig typ som kollade skåpet vid gatan där allt var okej och sen hittade han den säkring som löst ut, bytte den och vips så fungerade allt igen.
Inget verkar vara trasigt och om ett tag  går  väl mitt blodtryck ner på normal nivå igen.
Men jädrar vilken smäll.