De är lättuggade

"De är lättugggade" det är vad han sa den unge mannen med sin engelska brytning på restaurangen vid Brunneby musteri i Borensberg.
Syrran och jag och en klasskamrat från den grå forntiden, realskolan i Filipstad, har varit på en liten tur och nu stod vi och valde från menyn. Det  lättuggade var viltbiffar gjorda på rådjurfärs med gräddsås och rårörda lingon.
Man blir ju full i skratt och undrar varför han väljer de orden, kanske för att förklara att det inte är en skolsula han tänker servera eller tror han att vi har löständer. I hans unga ögon är vi givetvis urgamla. Nu frågade vi inte och biffarna var både goda och lätta att tugga.
De kom farande från östra Värmland vid tiotiden, så vi startade med fika på altanen (fick sätta på värmen efter kall morgon) innan vi åkte till Bastedalens Kinapark. Kinesiska broar, små tempel, buddhafigurer, ginko- och katsuraträd i ett stenbrott i södra Närke - tänk vad entusiaster kan komma på.
Det är så vackert där med Bastedalens Herrgård intill och en fruktträdgård där träden just nu dignar av äpplen.
Sen for vi vidare, ner i Östergötland och följde vägen längs Boren till Brunneby. Jag brukar köpa äppelcider där och sympatiskt nog får man 50 öre i pant per återlämnad flaska, läggs bara i container och man talar om i kassan hur många. Hade även en fråga i medskick från dottern om man kan lämna egna äpplen.
" Det går bra men vill man ha sin egen must måste man lämna ett ton, efter 15 september och enbart höst och vinterfrukt." Annars får man lite per kilo äpplen och rabatt på musten. Så vi får väl se hur hon gör. De har kopiösa mängder frukt i sin uppväxta gamla trädgård och vi har redan gjort stora mängder vackert rosa äppelmos, mörkröda äpplen som de inte vet namnet på. Jag har redan slut på urdiskade mjölk- och juicekartonger   (hög tantpoäng) och skulle också behöva en frys till.
Sen åkte vi hemåt och nu var altanen solvarm och skön när vi åt äppelkaka innan de for åt värmlandshållet igen.