Klockan 02 20 väcks jag av telefonen. Hjärtat rusar förstås upp i varv. Vem ringer mitt i natten, vad kan ha hänt.?
En son är på kickoff med jobbet nånstans på Ålands hav, hans gravida fru ensam hemma. De andra barnen, barnbarnet - många tankar hinner rusa genom huvudet.
En röst från Securitas säger att jag står som kontaktperson för Kristinagården i Askersund.
- Det står öppet här och mina nycklar passar inte säger han.
Och jag lämnade in mina nycklar för fyra år sen är ju vad jag kan svara. Kristinagården är det vackra gamla hus där Komvux höll till och där jag var rektor i slutet av mitt arbetsliv. Vet inte ens om Sydnärkes utbildningsförbund har någon verksamhet där längre.
Men på fyra år har det väl inte hänt nåt där då. Konstigt i viket fall att man inte är bättre uppdaterad.
Jag försökte ge den stackars väktaren fler namnförslag men han sa att det är ju inte kul att väcka folk i onödan mitt i natten. Nej, precis.
Svårt att somna om blev det ju förstås - vaken och tacksam över att det inte hänt nåt med mina nära och kära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jo, nog förstår jag att du blev rädd för att något skulle ha hänt dina närmaste, redan efter kl 22 tycker jag det är obehagligt om det ringer.
När det ringer hos mig vid den tiden snurrar tankarna i skallen innan jag svarar. Tror alltid att något hemskt har hänt någon, men oftast är det vaktbolaget. Vilket är tur. Nu har jag sluppit såna påringningar under en lång tid.
Skicka en kommentar