Oxhälja

Nog för att minnet är kort men jag kan då rakt inte minnas en marken (marknad) med så vackert väder som detta år.
Oxhälja, första lördan i september, är en gammal tradition för oss östvärmlänningar. Länge sen man sålde oxar förstås. Kryddor, plastpåsar, äppelklyftare från Rostfria Herman och de sötaste små skinntofflor till lille Ivar blev mina fynd detta år. Det var mycket folk redan vid tiotiden så vid tolv var vi redan hemma i Persberg igen. Maken och svågern tog en tur till på eftermiddan och då rådde tydligen riktig trängsel.  Filipstadstidningen talar om besöksrekord men det kanske de gör varje år.
Att det finns avsättning för såna mängder T-tröjor med vulgära texter och fula fleecejackor i hemska färger förstår man ju inte. Men hjortronsylt, renkorv, vaxdukar och snygga trasmattor skulle man ju kunna köpa om behov funnes.
Att kusinerna får träffas, att svågern fyllde 70 och att man fick träffa bedårande lille S, en månad gammal, satte  en extra guldkant på helgen.  Treårige N, numera storebror, hölls oss förstås också på alerten.
Sammantaget en strålande helg, inte bara beroende på solskenet.