Vilket mörker.

Vad svart den blev - bildskärmen på min bärbara dator. Så snopet, plötsligt så ville den inte längre. treåringen som varit mitt trogna sällskap i soffhörnet. Extra besvärligt blev det ju eftersom  maken är i Essen på svetsmässan och inte kommer hem över helgen.
Vi har ju stationära datorer också förstås men bildskärmen till den som har kontakt med nätet slog åskan sönder i somras. Jag struntade förstås i det för jag hade ju min bärbara.
Men nu är den datorn igång med en gammal bilskärm. Skärmen står på en låg hurts, tangentbordet kan jag ha i knät och musen lite för långt bort. Antagligen är det en himla tur att det inte finns nåt skyddsombud här.Denna arbetsplats skulle nog stängas på direkten.
Jag fick tid till allt möjligt märkte jag i går kväll när kontakten med yttervärlden var bruten, men abstinensen gjorde mig orolig.
Vad som är fel med min lilla bärbara kan jag ju inte ha en aning om - ålderssvaghet, glappkontakt eller batterihicka som min svägerska föreslog.
Kanske bäst att köpa en ny så jag kan kura i mitt soffhörn igen..