tisdag 11 februari 2014

50 år - vad fort de försvann

Vilken vacker handstil tänkte jag. Måste väl vara nån i min ålder, vi som lärde oss skriva före den löjliga reformen med den  "nya skrivstilen", den som är varken hackat eller malet. Mycket riktigt - en klasskamrat från gymnasiet, som blev småskollärarinna som det hette i svunnen tid, inbjöd till studentjubileum.
Så nu är det 50 år sen vi tog studenten. Så många år och ändå så nyss. Vi hade en träff efter tio år men sen har inte jag träffat några klasskamrater annat än flyktigt.
Jag letar i gamla album, hittar ett par skolkataloger. Vad många det var som hoppade av mellan andra och tredje ring. Det hade jag glömt.  Minns inte heller alla namn  när jag tittar på ett klasskort.
Hur nervös jag var på själva examensdagen det minns jag. Censorer som aldrig träffat oss, latinbetyget som inte var ok, en del av de yngre lärarna också ganska skärrade. Men vi klarade oss hela bunten, ingen behövde gå ut bakvägen.
Och nu ska vi träffas igen. Högre allmänna läroverket har bytt namn till Ferlinskolan, högstadieskola.
Det ska bli roligt - träff på skolan och middag på Kalhyttans herrgård.
Undrar hur många jag kommer att känna igen? När jag ser min egen spegelbild kan jag ju misstänka att de andra också är lite förändrade.

1 kommentar:

Anonym sa...

Fick ju samma inbjudan och har ALDRIG någonsin skrivit så vacker skolfrökenstil som den som fanns på det kuvertet. /Syrran