söndag 4 maj 2014

1964 - 2014

Det var precis som alla säger - först var det okända ansikten men efter en stund så såg man en klasskamrat bakom patinan av grått hår, lite flint, kanske en kulmage eller allmän övervikt.
Vi har ju inte setts på många år och de flesta av oss har ju förändrats en hel del.
Skolan var sig märkligt lik. Aulan, med mörka paneler och takstolar i fornnordisk stil var precis sig lik även om målarfärgen hängde i flagor.
Samma talarstol och samma flygel. Det sa iaf Anne-Marie, som spelade orgel vareviga morgon  genom realskolan och gymnasiet. Morgonbön varje morgon och nåde den som kom försent - anmärkning. Bara vi bussresenärer kunde ju alltid dra till med att bussen var försenad.
Och minnena poppar upp - klassrummen så små de är och vi var ju ändå 30 elever i varje klass i realskolan. De breda trapporna, de fina ledstängerna var sig precis lika.
Höstterminen 1962 var vi 47 elever som började i andra ringen på latin- och reallinjen. Våren 1964 var vi 32 kvar som fick våra vita mössor. Om man inte hängde med var det bara att gå om eller hoppa av, För skolan var det angeläget att inte få rykte om sig att man inte höll måttet. Var skolan för snäll skulle ju många få gå ut bakvägen efter "muntan" när de tillresta censorerna sagt sitt. Och att vänta på censorernas besked  var verkligen en nervpärs.
Nu blev vi 17 som kom till jubiléet och det blev ju mycket prat om gamla lärare. En del av dem var faktiskt riktigt elaka och därvidlag hade nog reallinjen dragit en nitlott. Vi latinare hade många riktigt duktiga och trevliga lärare som jag tänker tillbaka på med tacksamhet och glädje.
Tillfälligheter har ju avgjort var man hamnat - Filipstad eller Laos, Normandie eller Morgongåva.
Många lärare på olika stadier, jurister, nån journalist, sekreterare, jägmästare, flygvärdinna  etc..
Det var så roligt att träffas och höra alla berätta om sitt liv: utbildning, arbete,  hur många barn och barnbarn, hur många äktenskap. Och efter trerättersmiddan på Kalhyttans herrgård var vi ju alla rörande överens om att nu ska vi hålla kontakten bättre med varann.
Vi får väl se hur det går.

Inga kommentarer: