På banan igen

Nu är jag nog på banan igen. I morse var jag med i promenadgänget och orkade hänga med i tempot uppför den första branta backen, men sen efter rakan längs åskanten vek jag och B-M av och tog 2,5- spåret. Jag för att vara säker på att orka, hon för att hon hade en tid att passa.
Djurlivet var rikt denna morgon efter regnet, kanske inte så roliga djur förstås - sniglar en masse, och hysteriskt blodtörstiga myggsvärmar.
Så nu kan det ju bara bli bättre även om det går långsamt. Men dåligt läkkött hänger väl ihop med långsam celldelning och det är ju bra om och utifall att man skulle råka ut för fruktade c igen.
I söndags hälsade vi på Axel, sex månader och nio kilo, som nu har börjat krypa. Särskilt snabb tycks han bli om hans hulda moder lägger ut sin mobil som lockbete.
Nationaldagen ska jag och Ivar fira tillsammans. Jag blir nog bjuden på tårta, som han gräddar i Briougnen, och nån av träbakelserna som han fick på tvåårsdagen.
- Tack för fikat säger han när han har serverat klart.
På lördag ska maken var tävlingsledare för Picasso cup och som vanligt ser det ut att bli svag vind. Det är inte bra tycker jag. Det borde blåsa smådjävlar när när det är kappsegling och de milda. akterliga vindarna borde hålla sig tills det blir dags för familjesegling.
Ja ja man har sina funderingar över hur man ska planera sommaren. En jämn födelsedag mitt i juli, en ojämn i augusti, en önskan om en resa över broar  och allt annat man vill. Snart måste vi nog få till en planering.