Ålderskris

Det är nog en ålderskris jag har. Har aldrig haft nån så jag vet ju inte. Men nu när en jämn födelsedag, med en stor siffra framför nollan, närmar sig i raketfart så känner jag inte riktigt igen mig. Det är ju roligt att det ska komma folk men det är inte som inför tidigare jämna år. Den egna verandan eller
Cagne-sur-Mer har varit lika roligt.
Men denna gång har jag velat fram och tillbaka. Resa bort eller vara hemma - vet inte vad jag vill. Till slut blev det så att mina svägerskor hjälpe mig att besluta.
 På själva dagen blir det smörgåstårta och bubbel hemma med familj och vänner.
Förtäringen är beställd och bubblet står på lut sen tysklandsresan.
 I slutet av veckan kommer svägerskorna och svågrarna och jag har inte en aning om vad som ska hända. Fallskärmshopp, överlevnadskurser, forsränning o.dyl. ska jag få slippa och klädseln ska vara "mittemellan" enligt vad maken fått reda på. Lite vaga besked kan man ju tycka.
Nu har jag iaf börjat räkna efter hur många stolar vi har, inventerat dukförrådet, lånat lite bestick av Ch och tjatat på maken om att borden måste ner från vinden.
Så det är klart att det kommer bli roligt. Bara det att den där siffran stämmer så dåligt med hur jag känner mig, för egentligen är jag nog mycket yngre.