Håll reda på mobilen

Vad kan man inte få vara med om när man är på resa.
I morse i hällregnet klev vi på tåget tio över sju. Gott om plats i den nersuttna förstaklassvagnen som degraderats till andraklass obokad salong. I Skövde stiger en barnfamilj av och i stället kommer en dam i övre medelåldern med väska och kasse.
Lugnet breder ut sig men precis före Lerum när ev. avstigande ombeds kontakta tågvärden då rusar damen ut i korridoren och kommer tillbaka med tågvärden. Och sen börjar ett rumsterande.
Damen har tappat sin ena mobil. Säten demonteras och lyfts - ingen telefon syns.
- Vad har du för nummer, jag kan ringa till den säger tågvärden.  Dödstyst.
Den står nog på ljudlöst säger damen. Då ringer det i den andra mobilen, hennes dotter i luren.
-Javisst ja, detta var ju mitt förra nummer säger damen, min dotter har ju den nu.
Min man börja himla med ögonen.
- Och du vet att du hade den med dig är tågvärdens i mitt tycke berättigade fråga.
Jo hon vet och den har halkat ner mellan sätena. Karlarna i vagnen tittar menande på varandra.
Till slut med rätt nummer så ringer det nånstans bakom sätena. Efter lite bök så är den framme och alla kan andas ut.
Tjugo över nio är vi framme i Göteborg. Solen skiner men det blåser småspik så nu sitter jag i soffhörnet och undrar om jag ska våga mig ut. Och mobilen ligger bredvid mig i soffan, det vet jag bestämt.