fredag 21 november 2014

Novemberstädning

- Man kan ju inte dra fram allt varenda gång. Så sa maken när han dammsugit och dammråttorna fortfarande dansade runt kring motionscykeln i gillestugan.  Nu står ju den där cykeln lite intryckt vid soffan och används konstig nog inte varje dag så dammet kan lägga sig där i lugn och ro.
Att jag anmälde avvikande mening är ju rätt så självklart och att vi öht städade beror på att vi ska ha nattgäster och man vill ju inte att det ska se ut hur som helst. November är annars en tung månad med den enda förtjänsten att grådiset  sveper in allt in en förlåtande skymning. Men folk som ska övernatta ska ju kunna gå barfota utan att få förnimmelser av sandstrand eller skogsstig.
Nu är råttorna borta. även de som samlas i sladdarnas ormbon. Vi bor ett hus byggt på sextiotalet och de medför  att sladdar från datorer, skrivare, teve, ljudanläggningar,  högtalare slingrar sig fram längs trösklar och bakom soffor. Och där tycks dammet trivas extra bra.
I nya hus har man kanske smartare lösningar för det elektriska och slipper härvorna av sladdar. Fast i ett halvgammalt hus i avfolkningsbygd kan man faktiskt betala av lånen.
För jag, som är uppväxt under knapphetens stjärna, är fortfarande förvånad över debatten som uppstod när kravet om amortering kom från högre ort. Hur kan man tro att man inte ska betala tillbaka det man lånat? För vem ska i så fall betala? Och har man inte råd att amortera så har man väl köpt för dyrt?
Ja, jag vet att det är dyrt att bo centralt storstan. Vi har ju en etta i Göteborg som kostar dubbelt så mycket som vårt hus i här i kanten av stora skogen. Och jag har absolut inga lösningar på bostadskrisen.
Det är bara så att i barndomen fick jag lära  mig att man får rätta munnen efter matsäcken.


Inga kommentarer: