Fall julesnö

Jaha, då var den över för den här gången. Besynnerligt vad fort den försvann. Ja, jag talar förstås om julen. Man laddar upp med tidig smygstart redan före första advent och sen staplas traditioner, förväntningar och krav på att det ska va som det alltid varit på varandra. Städas ska det - blev inte så mycket, julgardiner - nej inte nu längre, bakas julkakor - bara en sort i år. Men allt det andra - sillen, skinkan, gröten.
Fast i år blev det julafton först på juldagen. Axel, ett år, var hos sin mormor o morfar på julafton och då fick Ivar, två och trekvarts, stilla sitt tålamod trots att han såg alla paket under granen. Han hade visserligen varit hos sina farföräldrar på dagen och verkligen inte gått lottlös från den träffen.
Maken, som gärna tomtar åt grannarna, var ju tvungen att gå ut en stund. Masken och svärmors päls från finska kriget var inte tillräckligt för att skrämma barnen från vettet, lite reserverade bara. Men som han sa så hade han mycket kvar att göra, för lite extrapersonal i tomteverkstan, inga trainees. Så han drog snabbt och småttingarna kunde andas ut.
Mjuka paket till de unga vuxna, hårda till barnbarnen och lite gott o blandat till gamlingarna.
Jag fick precis det jag önskat mig - en ny timer, en liten börs istf den som jag tappat, shoppinglista med magnet att sätta på kylskåpet och Lars Lerins nya bok naturlära, faktiskt två ex av den. Dessutom fick jag en pannlampa, braatthagrej när man broderar och även om man får för sig att dammsuga. Rätt mycket när man betänker att vi i bra många år sagt att vi ska dra ner på klapparna.
Och nu har alla åkt, julesnön faller, gröt och skinka i kylskåpet, ljusen i granen tindrar, julfriden breder ut sig.