Jag tycker de är bortskämda

Men gode tid vad bortskämda studenter tillåter sig vara då. De vill hellre ha egna lägenheter än att bo i korridorrum!
Jag, som var med på den så kallade goda tiden, blir alldeles häpen. På sextiotalet när jag började i Uppsala var det vanligaste att man bodde inackorderad de första åren innan man kvalificerats sig för rum i korridor hos  nån nation eller i stiftelsen Studentstaden. Då var ju att få ett korridorrum en högvinst. Man slapp kokplattan på rummet och behövde inte längre diska på toan - ett klart standardlyft alltså.
Jag började läsa 1967 efter ett år som au pair i London och två år som lärarvikarie. Flyttade in iett rum med egen ingång och toa på Fjärdhundragatan nära F16.
Polletterade en låda med lite husgeråd, några resväskor med kläder och en cykel och tyckte förstås att livet lekte. En kokplatta i garderoben och minimal utrustning bidrog till enkel mathållning.
Redan år två fick jag ett rum i korridor på Kantorsgatan som då var en byggarbetsplats. Vi som bodde där ute kunde kännas igen på att vi endera gick i gummistövlar i alla väder eller att vi hade väldigt leriga skor. För övrigt var det ju rena lyxen att ha tillgång till kök, spis med tre plattor och ugn och kylskåp. Att slippa åka till svettis eller till syrran för att duscha kändes ju också jättelyxigt.
Och nu så vill man inte bo i korridor, man vill ha egen lägenhet!
- Din vilja sitter i skogen sa man visst till ungarna förr.
 Undrar varför jag kommer att tänka på det.