onsdag 24 juni 2015

Lite snopet

Vi blev lurade på konfekten trots att vi planerat så noga.
Båtarna i Volvo ocean race skulle ju gå i mål utanför Frihamnen i Göteborg natten mot sistlidna måndag. Så för oss blev det ju ett himla planerande. Midsommarfirandet i östra Värmland brukar ju innehålla nån trevlig utflykt på midsommardagen. Den fick ju flyttas till midsommarafton och syrran hade tänkt en konstutställning i Munkfors och en lätt lunch i den korvkiosk där syskonbarnen för första gången hörde det för dem obegripliga "härta härta". Fick strykas eftersom utställningen tog ledigt över helgen. Eftersom det mesta var stängt så blev det en kort biltur till Utpostens cafe på höjden öster om Filipstad. Där kunde lille Alfred, fyramånaders syskonbarnbarn, fyra av sina tandlösa leenden medan vi åt ställets specialiteter - våfflor med olika smaksättningar. Kantarellvåfflan rekommenderas.
Hem på midsommardagen, tidigt tåg till Göteborg på söndan, iväg till Frihamnen, titta på en massa urtjusiga lastbilar, personbilar som kan köra utan förare, Ostindiefararen under segel  och mycket annat.
Då var båtarna väster om Jylland och beräknades gå i mål vid fyratiden på morgonen. Maken som seglat i med i den virtuella seglingen sen starten var beredd att kliva upp och ge sig iväg för att få se målgången. Sen blev det dåligt med vind så maken fick gå till jobbet och jag kunde ta sovmorgon men efter förmiddagskaffet gick jag ner till älven  Med solsken och lätta vindar år det ju rätt okej att sitta vid vattnet och titta på folk och båtar.
Kvart över elva var första båt beräknad men inga segel inom synhåll. Målgången flyttad till utanför Älvsborgsbron - snopet förstås men det går ju inte att segla förutan vind. Så jag gick hem.
Maken, som offrade lunchen och åkte till Frihamnen, fick iaf se  när etappsegraren och de fyra första kom in. Jag missade ettan men sen fick jag ändå se  totalsegraren och även den så kallade svenskbåten när de gick för motor och storsegel. Tjejbåten orkade jag faktiskt inte vänta in så jag vet inte om den var rosa. Men snopet var det ju, hade hoppats  få se lite häftig kryss i starka vindar.
Jag fick istället en en massa solsken och prat med trevliga göteborgare.
Sen tog jag Älvsnabben till Lilla Bommen, ny regnkappa i kajakbutiken. Så nu hoppas jag på skyfall.

1 kommentar:

Marianne sa...

Hahaha, ja vi har lite konstiga uttryck för oss och härta härta förstår jag kan sätta myror i skallen på en utomvärmlänning.