Mormor tycker synd om grisarna

I lördags morse vaknade jag av att någon pillade i mitt hår. Det var lvar som tyckte att vi skulle gå upp. Hans kvällspigga föräldrar och hans morfar sov förstås liksom lillasyster.  Efter diverse pyssel så ville han spala Angry birds på paddan. Arga fåglar skjuter och spränger gröna grisar eftersom grisarna rövar bort fågelägg. Ett obegripligt spel med en förstörelsenivå i stil med terminatorfilmerna.
"Mormor tycker synd om grisarna" berättade Ivar för sin mamma senare på dagen.
Men det var ändå en mysig stund när vi kunde prata om allt möjligt innan de andra vaknade till.
Under morgonen började det ju även gå upp för oss vilken oerhörd massaker det var som ägt rum i Paris.
När vi sniffat babydoft och gullat med Alma så tog vi vägen över Kinnekulle på hemvägen. Vi åkte inte där en enda gång i somras och  när vi kom till Blomberg  så kände jag mig som en nyfiken inkräktare. Kafeet var öppet och det stod några bilar där men vi ville inte gå in. Jag känner mig fortfarande mycket berörd av den den förfärliga händelsen och i morgon ska domen meddelas.
Fina utsiktsplatser, julmarknad i Hällekis, lunchbuffé i serveringen på Högkullen - visst skingras ens dystra tankar men de ligger kvar där i bakgrunden.
Ytterligare en påminnelse om att vi kan vara nöjda med vårt liv fick vi när vi var på bio i går och såg "En underbar djävla jul". Den var både rolig och tänkvärd och vi kan ju bara konstatera att vi inte har så mycket dramatik i familjelivet för våra jular brukar vara betydligt lugnare.