Rök

Vilket himla rökande det är i Maria Langs deckare. Höll man verkligen på sådär? Nog för att det röktes - men var det verkligen så mycket?
Påskdagen, tyst i huset sen alla åkt, lite däst av maten och trött efter hundpromenad, bortplockning  av leksaker och sängkläder så är ju en lagom hemsk och lite småtråkig deckare passande. Jumperset och pärlhalsband, karlar i hatt och långa överrockar  - så var vi väl klädda.
Till den kaffeservis som är arvegods efter mina svärföräldar, blommig Hackefors med guldkant, hör två små bägare att ställa cigaretterna i.
I mitt föräldrahem röktes inte cigaretter förrän jag och min syster började tjuvröka, min svärmor rökte inte heller.  Undrar om hennes väninnor tog sig en cig på kafferepen. När det var kalas bolmades det förstås. Själv la jag av med rökandet för snart 40 år sen och i de små bägarna kan man ju sätta de första vårblommorna.
Annars har det varit rökigt här. Vi har eldat ris. En björk som lutade in i en vacker tall och en gran börjat ta för mycket ljus sågades ner av sonen som har det i viktiga motorsågskörkortet. Och då blir det ju lite ris.
Vår tomt var en skog när vi flyttade hit så varje påsk har det avverkats. I år kom inte systern och svågern, kusinerna åkte till Kanarieöarna resp målade kökstak, men vi var ändå åtta vuxna och tre småttingar som eldade och grillade korv.
Grannarna är nog rätt så trötta på vår påsktradition för röken brukar ligga på åt deras håll. Vi bjöd in dem på korv och öl men de höll på med annat i sin trädgård så vi vet inte vad de tyckte, en dotter som var besök hos dem svor och hostade högljutt men vi låtsades inte höra det.
Idag, på annandagen är det tyst och rökfritt här.
Våren är på väg, snödroppar och krokus och förstås tussilago tittar fram och fåglarna bygger i holkarna. Livet har allt sina poänger.