onsdag 4 maj 2016

Att vara 93

Om man är 93 och blir tvungen att skaffa sig Icakort hur ska man då bära sig åt. Gå till butiken och få en blankett kan man ju tro. Men icke - ett kvitto med en engångskod och sen går men hem till datorn. Icakortet är ett måste när man inte orkar handla själv och hemtjänsten ska rycka in. Att de inte vill ha ansvar för andras kontanter kan jag förstå  men att man inte ska kunna skaffa  det där kortet utan att logga in, fylla i alla personuppgifter kompletterade med epostadress och mobilnummer är ju lite svårbegripligt.
Nu har ju min lilla tant varken dator eller mobil och efter en sjukhusvistelse så är det läge för henne att få hemtjänst hur motigt det än kan kännas. Så nu har jag, som ju bara är 71, varit ute på nätet och grejat och beställt. Klart att handla, bonuspoäng på direkten utropar hemsidan.
Så jag tar kontonumret med till banken, ringa dit verkar vara en ökenvandring i telefonkö, men se det går inte för jag har inte clearingnumret till icabanken. Inga pengar kan sättas in på kontot.
Efter telefonkö in i olika återvändsgränder på Icas kundservice får jag till slut, från en föga hjälpsam telefonröst, reda på att man inte kan fylla på kontot förrän kortet kommit, blankett fyllts i och returnerats. Vadå bonus på direkten?
De arbetstyngda undersköterskorna i hemtjänsten gör väl förhoppningsvis ett undantag och går med på att handskas med pengar.  Jag sköter bankomatärendena  för att en bank skulle ha kontanter så att en gammal människa kan gå in där, få sina pengar och i lugn och ro stoppa ner dem handväskan är ju tydligen närmast skrattretande för de penningstinna bankledningarna.
Att vara 93 är ingen barnlek.


Inga kommentarer: