Stressad

Jag har känt mig lite stressad. Löjligt egentligen när man ar pensionär. När jag hör vilka verkliga bekymmer som finns bland flera av mina promenadkamrater så borde jag ju bara hålla klaffen.
Men ändå - en exkursion med Geografilärarnas förening till Finnskogen i nordvästra Värmland kräver att jag skriver en rapport till Geografiska Notiser. Det har jag gjort, en om året, i evigheter ända sen min kollega den legendariske Gunnar Odenkrants beordrade mig att skriva och honom sade man inte emot. Exkursionen var intressant om än lite strapatsrik med promenader över stock och sten i brant terräng men belöningen var motti, dvs nävgröt med stekt fläsk till lunch. Och nu är rapporten skriven.
Sen var det bouppteckningen efter min lilla tant som hängde över mig. Jag hjälpte henne att skriva ett testamente vilket tyvärr inte behagade en del av hennes släktingar, av vilka ingen enda besökt henne på alla de år som jag varit hennes gode man. Nu är det bara att vänta ett halvår och se om de tar det till tinget.
Och så är det ju alla äpplena. Dotra och mågen har kopiösa mängder med äpplen i sin trädgård och min ekorrmentalitet gör det svårt för mig att lämna dem därvid. Så mängder med äppelmos har kokats, både i Örslösa och på Hjortronstigen. Klyftade äpplen direkt in i frysen, äppelringar körda i torken, äppelkakor så snart är det inga kassar kvar på altanen.
Det kanske är lite resfeber inblandad i stressen. Om bara några dar flyger vi till Montpellier med bästisarna B och L. Frankrikes medelhavskust står på tur. Planering i guideböcker och kartor pågår och vadskamanhaförklädertankarna mal i bakhuvudet förutom då att jag ligger efter i nästa broderiprojekt Trädet. Ska ta itu med linnehandduken och börja på första rutan av tio innan jag skickar den till nästa namn i kedjan, men först mera äppelringar, äppelklyftor och en skvätt mos.Löjligt ändå ändå att vara stressad.