Herregud - de duschar inte efter gympan

Men herregud - de duschar inte efter gympan. Detta förfärande faktum vevades i varenda nyhetssändning igår. Hu så hemskt och det måste ju lösas, helst redan för en vecka sen. Många förståsigpåare hördes lägga pannorna i djupa veck och humma över otryggheten. Men knappt några elever hördes av. Är de lika bekymrade tro?
När jag började i småskolan 1951 hade vi utedass och ingen gymnastiksal även om ämnet "gymnastik med lek och idrott" kanske fanns. När skolan renoverades byggdes ett duschrum i källaren och användes väl en gång per termin.
På Högre Allmänna Läroverket fanns först en iskall gympasal, minns inte om vi nånsin duschade där.
Sen byggdes en ny, stor och fin gymnastikhall med fina duschar men inte heller de användes så speciellt ofta. För gympakläderna hade vi egna låsbara skåp och som jag minns det tog vi varken hem de mörkblå dräkterna eller sockiplasten särskilt ofta för tvätt. Oftast var man nog inte så speciellt svett efter lektionerna. Lisa Nyström, vår lilla bastanta gympafröken, var aldrig ombytt. Hon stod vid plinten i sin snäva kjol och instruerade hopp över bock och plint och med 30 flickor i gruppen så hann man ju inte hoppa så många gånger. Och ja, det var ju flickorna för sig och pojkarna på andra sidan vikväggen.
Lärarbrist, urgamla läromedel, datasalar som inte fungerar - att fixa med pengar som inte finns och så är det plötsligt duscharna som är överst på agendan. Dagens gympalärare jobbar väl annorlunda, eleverna kanske blir svettiga och behöver kanske duscha. Och så är det ju mobilerna.
Men kan aldrig den där skolministern  sätta ner foten och ge rektorer och lärare stöd när de vill låsa in mobilerna under skoldagen. Då skulle ju den otryggheten försvinna. Men gör inte duschandet till skolans huvuduppgift.