"Tro får man göra i kyrkan"

Sommardäck och blötsnö är ju ingen drömkombo för en gammal dam som jag. Men maken är hygglig och hjälpsam så åkte han hem från Göteborg och jobbet eftersom det var universitetssjukhuset i länshuvudstaden som skulle besökas. Min hopspikade fotled har ju spökat lite av och till och efter min egenremiss så fick jag ju till slut en kallelse och det just till i tisdags, dagen med värsta snögloppet hittills för säsongen. Snorhalt var men det gick bra och maken kunde släppa av mig utanför ingång L för att sen försöka hitta en parkeringsplats. Jag skulle åka upp en våning med hiss L2 och dit var det en riktig långpromenad. En ung och rask läkare hämtade mig redan någon minut före utsatt tid och började med en liten utfrågning om hur jag har det i livet. Hon ville väl kolla om jag är en svbk som läkarna kunde skriva i journalerna förr i världen. Hon hade läst min journal, bara en sån sak, och hon ställde bra frågor och lyssnade på min svar och verkade allmänt noggrann. Jag tror att det  är de långa skruvarna som man fixerade ledbandet med som rör lite på sig. Men det trodde inte hon och även om jag brukar säga att "tro får man göra i kyrkan" så är vi ju lite i samma båt där. Artros trodde hon på men man skulle kunna skicka remiss till röntgen. Ja tack!
- Är det bättre för dig med Karlskoga undrade hon och det är det ju, framför allt lättare att parkera.
Vid halv tolv i tisdags gick jag ut hur hennes rum och i posten på onsdag förmiddag hade jag kallelsen till röntgen. Berömvärd snabbhet! Ganska snart ska jag dit och då kanske vi får se vem som tror det rätta. Och dubbdäcken är på så nu får det blötsnöa om så skulle vara.