Funderingar

Aidaväv och stramalj

2012-02-09T05:02:00.001-08:00

Nu finns det nog folk i min omgivning som tror att jag ljuger. Men det är faktiskt sant - jag broderar.
Det började med ett besök i det nyöppnade Linne & Lump på vår lilla ort. Egentligen har jag slutat med att gå på loppisar sen vi röjde efter makens faster. Hon hade bott i samma lägenhet i över 30 år och antagligen aldrig kastat en pinal, troligt släktdrag på den sidan.
Men jag föll för frestelsen och såg ju direkt att det där med lump är missvisande för den här affären. Mycket 50-tal i både möbler och porslin finns och mycket fina gamla lakan och handdukar. Och det jag inte kunde låta bli var dels en slipad kristallkaraff, dels sex linnehanddukar. Inte direkt vad jag behöver kan man säga.
Men jag såg direkt att handdukarna skulle bli fina med monogram.
Så nu hopar sig valmöjligheterna. Korsstygn eller plattsöm, märkgarn eller mouliné. stramalj eller kalkering, rött eller vitt.
Har köpt några märkböcker på Bokbörsen, Birgittas märkbok och Märkbok i korsstygn av Majken Johansson har kommit. De är från 40-talet, Birgittas kostade 3,50 när det begav sig.
Så nu sitter jag här och övar mig på olika korsstygnsmonogram på aidaväv. Undrar om det inte blir snyggast med moulinégarn. Tänk om man skulle använda aidaväv istf stramalj,kan det gå tro?

10 000

2012-02-07T13:10:00.000-08:00

Idag har jag haft 10 000 besökare på min blogg. Fortfarande minns jag hur förvånad och upprymd jag blev när jag för första gången såg att någon varit inne och läst för att inte tala om känslan när jag fick min första kommentar. Det var så roligt.
Att det skulle vara så roligt trodde jag nog inte den där dagen på jobbet när vi hade en kurs för lärarna som skulle börja jobba på distans och jag hängde med för att visa stöd och intresse. Ja, på den vägen är det och jag lär väl fortsätta. Det är ju lite som att gå och prata för sig själv, småmuttra, kanske ibland höja rösten eller få ordning på tankarna.
Roligt är det i vilket fall och jag blir så glad för varje kommentar.

Tack för juklappen!

2012-02-02T05:32:00.000-08:00

Nu har jag fått min julklapp - halkkörning med skidcar på flygfältet i min lilla hemkommun.
Eftersom jag tog körkort långt före halkbanornas tid så har ju övningstillfällena varit ytterst få.
Sen har det ju varit som dottern konstaterade redan när hon var tre:"När pappor är hemma då kör inte mammor bil, men när pappor inte är hemma då kör mammor bil."
Visserligen körde jag ju en hel del i slutet av mitt yrkesliv när jag hade kontor på flera ställen men för det mesta sitter jag ju passagerarstolen när vi är på väg nånstans. Det går ju fortast om maken kör.
Lite nervös var jag ju men Klas,bilskolläraren, var så pedagogisk och lugn så jag blev också lugn.
Tvärnitar på is, dåliga bakdäck, dåliga framdäck, sommardäck, vattenplaning allt kan simuleras i skidcaren - alla moment fick jag prova i stegrande hastighet.
Mängdträning är ju vad jag behöver, så jag fick testa många varianter. Snurrade ibland så konerna på slalombanan flög men jag kände ju att jag lärde mig en hel del, speciellt om hur jag själv reagerar.
Nu känner jag mig som en bättre förare, jag kommer inte att köra fortare än jag brukar men jag kan nog känna mig lugnare när det är dåligt väglag.
Men vattenplaning ska jag undvika att få - så totalt chanslös som är då det vill jag inte bli.
Det var verkligen så rolig, läraren var så bra. En verkligt bra julklapp.

Slalompjäxor sökes.

2012-01-29T09:38:00.000-08:00

Jag har ett problem. I ett världsperspektiv är det nog i futtigaste laget men för mig är det stort.
Jag får inte på mig slalompjäxorna. Dvs den vänstra. Min vad, mitt hopspikade ben är tjockare nu än före brottet. De var rätt så trånga i skaften redan tidigare, men då kunde jag åtminstone knäppa ihop dem. Men nu, med makens benägna bistånd gick det att få ihop vänsterskon, men efter tre sekunder var det absolut outhärdligt.
De är så fina, blå med ett mjukt och skönt foder som kan lura en. Kniptänger är vad de är numera. Inte så många åk har jag gjort med dem för 2010 var det rätt så kallt så jag åkte rätt mycket längd då.
Snart är det sportlov igen och vi ska åka till Björnrike. Och jag vill absolut åka utför, om inte annat så för nöjet att köpa liftkort med pensionärsrabatt.
Orkade inte ens tänka tanken på köpcentrum idag, undviker att handla på lönehelger. Hoppas att min favorit, Sonny på Intersport, jobbar i veckan. För nya måste jag ju ha, Men här finns ett par snygga Tecnica, 260-265, 305 mm, om nån skulle vara sugen.

le Rosse dell´Etna

2012-01-17T06:18:00.000-08:00

le Rosse dell´Etna står det på banderollen runt nätet med apelsiner. Verkar ju lovade om man vill göra blodapelsinmarmelad. Ett kilo á 14.90. Har man sen ett kilo syltsocker så kan man ju få till marmelad med vacker färg och slippa en massa E-nummer och annat jox.
Ett kilo motsvarar i detta fall nio apelsiner och av dem var det bara två som hade lite röda strimmor i köttet. De övriga var blonda. Är det blodapelsiner då?
Man har ju ingen möjlighet att kolla i förväg om man får det man betalar för så jag fullföljde min plan. Ser ju ut som vanlig apelsinmarmelad. Fem små burkar blev det.
Sen skickade jag ett mail till ICA. Den lokale föreståndaren svarade direkt. Pengarna tillbaka förstås och han har även kontaktat leverantören som kanske är tysk eftersom etiketten med ean-koden är på tyska.
Undrar vad de tror på Via Palermo i Palagonia. De kanske tror att de levererat blodapelsiner.

En suck och trippande steg.

2012-01-15T10:08:00.000-08:00

Vaknade vid fyratiden med en dröm i huvet. På resa med en massa halvt okända, konstig förläggning, typ sovsal och bara två toaletter, bråttom, snart avresa. Dessutom skulle jag sy om O:s studentkostym som var för stor. Han är snart 30 så det var ett tag sen den kostymen var aktuell. Klippte fel, stor katastrof. Skulle nog bli tvungen att köpa en ny.
Vaknade, tack och lov, antagligen för att jag behövde.
När jag sen försökte somna om hörde jag en suck och därefter liksom trippande steg. Är det nån med högklackade skor som har tagit sig in? Ytterligare en suck och sen förstod jag.
Granen hade bestämt sig för att börja barra och en röd kula trippade över golvet.
Nu är granen nerklippt och utburen, julsakerna på vinden och barren uppsopade. De flesta vill säga. Det brukar ju dyka upp några lite nu och då hela året.
Maken tyckte det var lite synd att vi inte hade fiskdamm. Det fick bli fisksoppa till middag i stället.

Regn över gnällbältet.

2012-01-12T02:33:00.000-08:00

För ett antal år sen bestämde jag mig för att aldrig klaga på vädret. En väderdreppesiv person på mitt jobb och det faktum att jag bor i utkanten av det som kallas gnällbältet fick mig att säga det. Kan kännas lite förhastat idag. För det är då ett djefla regnande.
Regnet står som en grå vägg. Åt väster är fönstren som gamla slaktarfönster. Det kommer inte att bli ljust på hela dagen. Det häller ner så pass så vi ställde in morgonpromenaden. På Facebook fick jag två rekommendationer att börja bygga arken när jag antydde något om syndafloden. Kanske är bäst att börja, Jag fick ju både såg och stämjärn i julklapp.
Eller om jag skulle ta till det värmländska uttrycket:dä orner säj. Det kommer nog att sluta regna, solen kommer att skina, det kommer att bli snö och fina skidspår, talgoxarna kommer att börja fila på sina vårsånger.
Och jag ska sluta gnälla....

Bygg ut E20 till motorväg nu.

2012-01-11T04:35:00.000-08:00

Idag skriver alla tidningar om E20 genom Västergötland. Jag tänker på den stackars familjen som sladdade in under lastbilen i snöyran härom dagen. M finns också i mitt minne. På juldagen för några år sen var hon på väg söderut och i trakten av Skara tog hennes resa slut för alltid. Hon var bara 23 år. Någon hade kommit över på fel sida.
Varje gång vi åker söderut, rätt ofta nu för tiden, på E20 talar vi om vilken farlig väg det är. Smal på många ställen men bitvis rätt så bred med väl tilltagna vägrenar.
Men egentligen är det konstigt att inte fler olyckor sker. Ofta möter man nån som tycker att det är mötande som ska ta ansvar och hans/hennes omkörningar. De kör om och förväntar sig att man ska gå ut på vägrenen. Stora, mörka bilar, BMW, Merca, Audi är det för det mesta. Undrar varför.
Det är klart att jag begriper att det inte finns pengar till allt man önskar sig. Hoppas ändå att det snart är E20 genom Västergötland som drar vinstlotten i infrastrukturlotteriet.

Grönt, grått, vitt

2012-01-08T04:26:00.000-08:00

Konstig vinter vi har. I dag är det snö, i går var det bara grått och i förrgår sken solen. Vi hade släktbesök och drog iväg till dottern som bor söder om Vänern. Hon och sambon har köpt hus ute på slätten, det verkliga slättlandet med vida horisonter. Fälten var lysande gröna, höstvete säger svågern, som bor i en annan slättbygd. Visserligen var vinden kall men det var inte många grader. Fast vi frös så den längsta promenaden blev på Ittala outlet, den sorgliga resten av Rörstrands porslinsfabrik. Sorgligt att det inte går att tillverka porslin här i landet.
Impulsköpte en snygg rostfri gryta, made in Norway. Så snygg att ur den serverades den trevliga rätten brysselkål, (rosenkålen i På spåret) kokt i grädde och dijonsenap, garnerad med torkade tranbär.
Idag kokar jag soppa på en spik. Precis som i sagan lägger jag till lite grann - några charlottenlökar, en potatis och en påse ekologiska jordärtskockor. Med en skvätt grädde så kommer den nog att smaka bra.
Ska nog ta och baka också, för på brödfronten ser det tomt ut frysen.

Blåsig mellandag

2011-12-29T04:31:00.000-08:00

Jag väntar ut ovädret liggande i TV-soffan, zappande mellan kanalerna, i gillestugan där blåsten inte hörs så bra, smygäter lite på överblivan julkakor.
Fast det finns ju annat jag kunde göra.

1) Läsa julklappsböckerna. Jag fick både tantboken jag önskade mig och Kerstin Ekmans senaste. Jag har gjort tantquiset, fick en hel del tantpoäng. Bl.a. full pott på detta: diska ut mjölktetra, sätt i plastpåse,frys in äppelmos.

2) Ringa trafikövningsplatsen på flygfältet och boka in lektionen i halkkörning. Känns äventyrligt, stormen får blåsa över. En bra julklapp för mig som aldrig vågat sladda så där som både maken och sönerna törs göra.

3) Gå ut och gå med de nya bungypumpstavarna. Men då är det ju blåsvädret som hindrar mig. Testade dem på annandagen när vi gick efter Ålands kanal och såg spåren efter både bäverns och Dagmars härjningar. De gav träningsvärk i armarna.

4) Åka till byggfirman, köpa lite material och börja ernsta med japansågen och stämjärnet.

Fast lite nytta har jag gjort. På juldagen då plockade dotra ner kartongerna med sparade babykläder från vinden. En låda med leksaker kom också ner. Nu är leksakerna diskade och bara väntar på det kommande barnbarnet. Väckte många minnen. Allra roligast var lådan med klänningar, hade totalt glömt dem. Både dotra och svärdotter provade. Och tänk, otroligt nog så föll två vardera flickorna i smaken, både den gravida dottern och den slanka svärdottern hittade nåt passande. 80-talet, då var jag tydligen rätt så smal.

Hoppas att vädret lugnar sig. Borde bara kolla på yr.no som lovar 9m/sek och inte titta på aftondrakarnas olycksprofetior som flaggar för storm eller t.o.m. orkan.
Om det mojnar blir det risgrynsgröt till kvällen. Om blåsandet håller i sig går jag inte ut, åker inte till affärn för att köpa mjölk. Då blir det nog pizza på den lilla skinksnutten.
Oj, nu blev det så tyst, undrar om vi är stormens öga nu?

Fel vid anrop av bakomliggande system

2011-12-28T02:43:00.000-08:00

"Fel vid anrop av bakomliggande system" - vad f-n betyder det? Det är vad som Telias hemsida behagar meddela mig när jag försöker göra flyttanmälan åt min lilla tant.
Namn, telefonnummer, ny adress skriver jag i avsedda rutor. Det nummer som funnits i bostaden tidigare - hur får man reda på det. Ringer till bostadsbolaget - ingen bor i lägenheten nu, får ett namn på den som bott där tidigare men han varar inte längre i någon telefon någonstans. Fyller i alla fall i det namnet och det är sen det tar stopp. Det är då det är fel vid anrop osv. Kan nån förklara för mig vad det betyder? Hur gör jag för att komma vidare?
Väntetiden när jag ringer kundtjänst beräknas till 27 minuter. Jag tror jag blir tokig!

Liten loppmarknad kanske?

2011-12-21T13:18:00.000-08:00

Om man skulle ha en liten loppmarknad nu när barna kommer hem. Kolla om de vill ha nåt. Det finns ju en del i skåpen, grejer som inte varit framme på länge. Speciellt det som finns längst i på de nedersta hyllorna. Inte lätt att komma år nu för tiden när det gnisslar i knäna och man måste ta till knäfall för att se vad som döljer sig därinne.
Sockerkaksformar, både runda och avlånga, stora och små, bak- och kruskavlar, pepparkaksmått, slevar och diverse annat som inte varit använt på många år.
Behöver man en handvevad köttkvarn när man har den trogna gamla assistenten (Electrolux från 1975)som jag för all del knappast använder heller.
Potatisstöten var nog länge sen jag använde men det är klart vid ett längre strömavbrott kanske. Fast hur kokar jag då potatisen? Kanske på Trangiaköket eller det ärvda gasolköket.
En handvevad gräddvisp har jag också. Och på vinden står en trampsymaskin. Jag verkar vara bra rustad om det skulle bli elbrist. Hade jag bara en vedspis också så skulle jag kanske behålla de där sockerkaksformarna.

Finns det taxi i Örebro

2011-12-19T03:41:00.000-08:00

Idag var det tidig färd till residensstaden för ett besök hos specialisttandvården, dvs maken inte jag för jag har starka gaddar. Snöslaskigt väglag och mycket trafik men tur med parkeringen utanför Myrorna.
Min roll i det hela var ju enbart reservchaufförens så med DN:s dagliga bryderi slog jag mig ner medan maken bara väntade. Och väntade. Efter ett tag kom en sköterska ut och sa att tandläkaren hade blivit försenad. Hans cykel hade blivit stulen och nu väntade han på bussen! I mina f.d. högstadieläraröron gav det ett eko från flydda dagar. En vanlig ursäkt tillsammans med den om avhoppad kedja eller punka. Så nu undrar jag bara om det finns taxi i Örebro och varför det tydligen är självklart att man låter kunder sitta och vänta en halvtimme tills bussen behagar gå.
Jag skulle givetvis frågat vad som händer om man själv kommer försent men maken som har ett mildare sinnelag skulle inte ha uppskattat det i det bedövade tillstånd han var.
Idag får det nog bli soppa till middag. Med två Alvedon för maken.

Tryck tvåa.....

2011-12-16T07:50:00.000-08:00

Jag tycker inte att det var bättre förr. På den tiden jag lyfte den svarta telefonluren,inväntade telefonisten och sen t.ex. bad att hon kopplade till Filipstad 10, som var min kompis Kerstin.
Men nog är det konstigt att inte kunna nå kundtjänst i nåt företag utan femtielva knapptryckningar.
Jag hjälper en gammal dam som är nybliven änka, som nu också ska flytta och det medför ju en hel del ändringar. El, tele, Tv, dagstidningen osv. Jag, som inte flyttat på 20 år,trodde ju förstås att det skulle vara enkelt att fixa sånt på nätet. Hur fel hade jag inte.
En fredagseftermiddag med telefon och dator har som en enda lyckade resultat ett uppsagt medlemskap i en förening.
Även om jag är född på den svarta sorgtelefonens tid så tycker jag ändå att jag hänger med ganska skapligt med datorer och knapptelefoner Så det var då själva den att detta ska vara så krångligt.
Nya försök på måndag för nu ska här bakas chokladtårtor till glöggen på sondag.

Monet och julbad

2011-12-14T01:18:00.000-08:00

Turner, Monet och Townbly på Moderna museet, en utställning som jag längtat efter att få se. I lördags var vi där och den motsvarade alla mina förväntningar. Det är främst Monet som jag verkligen ville se och min favorit denna gång blev en stor målning med blå iris. De bästa näckrosorna hänger väl fortfarande i Orangeriet.
I Stockholm var det ju annars både Nobelfest och kravallvarning. Nazistidioterna som förpestat i Salem tidigare valde Mynttorget så det var avstängt kring Slottet och Gamla stan och ett vimmel av poliser på land, på vattnet och i luften.
På Söder var det lugnare. Hos de bästa av vänner skålade vi champagne för pristagarna och blev lite tårögda när Tomas Tranströmer tog emot sitt pris.
Det var så trevligt hela helgen, tack B och L.
Sen fortsatte det trevliga i går med julavslutning för promenadgänget. Vi gick inte många meter men hade väldig trevligt, först med glögg på den uppvärmda altanen hos G och sen i den varma badtunnan. Det var verkligen så härlig med det bubblande vattnet och vinden som drog lite lagom svalkande.
Glögg och badtunna det är bra för både kropp och själ, särskilt när det finns pigga chaufförer som hämtar och sen skjutsar hem. Kanske början på en ny tradition?

Julbord

2011-12-09T05:52:00.000-08:00

Julbord - nog är det överreklamerat. Tycker jag åtminstone. Alldeles för mycket mat, trängsel, mat som står framme för länge och fölk som lutar sig över faten, nyser och kladdar. Så jag undviker att följa med PRo till Åland, SPF till Olshammar och överdåtet som restaurangprogrammet på mitt gamla jobb åstadkom blir jag ju inte längre bjuden på. Faktiskt ganska skönt.
Men i går kväll var det ganska lagom. Var med Svetstekniska föreningen på Svampen i Örebro. Julbordet ä föreningens mest välbesökta aktivitet under året och det är väldigt trevligt att vara respektive vid dessa tillfällen.
Lagom mycket mat, vällagat och gott och sen den strålande utsikten över residensstaden gjorde att jag inte överfölls av de vanliga känslorna av övermättnad redan innan jag ätit.
Väldigt trevligt var det och vi mötte inte blötsnön förrän vi lämnade slätten och kom upp i på högre höjd i skogen.
Men nu räcker det men julmat,inget mer före julafton.

Han blev glad över Zlatans bok.

2011-12-03T05:34:00.000-08:00

Vi har sagt några gånger i föreningen att vi borde hälsa på en medlem som varit sjuk ett tag. Har talat med honom i telefon och då har han sagt att om nån vecka när han blir bättre så kan vi få komma. Men nu säger ryktet att det nog inte alls blir bättre.
Så igår åkte jag dit med Zlatans omtalade bok. Lite orolig kände jag mig för jag fick inget svar när jag ringde på förmiddan.
Jag stod utanför dörren och tvekade en stund, sen ringde jag på hos grannen och frågade hur det egentligen var. Han tyckte att jag skulle gå in så han gick före, öpnpade bara och sa att här kommer det besök.
Och vad säger man när man ser en människa som helt klart är märkt av sjukdom. Jag frågar hur han mår och får svaret att han mår bra, han får en behandling som han hoppas på att och det nog snart blir bättre. Obruten själ, lika pratsam som alltid, tacksam över hemtjänsten som kommer, blir jätteglad över boken.
Vem är jag att bedöma hur sjuk en människa är men det jag ser gör mig ganska nedstämd.
Kan knappast tro att han ska bli bättre så jag är glad att jag tog mig samman och åkte dit. Hoppas att jag har fel, hoppas att han verkligen mår bra och att det blir bättre.

Telia - var god dröj

2011-11-30T09:00:00.000-08:00

Vi arbetar ständigt med förbättring så efter samtalet kan du bli uppringd för att besvara frågor om kvaliteten - ungefär så sa rösten som underhöll mig de 24 minuter jag satt i Telias telefonkö i förmiddags.
Nu blev jag inte uppringd efteråt och vad jag förstår så är Telia inte intresserade av nyanserade svar utan man får trycka etta eller tvåa för stereotypa frågor från en datorröst.
Jag har dock ett förslag - anställ fler som svarar. I går eftermiddag när jag gjorde första försöket var det nästan en timme som gällde! Så himla nonchalant mot kunderna och för svårt för den gamla dam som jag hjälper, obegripliga frågor, knapptryckningar hit och dit och evighetslånga väntetider.
Det enda man kan vara säker på är att de andra operatörerna är lika dåliga.
Men när jag äntligen kom fram fick jag prata med en ung dam som ovanligt nog hade både för- och efternamn, hon kunde fixa det jag bad och hon önskade mig en fortsatt bra dag. Och den kunde ju bara bli bättre!!

"Det blåser i träa idag"

2011-11-27T03:17:00.000-08:00

Skyltsöndag idag och ett djefla blåsande. Regnet kommer farande vågrätt och gör att sovrumsfönstret ser ut som ett gammaldags slaktarfönster. Marschaller, glögg, pepparkakor och allmän tomtekomers allt detta kommer nog att få det lite jobbigt idag.
Jag tänker nog inte ens gå ut. Jag sitter inne och lyssnar på blåsten, mycket byig vind som böjer björkarna och de unga tallarna på ett oroväckande sätt. De större tallarna ruskar bara på sig, undrar om det är ett bra tecken eller tänker de lägga sig över oss. Orolig är jag i vilket fall, blåsväder gör mig alltid nervös.
Men man kanske skulle ge sig ut ändå - om det bara inte regnade så förskräckligt.
Och nu larmar lokalradion om nerblåsta träd.
Kan vi inte få ett stilla, rogivande snöfall i stället?

Hur mycket är 5 watt?

2011-11-25T07:26:00.000-08:00

Max 25 watt står det i den äldsta lamphållaren till adventsstjärnan. På den nyaste, inköpt i går står det likadant. Jaha, vad motsvarar det då på lågenergilamporna?
Borde det inte finnas en översättningstabell? Blir det för varmt, borde man kanske hålla sig till ledlampor, vilket är bäst? Detta är en djungel tycker jag och en del av lågenergilamporna ger så fult ljus.
Inte lätt för den för vilken watt, volt och ampere är tomma begrepp och som heller aldrig begrep vad Ohms lag går ut på.
Nu är alla stjärnor uppe och det med femwattare men jag har inte tänt dem än.
Fast det borde man kanske göra för på söndag lovar yr.no 13m/sek som är liten kuling på norska. Då kanske strömmen kommer att lysa med sin frånvaro.

En del är före sin tid.

2011-11-22T03:47:00.000-08:00

Finland ligger ju bara en timme före oss i tid. Men min finska grannfru nöjer sig inte med det. Hon ligger en hel vecka före. Redan i söndags kom den första adventsstaken och en jättefin stjärna upp. I går åkte alla mattor ut på vädring och det kom upp nya gardiner. Inte tal om att fälla persienner och sätta upp gardiner utan fönstertvätt där inte. Dammsugare och levang har säkert varit i farten också.
Ett lysande vackert nät hänger på altanen och i lyktorna på trappan flämtar ljusen som om de vore levande.
Det är så vackert och det ska väl komma upp stjärnor och stakar även här. I vartenda fönster. Men just nu har jag inte tid, För kors i taket - jag håller på med det sista på julduken. Den har har varit på gång sen november 2007 då jag skickade efter den från Västgöta broderi AB för 369 kronor. Oblekt halvlinne, stjälkstygn och plattsöm. Den blir nog klar idag, inte en dag för tidigt.

Femman i Byggemarken

2011-11-17T23:12:00.000-08:00

Är det inte tråkigt att jämt gå samma vända undrade maken en dag. Tre mornar i veckan går jag "femman" i Byggemarken tillsammans med några väninnor. Och det är inte alls tråkigt, tvärtom - det är lika roligt varenda gång.
Måndag, onsdag, torsdag klockan åtta vid elljusspåret samlas vi alla som kan. Om alla kommer är vi sex seniora damer med lite olika bakgrund. Banken, posten, systembolaget, läkarmottagningen, förskolan, vuxenutbildningen är de områden där vi verkat och någon fortfarande verkar.
Nu behöver vi inte längre stanna och pusta efter den första branta backen men efter nästa sega backe brukar det bli en rast, glasögonen immar igen, hjärtat dunkar och man måste kanske snyta sig.
Hela tiden pratar vi ju förstås, lite andfått ibland. Det senaste om barn och barnbarn, politik, recept, shopping, björnar, vargar, bilar, resor,böcker, filmer, teveprogram - allt hinner vi med. Vi har ju tillsammans en ganska god kännedom om vår hemkommun och dess innevånare så samtalsämnen saknas aldrig.
Strax efter nio är tillbaka vid utgångspunkten. Då har vi gått lite drygt 7000 steg och det är inte det minsta tråkigt. Det är lika roligt varenda gång.

Ett litet bröllop

2011-11-15T01:04:00.000-08:00

I går kväll tittade jag på det där bröllopsprogrammet i TV3 och drog en lättnadens suck.
Yngste sonen och hans sambo slog ju till och gifte sig i fredags på det datum som måste vara garanterat lätt att komma ihåg.
Ingen av oss andra hade en aning. Brudens mor var informerad men för oss andra slog nyheten ner som en blixt från klar himmel.
Nog hade det varit roligt att vara med men vad har maken och jag att säga eftersom vi gjorde precis likadant när jag var höggravid barn nummer två.
Jag suckar av lättnad - ett stort bröllop vilket svårplanerat och dyrt ståhej!
Tack O och M för att ni skötte det där så bra men vi kommer att kasta lite risgryn
och skåla när vi träffas, för det nöjet vill vi ju inte mista.

"Ja tappa speta"

2011-11-13T11:04:00.001-08:00

"Men käer du tös, ja tappa speta" - jag tänker på min mormor för jag hittade en påbörjad stickning när jag letade efter gamla gardiner. Min mormor, född 1874, var alltid sysselsatt. Baka, plocka bär, ta upp potatis, göra korv, klippa mattrasor och mot slutet mest sitta i en stol och sticka. Väldigt ofta var det nog sockar hon stickade och när stickan gled ur handen på henne så var det "speta" hon tappade.
Då fick man krypa på golvet och leta och det tänker jag på när jag sitter med den här sockan som jag troligen började på för mer än 20 år sen. Randiga skaft i rött och blått,ett är klart ner till hälen det andra halvfärdigt. Undrar varför jag la in garn och stickor i ett skåp bland gardiner och stuvbitar.
I plastpåsen från Polarn&Pyret ligger också "Sticka till barnen" utgiven av VI föräldrar 1978. Boken ställer frågan: "Varför stickar och virkar man? Jo för att det är så ROLIGT!"
Jag kan ju inte ha tyckt att det var så kul eftersom det blivit liggande. Kanske när vi flyttade till huset där vi fortfarande bor. Innan hade jag ofta handarbetat vid teven, nåja ibland i alla fall.
Men då för 20 år sen hamnade teven i gillestugan, en mörk grotta med grön nålfiltmatta och vävtapeter och allt handarbete blev omöjligt.
Sen många är är där vita väggar och ljust golv men handarbetena lyser med sin frånvaro.
Men nu så kan sockorna kanske bli färdiga även om den de troligen var tänkta för har rätt stora fötter och helst klär sig i jägarfärger.
Jag kan ju gå till stickcaféet och få hjälp med hälen för beskrivningen är som grekiska för mig. Det är det där med öhpt som ställer till för mig.
Och jag måste passa mig för att tappa speta.

En ny överraskning!

2011-11-11T06:48:00.000-08:00

Omtumlad, överraskad och lite tårögd igen!
Det händer en massa trevliga saker detta år. För ett tag sen berättade ju K och J att de väntar barn. I dag börjar de flytta in i sitt hus på landet och i morgon ska vi åka ner och hjälpa till. Ska bli spännande, har bara sett huset på Hemnet.
Men inte bara det.
I eftermiddags, när jag kom hem från en liten vända till bygghandeln, gick jag in på Facebook och fick nästa stora, glada överraskning. M. yngste sonens sambo hade bytt status från "i ett förhållande" till "gift", och bytt efternamn.
Det har de hållit så hemligt så ingen tycks ha vetat om det. Även om det talats om 11 11 11 så vi inte misstänkt ett endaste dugg.
Jätteroligt i vilket fall. Nu finns det ju anledning att ta fram en flaska med en kork som smäller.
Måste kolla hur jag har med risgryn.

Fullmånen

2011-11-10T07:44:00.000-08:00

Det är så vacker skymning så jag vill inte tända lampan. I morse när vi gick den vanliga slingan talade vi om att det knappast märks att det är november annat än att det blir mörkt så tidigt. Då var det lite disigt, vi hörde några hackspettar som skrek men tack och lov så såg vi inte björnhonan med ungar som varit synlig på trakten.
Nu har solen gått ner och i öster hänger en jättemåne precis över skogen.
Det är nog månen som höll mig vaken i natt. Inte så farligt, jag plöjde genom läsecirkelboken.
Det gick fort, man behövde inte läsa många ord på varje sida, ytterst lättläst. Jag har aldrig hört talas om författaren förut - Karin Brunk Holmqvist - men hon lär vara en Sveriges mest lästa underhållningsförfattare, Dock aldrig recenserad på kultursidorna vilket man lätt förstår.
Boken heter Potensgivarna och enligt de damer som varmt rekommenderade boken så ska den vara rolig. Två gamla systrar, hemmadöttrar, som tack vare en granne lever upp, får en affärsidé och förändrar sin tillvaro.
Bra uppslag men veckotidningsnivå blir mitt betyg.
Inte det minsta rolig tyckte jag men så var jag ju måttligt road av Hundraåringen som klev ut som alla andra höll på att skratta ihjäl sig åt.
Om månen stör min nattsömn igen så har jag Sverigekrysset i DN kvar. Hoppas att det är svårt-

Så mycket köttfärs

2011-11-08T02:08:00.000-08:00

28 kilo köttfärs och drygt 16 kilo fransyska, högrev,innanlår, filé och biff ligger numera i min frys. Vi hämtade det hos svågern och svägerskan i torsdags. Det är ju en bra bit att köra men på vägen hämtade vi vinterdäck till Mitsubishin i stupmörker utanför Tillberga. Maken köpte dem på Blocket av en ärlig och ordentlig man som gav oss kvitto och sen genade vi på för oss totalt okända vägar till Enköping.
Tack snälla GPS:en att du hjälpte oss!
Någon av de lurviga och gulliga ungdjuren som hållit landskapet öppet, ätit gräs,sly och brännässlor är det alltså som ligger förpackad i boxen.
Jag, som vispat blod när julgrisen slaktades, är tacksam att jag slipper det idag. Lukten av blod blir ganska överväldigande och korta stunder tänker jag att jag nog skulle övergå till det vegetariska.
Men nu när all färs är uppvägd i halvkilospaket, märgpipan och ytterlåret har blivit svårstavad fransk gryta och rullen är sjömansbiff så känner jag mig ganska nöjd och husmoderligt duktig.
Om man skulle ta och göra en äppelkaka nu när man är så himla flitig.

Barnbarn!

2011-10-30T04:42:00.000-07:00

För 34 år sen väntade jag vårt första barn. Då var jag en "gammal" förstföderska. Det var drottning Silvia också. Det skiljer bara några veckor mellan kronprinsessan och vår dotter.
Så då när hovet meddelade så kunde jag inte låta bli att tänka....
Och så en dag i slutet av augusti när makens födelsedag firades lite försenat så var ett paket till oss båda. Bubbel av finaste sort och när jag säger att så fina sorter brukar ju inte vi dricka så säger dotra -"ni ska kanske spara den där flaskan till i april."
Kramkalas och glädjetårar, vi hade ju inte haft en aning men sonens söta sambo hade misstänkt något redan när K sa att hon skulle köra hem på kvällen.
Sen var det en svår tid när man inte fick försäga sig, de ville ju själva tala om för övrig släkt och vänner. Är rätt stolt över att jag kunde hålla mig. Var ganska nära några gånger, speciellt när jag pratade med min tvillingsyster som redan är Farmor.
Vi är så glada för detta och kommer garanterat att bli lika kollriga som alla andra. Jag har redan köpt det mest bedårande lilla påslakan med små zebror, mitt favoritdjur,på.
Åh, K och J vad vi ser fram mot april!

Önskelistan

2011-10-26T01:49:00.000-07:00

Om två månader är det redan annandag jul. Herregud skulle man ju kunna utbrista. Tänker att jag ska vara ute i god tid i år med planeringen. Julklapparna kam man ju börja med nu.
Förr, på den tiden tvillingsystern och jag körde våra turer till tygriket och glasriket så blev ju mycket gjort. Handdukar från Almedahls, påslakan från Borås väverier, tyg från Häggåstrands väverier, ölglas från Skruf, salladsskålar från Kosta, vinglas från Boda och Älghult.Klart redan i juni - jättebra då men nu är de flesta skåp fulla, många av fabrikerna och glasbruken borta och jag har ingen aning om vad ungdomarna önskar sig.
Så nu skriver jag min egen önskelista.
1. Japansåg och stämjärn - jag ska göra enrnstgrejer.
2. Grynets bok om tanter - för att se hur många tantpoäng jag får.
3. Tårtan - Carl Johan de Geer Svartvitt 70-tal. Lika roligt nu som då.
4. En lektion i halkkörning med skidcar - nån gång ska jag väl kunna få sladd.

Fin liten lista eller hur? Kerstin Ekmans senaste bok skulle man ju också kunna skriva dit eller ett nytt Marimekkonattlinne igen men det här kan räcka.
Spännande att se om man får några paket. Kanske dags att börja bli snäll.

En award

2011-10-24T22:34:00.000-07:00

Fick en award av Anybody och vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Känner mig lite smickrad men samtidigt villrådig, gör ändå ett försök.

1 När ingen ser eller hör mig .... jae vad gör jag då? Sjunger gör jag inte, dansar inte heller, kanske petar näsan eller gäspar ogenerat, fikar, tittar på löjliga TV-program. Intressanta hemligheter att avslöja saknas.

2 Jag går aldrig hemifrån utan .... Nycklar, telefon, näsduk. Om jag går är väl stavarna med och jag tar aldrig bilen utan att körkortet är med.Inget spännande där heller.

3 Min blogg heter som den gör därför att .... jag startade min blogg vid en genomgång på jobbet om nätets möjligheter, just då hade jag inte en tanke på att blogga men kursledaren tillhöll oss att ett namn var viktigt. Det var nog 2007 tror jag och mycket vatten har ju runnit under broarna sen dess.

4 Om jag vågade skulle jag.... jag vill inte ta en tripp ut i rymden, hoppa bungyjump eller fallskärm, inte åka fritt fall på Liseberg och gör inget annat i den stilen heller. Jag brukar säga att det är tur att jorden är upptäckt för om det hängt på mig så skulle Amerika fortfarande vara en okänd kontinent. Kanske skulle jag föröka köra bil i Paris, runt Triumfbågen...

5 Om tio år kommer jag att.... Ja vad kan man säga annat än att man hoppas att man är med i tillvaron. Gulla med barnbarn, åka skidor, skotta snö, resa i Europa. Det finns ju så mycket.

Jaha då var detta fixat. Skickar inte vidare för jag har inte riktigt förstått syftet med awarder, även om jag fick ta mig en funderare över hur jag lever och fungerar. Tack för utmaningen Anybody.

Benskörhet

2011-10-20T05:13:00.000-07:00

När ortopeden spikade ihop mig i vintras så skrev han nåt i journalen om att mitt ben inte var så starkt. Detta förvånade mig mycket.Jag har alltid trott att jag har en stark benstomme.
Jag vet ju inte riktigt vad han menade. Var det kanske som att skruva i maräng? Vid återbesöket frågade jag lite om det. Han kan ju inte minnas alla benbrott så han skickade remiss och nu har jag varit på undersökning.
Undersökningen görs med svag röntgenstrålning, sköterskan hade inget blyförkläde, och går på en kvart. Så nu har jag sett ryggrad, höfter och ben och mina värden låg bättre till än snittet för min ålder. Bra tycker jag även om jag inte kommer att utmana ödet i fortsättningen. Inga promenader till soptunna med räkskal vid isföre i vinter.
Jag har blivit några centimeter kortare men det är ju det vanliga. "En växer utför sôm korômpa" som min mormor sa.
Lika stark som förut alltså - skönt att veta.

Lurö

2011-10-17T07:01:00.000-07:00

Idag blåser det inte så mycket på Vänern men annat var det i helgen. Det kan jag intyga för jag var där.
Maken är med i styrelsen för Värmland-Västergötlands seglarförbund. Det betyder åtskilliga möten i Vänersborg, Åmål,Karlstad och kanske t.o.m. Hjo.
Det blir ju långa resor och de blir ju för det mesta på helger, lite trist har jag ju tyckt ibland.
Men denna gång var vi "respektive" inbjudna. Det var en kall och vacker förmiddag när vi samlades i Spiken, fiskeläget på Kållandsö. Jag tyckte nog att båten som skulle ta oss till Lurö såg ganska liten ut och det var den också. Sittplats i ruffen fick vi damer ta, de salta seglarna fick hållas i sittbrunnen. Helt rättvist tycker jag för de gillar ju när det blåser.
För den som är van vid segelbåt är 23 knop en svindlande hastighet men det var vad skepparen drog på i även om han fick slå av lite när vi kom ut den grova sjön i farleden.
På Lurö har det funnits befolkning sen järnåldern och faktiskt fortfarande idag.
Men idag är det bara en familj som bor året runt. De driver vandrarhem. restaurang, har bastuflotteoch båtar, får och kor.
Vi bodde med vandrarhemsstandard i ett fyrhus ditflyttat från ön Trädgårdsholmen.
Toaletter och duschar i ett fristående hus och restaurangen en bit bort.
Lunch och trerätters middag på lördag, frukost och lunch på söndag serverades. Man får vara mästare i planering och inte glömma nåt när närmaste affär är miltals bort.
Medan seglarna satt i möte gick vi långa promenader genom ek- och hasseldungar till fyren och Luröbryggan där det serveras rökt sik på somrarna.
Sen var det bara båtturen tillbaka till fastlandet.
"Vi tar en annen väg så vi slipper den värste sjöen" sa skepparn. Han sa också att det skulle ta längre tid eftersom sjön var så grov men det gick undan ändå och efter en sväng förbi Läckö slott så var i Spiken igen.
Tack Värmland-Västergötlands seglarförbund att jag fick följa med!

Äpplen på Grönsöö och Säby

2011-10-14T02:20:00.000-07:00

Det skvätter äppelmos i mitt kök.
Helgen som gick besökte vi svågern och svägerskan på bondlandet utanför Enköping. Där de bor i odlingszon 1-2 så är det ju gynnsamt för äpplen. Och just denna helg var det äppelmarknad på Grönsöö slott.
Jag har ju alltid retat mig på när Ica skyltar med "Äpplen röda" och Äpplen gröna" som om vi alla vore färgblinda.
På Grönsöö ser de skillnad på äppelsorter och det var många på den fina utställningen och rätt många sorter till försäljning. Jag köpte en tolvkilos låda Åkerö och en kasse på sju kilo där jag plockade ihop Lobo, Alice, Cox orange och nån sort till som jag glömt namnet på.
Även Säby har äppelodlingar med egen gårdsförsäljning. Där blev det också några sorter och en baginbox med äppelmust.
Om nu ordspråket om att ett äpple om dagen håller doktorn borta så kommer vi att vara friska ett bra tag framåt. Hoppas att det gäller även när man intar äppelkompott, chutney och mos.
För övrigt så skiner solen på mina gnistrande rena fönster. Rut, dvs Malin och Linda-Marie, var här i början på veckan. Har fortfarande lite dålig balans efter benbrottet så jag är glad över att slippa balansera på stegen utanför våra rätt så stora utåtgående rutor. Mycket bra ursäkt i mitt tycke.
Ska bara försöka att inte stänka på köksfönstren

Snuskhummer - hummerpremiär.

2011-10-06T04:48:00.000-07:00

Snuskhummer, hur har det ordet uppstått egentligen? Frågan ställdes av min bänkgranne på studiecirkeln om Bohuslän. Jag har gått med i Pro nu också och i höst och vinter läser vi om Bohuslän och avslutar det hela med en resa dit till sommaren. Jag som egentligen nästan bara sett landskapet från havet ser verkligen fram mot det.
Att frågan kom upp beror nog på att vi talade om hummerfiskepremiären och det häpnadsväckande priset för de första humrarna som togs upp, lite drygt 30000 kr var det visst. Snuskigt dyrt kan ju tyckas. Kan det verkligen vara så gott så det ger valuta för de pengarna?
Men snuskhummer då - Bonniers synonymordbok ger ingen hjälp förstås, inte många sammansatta ord i den. Inte mycket hjälp på nätet heller vad jag kan hitta.
Kan det vara en man som passerat bästföredatum, sitter på krogen och nyper yngre kvinnor i rumpan? Dvs gjorde det i svunnet sekel, sånt förkommer väl inte nu?

Inga kontanter på banken

2011-09-28T08:47:00.000-07:00

"Hej, vi upptäckte oregelbunden aktivitet på ditt Swedbank konto.
Använd länken nedan för att verifiera ditt konto omedelbart."
Denna uppfordrande uppmaning kom på mail idag.
Jag är ju inte så lättlurad och något konto i Swedbank har jag inte.
Jag hade en sparbössa i Filipstads sparbank men det var ju på den tiden som bankerna hade kontanter och en en massa småsparare, verkar stenålders idag. I detta brev var å och ä ersatta av en krummelur och särskrivningen är korrekt avskriven.
Ja, ja tillräckligt många måtte ju gå på detta bondfångeri annars skulle det ju inte fortsätta.
Sparbössor finns väl inte längre antar jag för vad skulle man göra med dem? Om man skulle råka hitta en bank som sysslar med något så gammalmodigt som kontanter så skulle det väl kosta mer att få sätta in dem än vad som finns i bössan.
Hos oss tackade Nordea för sig och erbjöd oss för vår egen säkerhets skull att åka tre mil på krokiga vägar till den vackra staden vid Vätterns nordspets. Sen försvann bankomaten. Nu slutar Swedbank med kontanter, de vill ha mer tid för rådgivning om placeringar. Både skrattretande och sorgligt tycker jag.
Men det verkar ju rätt lönsamt att ha bank. Kanske skulle öppna eget?

Det är så synd om mig.

2011-09-26T01:05:00.000-07:00

Det är faktiskt lite synd om mig. I torsdags i det vackra höstvädret gick jag den vanliga morgonpromenaden, vid lunchtid köpte jag räksallader i en servering och åkte till E-K som är lite krasslig. Allt var som vanligt men sent på eftermiddan så blev jag plötsligt sjuk. Halsen sved och huvudet dunkade och sen kom hostan som sänd från helvetet.
Så nu hostar jag, dag och natt, jämt och ständigt. Usch. Honungsvatten, timjante med rom,citronvatten, halstabletter lindrar för stunden. Svårt att sova, upp och hosta, dricka vatten, snyta sig. Nu känns halsen som ett öppet sår och huvudvärken dunkar.
Så det är så synd om mig, särskilt som jag läste på nätet att det kan hålla på i sex till åtta veckor och ingen idé att gå till doktorn om man inte har svårt att andas, hostar blod eller har hög feber.
Nåt elakt virus förstås, bara att gilla läget.

Det finns en profet för varje lära

2011-09-22T02:45:00.000-07:00

"Om hon lyckas övertyga Å då ska jag tro på det här" sa maken i går kväll när vi lyssnade på en föreläsning i den lökala föreläsningsföreningen. Hon som åsyftas är profet för LCHF- läran, Å är en 90-årig laktovegetarian som cyklar till föreläsningarna i ur och skur.
LCHF har ju varit omåttligt mycket på tapeten de senaste veckorna men det visste vi ju inte när vi spikade höstprogrammet nån gång i maj. Jag var egentligen rätt tveksam till ämnet men fördragshållaren ville gärna komma utan arvode, vilket ju är tilltalande för en kassör.
Intressant var det och hon var en bra föreläsare men Å lyckades hon inte övertyga med sitt fettbudskap. "Vräk å ät, klen smör på kötte" lyder ett talesätt från min östvärmländska hembygd, ett grovhugget sätt att säga varsågod. Jag kom att tänka på det när hon talade om mellanmål - kanske en ostskiva med smör och skinka skulle smaka?
Inga rotfrukter, ingen frukt, inga bär, bröd är givetvis no-no. Agg, smör, kött., grönsaker som växer ovan jord, nötter frön, ja det finns ju en massa saker att äta.
Diabetes ökar band befolkningen och vi blir fetare och fetare vilket ju är ett problem. Men är är detta svaret?
Jag tror, som lagomärbästprofet, att man ska slopa godis o läsk och dra ner på kaffebröd och tårtor. Men som sagt det finns minst en profet för varje lära.
Å är 90, pigg, spänstig och klar i knoppen men har då aldrig klenat smör på kött.
Så det kanske är dags för nästa lära - nya profeter, nya kokböcker och recept. Fast jag vill då inte bli laktovegetarian. Mjölk i kaffet, smältande smör och västerbottenost på en rostad brödskiva - kan det bli bättre efter morgonpromenaden?

Det finns så mycket intressant ...

2011-09-20T06:27:00.000-07:00

I lördags i det strålande höstvädret var jag och maken på exkursion med Vänerkretsen av geografilärarnas förening. Där har jag varit med sen mitten av åttiotalet när en numera framliden kollega mer eller mindre beordrade mig att följa med. Snart var jag med i styrelsen och på den vägen är det.
Mycket intressant runt Vänern har jag sett, jättebra fortbildning har det varit.
I lördags var vi i min barndoms trakter i östra Värmland, Högbegsfältet i Persberg och Långbanshyttan. Kunniga guider, ett matställe med häpnadsväckande inredning och gofika som min syster ordnade i det gamla barndomshemmet. Allt var så lyckat.
Men var är de unga lärarna? Snart är vi bara pensionärer i föreningen men vi tycker det är så trevligt att träffas och få lära oss nya saker.
Håller de på med dokumentation in absurdum så att skolan alltid ska ha ryggen fri? För det undervisas väl i geografi även om namngeografi givetvis är hopplöst ute och gammaldags.
"Kristinehamn ligger väl inte i Värmland" som Hans Rosenfeldt sa i På spåret.
Jag skulle önska att de toge sig tid och kom med. De skulle få både nya kunskaper och trevliga upplevelser.
Nästa år ska vi till Kosterhavets nationalpark och 2013 blir Hagforstrakten exkursionsmål.
Intressant och roligt tycker jag.

Broar som jag åkt över.

2011-09-12T23:31:00.000-07:00

Jag samlar på broar, att åka över dem alltså. Fick ett par nya på vår lilla tur till norra Tyskland. Vi, maken och jag, åkte tillsammans med svägerskan B och svågern J i deras blänkande nya bil.
Polsk färja från Ystad till Swinoujscie dit vi kom tidigt i gråregn och blåst. Första stoppet blev Peenemünde, varifrån V1 och V2-raketerna avfyrades mot Amsterdam och London. Avfyrningsramp, raketmodell, ingångsbunkern och ett museum i det väldiga kraftverket gör stället väl värt ett besök.
Prora på Rügen, Hitlers semesterort där 20000 personer åt gången skulle avnjuta kollektiv frihet i enorma matsalar och idrottsanläggningar, fick också ett besök. Man undrar ju hur det skulle gå till - hur stora ska köken vara för att laga mat åt alla och hur många skulle ha behövt jobba där? Nåja det kom ju aldrig till användning som semesterhotell, 1939 när det skulle varit klart fick de ju annat att tänka på. Idag finns ett museum, ett diskotek (!) och en kebabservering men det mesta bara står där inhägnat av staket och taggtråd. Svårt och dyrt att riva men alla rum med Seeblick, ett stenkast från den fina stranden.
Till Arkona, fyren på Rügens nordspets, får man en promenad på två kilometer. Dit gick vi i en häftig regn- och hagelskur. Fyrtorn, bunkrar och en obruten havshorisont finns därute. Tillbaka till parkeringen tog vi det lilla tåget.
Greifswald, Stralsund och Wismar, vackra städer med minnesmärken från den svenska stormaktstiden, Heiligenhafen och Puttgarden med nutidens svenskinvasion besökte vi också. Herregud säger jag - den där spritpråmen vid färjeläget! Vi handlade ju förstås men undrade över detta med egen konsumtion när man såg en del släpkärror.
Av broar blev det två nya - den öppningsbara vid Wolgast och den höga Stralsundsbron och tre gamla bekantskaper - Fehmarbrücke, Storströmsbron och Öresundsbron.
Vi bokade inga hotell i förväg, hittade rätt så lätt bra och prisvärda hotell. Lite knivigt var det fredag kväll eftersom säsongen absolut inte är över. Vi hamnade till slut i Boltenhagen fast vi tänkt oss Wismar. Men då kunde maken och svägerskan kasta sig i det 15-gradiga Östersjövattnet samtidigt som tyskorna promenerade förbi i sina täckjackor.
Goda frukostar, bakelser till förmiddagskaffet och rejäla schnitslar till middag gör att jeansen känns trånga men resan var ett trevligt litet avbrott i vardagen.
Vädret kunde förstås varit bättre. Solglasögonen hade man inte så stor användning av.
Men jag fick ju åka över broarna.

Idrotten förbrödrar

2011-09-04T12:17:00.000-07:00

I eftermiddags, i det vackra sensommarvädret körde jag och dottern genom en köping i östligaste Värmland med ett känt brukslag i fotboll. Redan vid infarten sjönk farten i bilkön framför oss. Aha en polisbil - rätt sällsynta nuförtiden. Men sen en till och en livs levande polis på refugen framför det enda kvarvarande trafikljuset och sen en polisbil till. Då förstod vi ju - det är match på Stora Valla. En av serveringarna efter genomfartsgatan var full av grönklädda, övervakade av vakter och bakom kravallstaket, i en annan var det mest rött och på trottoaren vinglade en kortsnaggad yngling med en ölburk i näven. Han tycke nog att det var varmt för han luftade sin ljushylta och fylliga lekamen. Om han varit ett och ett halvt hade nog hans stultande varit gulligt och hjärteknipande men nu var han snarare trettio så det var inte så gulligt. Sen mötte vi ytterligare en polisbil. Rätt många poliser alltså på en kort stund.
Jag vet inte hur många mil vi kört under sommaren men senaste bensinräkningen var ganska dryg. Och på de mil vi kört så har jag då sammantaget inte sett lika många poliser som jag såg i på några minuter idag.
Idrotten förbrödrar sägs det ju men det är väl själva den att det ska behövas så många poliser under denna förbrödring. De borde väl ha angelägnare uppgifter än ta itu med än att bevaka så ölstinna s.k idrottsälskare inte ryker ihop och ställer till förtret för vanligt, hyggligt folk.
Vet inte hur det gick i matchen men hoppas förstås att Degerfôrs vann.

Paolo Roberto hjälper till när fantasin tryter

2011-09-02T00:58:00.001-07:00

Nog är det konstigt vilket stillestånd det kan bli i hjärnan när man ska komma på vad man ska laga till middag. Och ibland även lunch för min del eftersom det som en gång var det stora svetsföretagets egen restaurang nu har stängt igen och denna gång troligen för gott. Maken har varit en trogen gäst där ända sen 70-talet när det fortfarande fanns en matsal för tjänstemännen och en annan för de som hade overall.
När hjärnan strejkat har Paolo Roberto kommit till min hjälp, ja hans kokbok "Italiensk fastfood" förstås, italienskt på en kvart eller mer. För att hinna med recepten på en kvart så måste man vara ganska flink men rätt snabbt går det.
Hittills har jag lagat spagetti alla carbonara, som faktiskt var ännu godare som uppvärmd rest.
Fettucini med italiensk korv, bacon o svamp blev också bra förutom att färgen inte blev så bra. Skulle nämligen koka ihop med en skvätt rödvin så den gör sig bäst i skenet av levande ljus. Nästa gång häller jag nog i lite vitt i stället.
Succé gjorde även penne con polpetto e pomodoro (köttbullar i tomatsås).
Men man kan ju inte lyckas jämt. PR skriver om minestra di risone e verdure (soppa med minipasta o grönsaker) att den är tillräckligt fin för söndagsmiddag när de lagt mycket krut på lunchen. Och det är många goda ingredienser - lök, tomater, morötter, potatis, zucchini, bladselleri, risoni, salvia, rosmarin och parmesanost.
Jag följde receptet, hoppade inte över några moment eller ingredienser men det blev inte så gott. Ett säkert tecken är att maken inte tog om eller att han inte sa att skulle kunna tänka sig ta om men ska låta bli eftersom han redan har ätit tillräckligt. Den rätten får inte ens ett nytt försök.
Nu är jag sugen på att testa svamprisotto med lufttorkad skinka, ärtor och parmesan eller spagetti med aubergine, sardeller och svamp.
När fantasin tryter så är Italiensk fastfood en pålitlig vän att luta sig mot.

Tur med vädret

2011-08-27T22:20:00.000-07:00

Klockan är strax efter sju, det är tyst i huset och det regnar. Det är nog många som behöver sova efter kalaset i hos grannen igår.
Han har fyllt 50 och i går var det alltså fest. Start kl 17. Rätt mycket folk, släktingar, tillresta vänner och folk från vår lilla ort. Efter välkomstdrink så var det lagindelning - dags att besvara kluriga frågor om jubilarens liv. Jag hamnade i GAIS, som trots att vi var jätteduktiga, kom näst sist. Men nu vet jag bl.a. att jubilaren faktiskt under sitt arbetsliv varit i 44 länder!
Sen var det buffé i tälten på gräsmattan, mycket mat och dryck, allsång och tal precis som det brukar vara på kalas.
Men sen var det underhållning. En tältvägg rullades undan och där stod ett rockband. Antar att elförbrukningen steg när de drog i gång med sin repertoar av både Sven-Ingvars, Sten och Stanley och mycket annat som man kanske kände igen. Högljutt men trevligt. Trädgården är stor så man kunde avnjuta det hela på håll.
Och det var så varmt.
När vi gick hem, maken och jag, i den mörka natten så var det fortfarande behagligt ljummet.
Regnet kom nån gång under natten och nu regnar det rätt ordentligt. Det var ett så trevlig kalas så jubilaren är nog nöjd och man kan verkligen säga att han hade tur med vädret

De verkar ju så enkelt

2011-08-16T22:06:00.000-07:00

Nog ser det besynnerligt lätt när han,Ernst Kirchsteiger, gör nåt i TV. I torsdags gjorde han fönsterskärmar till magasinet som han envisas med att kalla lada. (I en lada förvaras hö och ingen vettig människa stuvar väl in hö i ett hus byggt av sinnersten).
Alltnog, det såg så lätt ut så jag tänkte att det där ska nog gå. Visserligen har jag aldrig haft träslöjd, så gammal är jag, men försöka duger.
Med material och goda råd från den lokala bygghandeln så var det bara att sätta igång.
Såg, stämjärn, hammare, trälim och spik - hur svårt kan det va? Ganska svårt faktiskt att såga rakt och med ett stämjärn, som vi nog fick i westfaliska freden, så spräckte jag ett flertal tillsågade bitar till det som Ernst kallar halvt i halvt. Men övning ger ju en viss färdighet så nu står den där i väntan på att limmet ska torka.
Den ser inte riktigt ut Ernsts för jag sågade först och tänkte sen. Synpunkter kan nog finnas på små glipor och snedsågningar också men jag är rätt så nöjd själv. Skulle tro att jag klarar målen i träslöjd för årskurs 4, för det är ju på den nivån jag är egentligen.
Sen ska man väl inte låta sig luras av Ernst i TV, Man har ju aldrig nånsin sett honom hälla ut en kletig och omöjlig deg på bakbordet, alltid perfekta degar som går så lätt att kavla ut.
Undrar om jag inte ska ta och göra en till och kanske följa ritningen denna gång. Men först målning och sen i med det textila, en linneservett. Det är nog inte så svårt, såg lekande lätt ut när ni vet vem fixade det.

Hur länge har de sommarlov på TV?

2011-08-15T13:06:00.000-07:00

Att det bara är repriser på Tv nu är väl konstigt? Hur länge har de sommarlov egentligen? I alla kanaler är det likadant och jag har ändå tillgång till ganska många.
Rapport och Aktuellt tycks ju också tillämpa återbruk, samma nyheter i båda kanalerna och en del av det tycks de ha snappat upp i DN och/eller SvD.
Denna vackra sommar har jag knappt tittat på TV, utom Sommar med Ernst förstås. Har hellre suttit kvar i aftonsolen på min altan än gått ner i gillestugan. Men idag regnar det och maken har åkt till det vattenrika Göteborg så det skulle passat bra med nåt bra.
Det får ju inte vara för spännande när jag är ensam hemma, eftersom jag blir lite mörkrädd, utan nåt lite lagom. Men jag hittar då inget som inte är repriser. Mord, biljakter, misshandel, spökhus och medier vill jag inte se och sen är det inte mycket kvar att fängslas av. Nu när alla andra är tillbaka från semestrar så borde det ju komma lite nytt i rutan. Man har ju ändå alltid betalat licensen.
Tur att man har några böcker liggande.

öhpt

2011-08-11T02:59:00.000-07:00

Sockor
öhpt. lyft 1 m, sticka 1 m och drag lyfta m
över den stickade.
Lägg upp 56 eller 60 m på strumpstickor, fördela m
jämt på fyra stickor och sticka resårstickning
2 r.m. 2 a.m. i 12, 15cm
I en olivgrön pärm från klass 5 läser jag detta.
Jag har skrivit det själv och jag minns resultatet -
sockor som blev olika stora i ett tunt, brunt,hårt ullgarn.
Beskrivningen blir ännu obegripligare när det kommer till hälen.
en öhpt, en r. m. vänd lyft 5 a.m. 2 a.m. tills vänd lyft en m 6 r.m.
1 öhpt. Så där fortsätter med ändå fler öhpt etc.
Förstod jag det där och hur blev sockorna klara? Kanske Mormor...
Jag sorterar alltså vidare bland mina gamla skolböcker. Geografi i fjärde klass - Sveriges landskap. Vi hann aldrig riktigt med hela Norrland så älvarna kan jag nog inte ta i rätt ordning. Konstigt nog hade inte vår magister nån ramsa för dem.
En ramsa som jag minns är däremot "Frosten betog Esters astrar dess gestalt". Men vad den ska användas till har jag bara dimmiga begrepp om. Nåt i musiken men vad?
Isar, Inn, Iller, Lech - bifloder till Donau eller...? Aus, ausser, bei, gegenüber, mit, nach, zeit, von, zu - hur var det nu, styr de dativ eller var det ackusativ? Spelar ju ingen roll egentligen för min knackiga tyska blir ju inte bättre av den kunskapen.
Men kartongen med böcker väcker många minnen.

Opera på skäret och Loka brunn

2011-08-08T10:28:00.000-07:00

Nu har jag varit på Opera på Skäret igen. Förra året hade jag ingen aning om att jag gillade opera. Men nu vet jag så jag har sett Carmen två gånger. Kan ju tyckas överdrivet men när jag redan bokat en biljett bestämde vi att besök på Skäret skulle vara en bra 70-årspresent till svägerskan A.
Två tenorer alternerar som Don José liksom två sopraner alternerar som Carmen. Nu har jag hört båda paren och i lördags var det speciellt bra när Stuart Neill lät sin stämma flöda ut över nejden. Förresten så tyckte jag allt var bra - den vackra bergslagsnaturen, hela miljön kring det nedlagda sågverket, serveringen med goda smörgåsar, blåbärsbakelser och sen ett glas cava i pausen, sångarna , orkestern, vädret. Ljuset faller in genom väggspringorna i torkhuset, det drar lite ibland, ett långt godståg passerar. Alldeles underbart - örongodis i häftig miljö.
Extra festligt var det ju i lördags när vi firade A. Vi, svägerskan B och svågrarna också, träffades i Grythyttan där vi fikade vid torget och lunchade i Måltidens hus. Där missade vi tyvärr den guidade visningen och därmed kokboksbiblioteket.
Det är ju så vackert i Bergslagen, naturen närmast mitt hjärta och vägen till Kopparberg är smal och krokig och den körde vi tillbaka till Loka brunn på kvällen. Vi bodde rätt så flott där i "Finnhyttan" och smaskade i oss den trerätters som ingick i operapaketet.
På söndan regnade det så bastuflotte och bad i Loken fick anstå. I stället åkte vi till Formens hus i Hällefors. Vi är verkligen i rätt ålder för den nostalgitripp det innebär att titta både på samlingen av designprylar från förra seklet och de båda inredda lägenheterna. Det blev mycket "åh en sån hade vi" och " och såna kaffekoppar hade faster L, vem fick dem egentligen". Formens hus är verkligen väl värt ett besök.
Men nu undrar jag vad man ska ge på Skäret nästa år, för jag hoppas att det blir ett nästa år, att sponsorerna är givmilda, att publiken fortsätter att strömma till och att Bredsjö herrgårdar fortsätter att driva serveringen. Kan man hoppas på Trollflöjten tro?

Vad mycket man glömt bort..

2011-08-03T04:41:00.000-07:00

Tänk vad mycket man läst och sen glömt bort.
Jag går igenom en låda med skolböcker vilka jag trodde var slängda för länge sen
När jag öppnar Xenofons "Anabasis - de tiotusendes återtåg", så begriper jag inte längre ett ord. Fortfarande känner jag igen de flesta bokstäverna men orden är som bortblåsta. "Tiden är människornas lärare" och "Slavarna äro i huset" är de två första meningarna i den grekiska läroboken och det var inte lätt att tyda i det då okända alfabetet. Andra grammatiska begrepp också - Aoristus I och II, numera ord utan innehåll men tempus som man skulle förstå skillnaden av.
Tysk grammatik - det mesta är borta och inte heller ordförrådet är kvar. De oregelbundna franska franska verben - vilka var de? Pythagoras sats - lika obegriplig nu som då. Skrivövningar, engelska stilar, uppsatser, biologi, fysik, geografi, latin tänk så mycket man läst.
I ett blått skrivhäfte hittar jag också några kommentarer från en då nyutbildad svensklärare. Hon kom som en frisk fläkt till Högre allmänna läroverket i Filipstad när vi i realskolan haft en ström av obehöriga lärare. Hon var kunnig och entusiastisk och hon förstod nog att det piggar upp eleverna om man inte går med samma dräkt, kofta eller kostym vareigva dag på läsåret.
Att jag ska vara noggrannare med meningsbyggnaden, lära mig kommateringsreglerna och inte låta talspråket ta överhanden är hennes råd till mig. (På 60-talet kunde ju tre-fyra meningsbyggnadsfel betyda BC eller B? på en uppsats som för övrigt är intressant och/eller har ett korrekt ämnesinnehåll.) "Det goda innehållet hade berättigat till ett ännu högre betyg, som jag dock på grund av de onödiga bristerna måste avhålla mig från". Så skrev hon men jag kan ju inte för liv och kniv minnas vad den uppsatsen handlade om.
Det där med meningsbyggnad är det väl ingen som bryr sig om idag. Men stavfel, syftningsfel, särskrivning, veckodagar och månader med stor bokstav etc vore ju skönt att slippa.

Vackra Värmland

2011-08-01T10:08:00.000-07:00

Vilka ställen det finns. Jag har varit i Värmland igen och besökt några turistmagnetiska ställen. Vi hade våra bästisar B och L på besök i förra veckan och när B uttryckte en önskan om ett linneväveri så blir ju Klässbol det givna målet. På vägen dit tog vi förmiddagskaffet på Alsters herrgård. Hemgjorda dammsugare i ett hörn på verandan där Fröding säkert suttit. Lunch på Kvarnen i Klässbol vid den brusande forsen och sen ett grundligt besök på väveriet. Så roligt att så vackra saker fortfarande kan tillverkas i Sverige.
Keramikern Ulla Nilsson gör också vackra saker i sin verkstad i Långvak utanför Arvika. Maken fick köpa en tillbringare, ersättning för en som gick i golvet för ett tag sen, och ett fat bara för att det var så vackert.
I lördags bar det av mot de trakterna igen, denna gång med min syster och U som var vår klasskamrat i realskolan. Borgviks bruk med glas och konst i sliperiet var första anhalt. Oskar Magnusson, musiker i Sven-Ingvars, är gallerist. Kjell Engmans glas och en del spektakulära målningar och grafiska blad, bl.a. Ronnie Wood, Ernst Billgrens och Johan Rheborg är väl värt ett besök. Vacker lokal och mycket trevligt bemötande av den unge galleristen.
Trevliga är också innehavarna av Häljebols konstgård, mitt emellan Säffle och Arvika.
I ett stort gammalt skolhus har Ellen Heller och Magnus Hedman verkat i 15 år men nu lär det vara slut. Huset är sålt och de söker sig vidare och det kan man verkligen förstå.
Ellen Heller målar i en oerhört tidskrävande teknik där färgen läggs på i många tunna lager. Som gamla holländare tyckte U. Två år kan et ta att färdigställa en målning. Hennes man ägnar sig år grafik. Mycket man skulle tänka sig ha på väggen, enbart priset avskräckte.
Dessutom sköter de en vackert anlagd jätteträdgård med stora block av Älvdalsporfyr där de tidigare även haft påfåglar. Och så serveringen förstås med hemlagad äppelkaka. Man förstår att de inte riktigt orkar med.
Hoppas att de nya innehavarna gillar att måla också. Kanske inte tavlor utan mera fasader och fönster.
För underhåll har inte prioriterats men en strålande sommardag kan ju en byggnad som är mera shabby än chic vara helt oemotståndlig.

Servicesinne

2011-07-25T01:48:00.000-07:00

Vissa människor är verkligen som klippt och skurna för serviceyrken. Fick en ny påminnelse när jag i veckan var kund i den lokala el/vitvaru/telefon/pappers och kontorstillbehörsbutiken. När jag kom in var expediten upptagen med en kvinna på troligen 80+ som skulle ha en ny telefon. Hon behövde en mobil för att kunna ringa 112 om hon skulle ramla med sin dålig höft,inne eller på skogspromenader.
Lite långa ledningar hade hon nog och frågade om samma sak flera gånger men den unga damen bakom disken hade en ängels tålamod, tog om förklarade och förklarade igen. Laddning, batteri, hur gör man när man ringer. Inga menande blickar till oss andra kunder, inga suckar.
Nu är det ju så att på en liten ort måste man vara tusenkonstnär på överlevnad som företagare och vi som bor här måste ju försöka vara köptrogna.
Det kommer jag vara i även i fortsättningen i förvissningen att jag kommer att bli vänligt och trevligt bemött hur borta i dimman jag än blir.

Men vad är det som händer.

2011-07-23T01:30:00.000-07:00

Det var ju tillräckligt ofattbart redan i går när man talade om ett tiotal döda. Men nu - 84 läste jag på expressen. Fullständigt obegripligt och fasansfullt. Stackars, stackars ungdomar som råkade ut för den råa hänsynslösheten. Stackars alla anhöriga och vänner. Så fruktansvärt. Att en ung människa kan bli så förgiftad i sitt sinne att det fullkomligt går över styr. Och att ingen märker det.
Han vill förklara sig säger polisen. Vad kan han ha att säga som förklarar detta?
Varför gick han över gränsen, förlorade sin mänskliga sida och bara blev en hatmaskin?
Kanske vi får veta men just nu känns det för bedrövligt.
Stackars alla drabbade, stackars Norge.

Brf Akterspegeln

2011-07-22T04:52:00.000-07:00

Bostadsrättsföreningen Akterspegeln - skulle man vilja bo där? Bra placering vid Sannegårdshamnen, granne med Bogsprötet men ändå. Göteborgare lär ju vara så vitsiga så vad ska de inte kunna göra av detta?
Många nya byggprojekt är på gång på Norra Älvstranden. Undrar om det ligger nåt i talet om bostadsbubbla. Räntorna stiger och vem ska ha råd att köpa?
För oss som kommer från en avfolkningskommun så är det ju fantasipriser. Den liila övernattningslägenheten är nästan dubbelt så dyr som villan i hemkommunen.
Vi tänker ju bo kvar i vår skogskant men om man vore tvungen att flytta skulle man ju verkligen få ge avkall på önskemål om yta, avskildhet, trädgård, gröna omgivningar.
Så det är inte enbart för att jag tycker att Akterspegeln är ett löjeväckande namn som jag inte kommer att flytta dit.

Tur att jag hann vattna före regnet.

2011-07-18T01:08:00.000-07:00

Vilken tur att jag hann vattna innan det började regna. Det ser ju lite konstigt ut annars.
Saken är den att jag fick en fläderbuske med tillhörande säck kosk-t i födelsedagspresent av ena sonen och svärdottern. Eftersom han är en hejare på att hugga i så ingick även plantering. Tack och lov får jag säga eftersom får stenbundna ås är hårdarbetad. Min uppgift blev då den enklare:att hålla i vattenslangen. Och bara minuter efter att jag slutat så kom regnet så passande.
För övrigt så hade jag en trevlig födelsedag med min favorittårta Margaretatårta och besök av barnen och en trofast väninna.
Röda träskor och en röd liten stuga att ställa vinboxen i plus böckerna "Upplev Sverige" och "Fredag kväll med mat och vin" fick jag också. Bra utdelning på en så ytterst ojämn födelsedag tycker jag.
Att jag sen inte lyckats prestera en önskelista så maken kunde köpa något är ju en annan femma. För vad behöver man egentligen?
Det bästa är ju ändå att umgås med nära och kära.

Vackert väder

2011-07-15T00:55:00.000-07:00

Idag regnar det. Äntligen. Sen före midsommar har det varit snustorrt i regnmätaren. När dottern och jag tog en tur i skogen så var det knastertorrt. Enstaka blåbär, bäcken uttorkad och över mosskanten kunde man gå helt torrskodd.
Fem, sex små torra kantareller blev svampskörden.
Nyhetsuppläsarna på TV vänder sina förhoppningsfulla ansikten mot väderkartan och undrar:hur blir vädret, får vi sån sol? De tycks tro att vackert väder alltid är det samma som högtryck och solsken. Samtidigt vill de nog kunna duscha varje dag, köra disk- och tvättmaskiner. Med vad får man fråga om det aldrig skulle regna?
Att gräsmattan blir brun och att ogräset stannar i växten gör ju inte så mycket.
Men torkan i skogen känns nästan lite kuslig. Jag påminns om barndomen när ångloken på Inlandsbanan ibland tände på i skogen och brandröken låg tung över trakten.
Men nu regnar det. Härligt, vackert väder.

En vit kanin

2011-07-13T01:58:00.000-07:00

I morse, när jag tittade ut genom sovrumsfönstret, så satt en liten vit kanin i gräset och knaprade i sig av vitklövern. Man tror ju inte sina ögon. Eftersom det inte var den vanliga harpalten som hoppar omkring här på de tidiga morgontimmarna så förstod jag ju att det var nån som var på rymmen.
Ringde till M, samtidigt som jag bevakade vart djuret tog vägen, tutade upptaget, körde ut maken. Borde ju vara en av barnfamiljernas. Att gamla fru J eller S och B vilka alla är en bra bit över 80 skulle vara ägare det kan man ju räkna bort.
Maken fick besked av lille P att rymlingen hör hemma i grannhuset.
Och nu pågår jakten.
Jag kan säga att pappan i jägarfamiljen är måttligt road, inte heller den lille pojken verkar särskilt intresserad. "Det är mammas kanin" säger pojken. Att en sån där liten en är så snabb. Mycket svårfångad. In under bilar och vidare in i alla trädgårdar.
Livat med andra ord.

Det är så vackert i Värmland

2011-07-07T21:43:00.000-07:00

Det är inte klokt vad det är vackert i Värmland. Vi har varit på en liten tur för att titta på bilar. Vår gamle trotjänare som gått 44000 mil har fått en allvarlig åkomma - brutet fjäderben så nu behövs en ny andrabil. Degerfors, Björneborg, Kristinehamn kanske inte så storslaget. På E18 brusar trafiken, undrar om man nånsin mer kan höra göken gala i dungen vid Alster.
Första anhalten var Kil, åsktungt, bilen hade fått en smäll på bakluckan inredningen var väl inrökt. På tre sekunder dömde jag ut den men maken ville kolla ordentligt så jag hann in i två reabutiker under tiden men inga fynd.
Det är sen när man kommer upp mot Fryken som det blir så där hisnande vackert. Dalgången öppnar sig, blånande åsar, vattenglitter och vackra, välskötta gårdar.
Mot Gräsmark, en ung familj med fyra barn, vill sälja för alla får inte plats. In till Sunne, billyft. Maken påtagligt nöjd. Frun bjuder på kaffe, de söta barnen leker fredligt och säljaren kommer hem på en av de tre traktorerna. Förhandlingen slutförs. Pengar överförs och vi åker i två bilar över höjderna mot Munkfors, så vackert fast det stundtals åskar, regnar och haglar. Över bron vid Sunnemo och sen den vackra vägen över Brattforsheden. Filipstad och till mitt barndomshem med utsikten över blånande åsar.
Åskan mullrar, syrran stänger av vattenpumpen för säkerhets skull. Sen åker vi hemåt. Inte en droppe regn i södra Närke. På nätet läser jag om om blixtdödade kor vid Kristinehamn, tromb i Molkom och skyfall över festivalen i Karlskoga.
Vi hade allt tur - inga oväder och en ny andrabil.

En lös skruv

2011-07-06T12:30:00.000-07:00

Jag har en skruv lös. I foten. Eller den kanske är lös för det syntes inte på röntgen om den skruvat upp sig. Jag fick nämligen till slut tid för ett återbesök på ortopeden på Universitetssjukhuset. Foten och benet svullnar och det gör helvetiskt ont att gå nerför i trappor. Min glada och pigga sjukgymnast blev lite rådvill och bad mig ringa för att höra om det ska vara på detta viset. Och långt om länge så tog de emot mig.
Ortopeden är den som spikade ihop mig den där februarilördagen men eftersom jag då var i morfindimma så var han som en ny bekantskap för mig. Förtroendeingivande var han, visade de fina röntgenbilderna och trodde att den långa skruven kanske rört sig och klämde på nån nerv, svullnaden skulle nog gå ner och man gör helst inga ingrepp förrän sex månader efter op. Jaha, bara vänta och se alltså.
Min inställning är att ingen får skära i mig om det inte är nödvändigt. Ansiktslyftningar och annat i kosmetiskt syfte går alltså bort även om kanske en plastikkirurg skulle kunna ha en annan uppfattning om vad som vore önskvärt.
Så vi får se hur det är i september. Då blir det kanske kniven.

Här röjs för att få luft .....

2011-06-30T22:49:00.000-07:00

Klockan är strax efter sju och det är redan 20 grader. Av det utlovade regnet blev det bara en millimeter i natt. men det är mulet och regnet hänger i luften.
Undrar vad han tycker om vädret, han som går med röjsågen på allmänningen. I går var det ju nästan 30 grader, alldeles för varmt om ni frågar mig. Och idag lite svalare men fuktigt. Mygg och knott är säkert som tokiga där i slyskogen men det blir så snyggt där han går fram. Plötsligt ser vi fotbollsplanen igen bakom det nya staketet mot vägen - stunning wiew som de skulle sagt i "Ett nytt hus på landet".
Och inte ett ögonblick känner jag mig störd av den tjutande sågen för jag gillar ju det resultat den åstadkommer.
Tallarna som växt sig så höga och björkarna som böljar runt huset när det blåser oroar mig förstås. Två björkar och två stora tallar på tomtgränsen har grannarna velat bli av med i flera år men dels så står de väldigt illa till, dels är maken lite av trädkramartyp.
Men nu ska det åtgärdas. Maken är nedröstad och efter semestern, enligt en vänlig röst på kommunen, då kommer det att avverkas. Antar att det är det som står på kommunmark som ska tas ner. Men grannen, den forne motorsågsmästaren, känner säkert alla maskinavverkare på trakten så före höststormarna kanske vi har ett kalhygge på knutarna - jättebra i så fall.

En tvåa kryddad med johannesört..

2011-06-24T23:28:00.000-07:00

Jaha då var midsommarsnapsen avklarad. I år har vi firat mygg- och knottfritt hemma hos oss. Eftersom man i barndomshemmet tänkte göra en mindre make up i hygienutrymmet och då upptäcktes att taket var uppruttet så flyttades firandet till vårt inglasade med tvillingsystern och svågern, den inlandstigne.
Vi klarade oss undan att plocka blommor, klä midsommarstänger och hoppa groda.
Vid Sockenstugan låg en klädd stång men vi tittade bara på utgrävningen och körde vidare på E20. Vid hembygdsgården i det forna jordgubbsriket skulle det nog också firas för även där fanns en färdigklädd stång men vi tog den gamla vägen upp mot Värmland. Vi såg verandor där där luncherna var i full gång, kossor som betade och regnet hängde i luften.
I Åtorp, med den vackra stenbron över Letälven, sålde man jordgubbar från trakten och serverade smörgåstårta till kaffet. Ingen midsommarstång syntes till. Vid Degerfors kyrka var bilparkeringen full men vi såg varken folk eller midsommarstänger och sen var vi hemma igen.
Och sen var det dags för midsommarmaten - sillar, laxar, kantratellpaj, köttbullar och prinskorv. På jul har vi Ålborgs julakvavit, påsk då blir det kanske Linjeakvavit och nu hade vi Skärgårdssnaps, småflaskor med olika kryddning. Jag festade på en tvåa Brännö, smaksatt med johannesört, mest för den vackra färgens skull.
På nätet läser jag om fylleri och slagsmål. Trots regnet så har polisen haft mycket att göra. Här vaknar vi pigga och glada och ska ge oss ut på utflykt även idag.

Sommarregn

2011-06-19T00:54:00.000-07:00

Det regnar, ett stilla och fint sommarregn. Man kunde se det komma i går kväll när den gråblå molnbanken växte upp i väster. Det är nog ljuset som väcker mig tidigt, eller kanske att jag tryckte i mig en hel liter jordgubbar i går kväll.
I morse före regnet så skuttade en hare runt i vitklövern i slänten. Undrar vad han åt, hoppas att han inte ryckt upp ruccolan i pallkragen.
I går var det solsken och jag och min väninna L planerade en utflykt. Att åka söderut var uteslutet - tradjazzen i Askersund och Vätternrundan på cykel.
Så det blev österut mot residensstaden och så hamnade vi i det stora köptemplet. Tänk hur det kan bli.
En rabattkupong på Hemtex, förströdda nyp i reakläder och kaffe innan vi flyttade på oss till en stor Cerverabutik som var nästan folktom. Där finns mycket vackert som man inte behöver. Fyrapack snapsglas, två med blå två med gul fot, behöver man ju inte men vore ju kul att duka med till midsommar. Nu blev det inga snapsglas för vi har redan ett antal och snaps det dricks inte ofta i detta hus. En ny Steltonkanna blev det, den ska ersätta den gamla, skabbiga 29-kronors från Ikea.
Citrontimjan, citronmeliss och rosmarin och en midsommarstång i bordstorlek från Blomsterlandet blev det också innan vi vände västerut igen.
En lyckad dag i köptemplet.

Det blev ingen shopping

2011-06-17T04:08:00.000-07:00

Jag känner mig så duktig. Fyra formbröd, en blåbärspaj och blåbärsmuffins har jag snott ihop nu på förmiddan. Egentligen hade jag planerat en shoppingtur redan i går men den blev inställd.
I stället åkte jag på sjukhusbesök, en vänninna som hostat hela våren fick läggas in akut, läkarna ruskar sina lärda huvuden och känner inte igen det de ser på röngtgenplåtarna.
Av egen erfarenhet vet jag vad uppiggad man blir av besök så L och jag köpte en liten bukett, en tidning med skvaller och korsord och visst verkade hon mycket piggare när vi åkte.
I morse regnade det så ihållande så jag lät min shoppinglust sjunka undan och husmorsinspirationen fick ta överhanden. Och precis när jag plockat ut muffinsen ur ugnen och diskat undan det värsta så ringer det på dörren och där står dottern med sambo och goda vänner. De är på väg till Delsbo på bröllop och ett stopp för att pudra näsan var av nöden. Så nu känner jag mig mycket piggare.
Maken är ute på kappsegling trots att han inte är bra i ryggen. Det är den stora begivenheten Vänern Race, detta år från Karlstad, via Lurö skärgård och långt ner i Dalbosjön och sen tillbaka till Karlstad. Som vanligt blir det troligen jobbig kryss ner men undanvind hem. Jag är inte det minsta avundsjuk men lite orolig eftersom han inte är riktigt ok. Men han påpekar att de ju handlar om handikappsegling (!) och troligen blir väl själen piggare även om kroppen inte mår riktigt bra.

Hur tänker folk?

2011-06-13T11:13:00.000-07:00

Vad är det med folk? Hur tänker de? Idag tog jag med plast, kartong, glas och plåt när jag ändå skulle en vända till sjukgymnasten. Och vad får jag då se vid kontainern för återvinning av FÖRPACKNINGAR av hård och mjuk plast? Jo en dammsugare och en mixerstav. Mycket plast ingår säkert i båda sakerna men förpackningar... knappast och då undrar man ju hur tankarna har gått. Om det gått några tankar alls. Det kanske rent av är så att personen i fråga tycker han varit duktig som inte ställt sina sopor på torget eller i någons port eller trädgård.

Melodikrysset på Sweden rock

2011-06-11T04:01:00.000-07:00

Herregud - Melodikrysset är på Sweden rock. Trodde att den festivalen var för ungdomar och blir fundersam. Vilka excesser ska ungdomar behöva ta till för att bryta av mot den äldre generationen om t.o.m. mormor och morfar är ute på nätterna och rockar loss. Jag har ju rätt så länge hävdat att föräldrar har en viss skyldighet att vara lite småtöntiga så att ungdomarna inte behöver gå till alltför stora överdrifter i sin frigörelseprocess. Jag trodde ju att det var mer lagom för oss gamla och halvgamla med Opera på Skäret och Taubespelen men förstår nu att jag haft fel.
Men om man nu kan få önska så önskar jag slippa se damer i min ålder klädda i vad min mamma skulle kalla underklänningen. Det kan väl nittonåringarna få behålla.

Åska eller husförhör

2011-06-08T05:32:00.000-07:00

"Aldri får en var rektit gla, på sômern då går åska å på vintern ä dä husförhör" brukade min mormor säga.
Jag skulle helt klart föredra husförhör om man nu kunde välja bort åskan. Jag är rätt hysterisk när det börjar mullra. Jag oroar mig i förväg och när det håller på vill jag helst sitta under ett bord.
Jag har ju aldrig gillat åskan men så där riktigt rädd blev jag under ett oväder på Dalbosjön 1973. Det kom snabbt över oss när vi var på vag från Läckö till Åmål och när det nästan skrämt livet ur mig drog det in över Dalsland och tände på några lagårdar.
Usch - idag är det så där kvavt, kusligt vindstilla och lite hotfullt. Hoppas att SMHI har fel, hoppas att det klarnar, börjar blåsa lite lagom och att Tor inte känner behov av att svinga sin hammare.

Min västgötaresa.

2011-06-02T23:59:00.000-07:00

Att Västergötland är Svea rikes vagga är ju inte så kontroversiellt att säga längre. Annat var det ju i slutet av 80-talet när Dag Stålsjö var ett rött skynke för professorerna i Uppsala.
Jag har varit på en liten västgötaresa. Under hösten och vintern har jag gått i en studiecirkel om landskapet. Varnhem, Skara, Husaby, Läckö - stenålder, bronsålder, vikingatid och förstås Arn som man nu mjölkar de sista dropparna ur. Man skulle kunna vara turist i flera år och ändå inte se allt. Platåbergen skulle man kunna ägna mycket tid åt. Jordbrukets utveckling, järnvägen, industrialiseringen etc. Nu blev det mycket Birger Jarl och tidig historia med nedslag på Läckö och Magnus Gabriel de la Gardie. Efter en lätt överdos kyrkor och god mat både i Lidköping och Spiken kom vi till Kinnekulle - resan höjdpunkt för i år blommar ramslöken på ett sätt som jag aldrig sett den förr. I dunklet under träden på Munkängarna lyser det vitt och lökdoften är nästan berusande.
Att vi sen kom för sent till växthusen vid Hällekis gjorde inte så mycken och förresten var det fullsatt av pensionärer från Älgarås PRO

Litteraturens läkande kraft

2011-05-30T05:41:00.000-07:00

Tänk vad litteraturen kan vara bra för välbefinnandet. Just nu är det Svensk dikt från trollformler till Lars Noren, en nätt liten volym på 756 sidor som gör tjänst för större välbefinnande. Det är inte så att den läses utan maken har den som stöd för sitt högra knä när han halvhänger på en stol och stöttar knäet mot boken. Sjukgymnastens mirakel fick ett abrupt slut i fredags morse när han skulle ta upp tidningen från golvet. En hemsk helg har han haft, så hemsk att han mot alla regler till slut tog av de starka tabletter som jag fick vid benbrottet.
Idag blev det läkarbesök och vetenskapen har flera diagnoser att välja mellan men för att veta vad ska det bli magnetröntgen, ovisst när. Så nu är det bara att vänta och se,ta det lugnt och äta smärtstillande.
Ett avbräck i båtrustningen blir det ju och gräset blir inte klippt. Jag kan nog klippa det mesta,inga slänter dock med min dåliga balans, men jag orkar inte rycka igång klipparen. De påskavverkade björkarna är inte upphuggna heller. Får nog be sönerna om hjälp med det. Den yngste, som pangade med hemvärnet i helgen och jobbar i dag och i morgon, kommer på onsdag och då kommer det att finnas grejer att göra.
Nu får vi ha en liten diskussion om kryckorna. Jag ska på en liten i resa i Västergötland och skulle kanske behöva en krycka. Men om det behövs mer litteratur så finns det lösningar. Lyrikboken och Västerlandets litteraturhistoria kan vara nog så bra för välbefinnandet.

Det blåser

2011-05-24T23:25:00.000-07:00

Det blåser. Det här hållit på ett dygn och ska inte bedarra förrän i morgon. I går skrev Nerikes Allehanda att det skulle blåsa halv storm (20,6 m/sek) och Yr.no påstod att det skulle vara frisk bris (8 m/sek). Jag kan inte bedöma hur mycket det blev men detta blåsande gör mig nervös. Nog blåser det mer nu för tiden. Inget verkar vara lagom längre. Lätt bris är lagom tycker jag. På sjön innebär det storsegel och genua och man slipper spinnakern, på land lite loja vindar som håller flugor och mygg i schack.
Men nu är ju inget lagom, endera är det total bleke eller så blåser det som idag. Barr och kottar från de höga tallarna smattrar mot altangolvet och björkarna viker sig nästan dubbla.
Usch, blåsvädret gör mig nervös. Hoppas bara att den skruttiga björken i tomtgränsen mot grannen står pall. Vore inget vidare för grannsämjan om den faller. Tallarna verkar i alla fall stå rätt så stadigt.
Men nerverna dallrar.

Det är pannkakssmet frun

2011-05-19T07:24:00.000-07:00

"Det är pannkakssmet frun och det går aldrig bort" - jag tänker ofta på det yttrandet när jag slabbar och stänker när jag lagar mat. Det var E-M som berättade för mig en gång när vi fikade i mitt kök. Enligt henne var den en husa/piga som svarade så på en anmärkning från sin matmor.
Idag hade jag anledning att tänka på den där meningen igen för jag stekte faktiskt tunna pannkakor eller rättare sagt crepes, lättare att vända. Jag hade egentligen tänkt baka kakor men hade inte tillräckligt med smör hemma. Samtidigt började mjölken bli på gränsen.
När jag ändå var i farten så kokade jag soppa på potatis som började få små groddar,ett par morötter och några lökar.
Känner mig så duktig och husmoderligt ordentlig. Torsdag - soppdag.
Men så är det ju fläckarna på spisen.

Då hade jag tur

2011-05-17T21:36:00.000-07:00

Jag har varit lite låg några dagar.Dags för den årliga coloskopin och lite oro smyger i medvetandet. Man måste ju göra vissa förberedelser med maten veckan innan. Man ska äta fiberfattigt, undvika fullkorn, fruktskal,välja magra alternativ och inte äta pasta eller dricka rödfärgade drycker. Och sen det värsta - en dag med minst tre liter vätska plus några omgångar Phosporal en fruktansvärt otäck dryck med hög verkningsgrad.
Själva undersökningen är ju inget att oroa sig för. Jättegulliga sköterskor och samma kirurg som opererade mig två gånger sommaren 2006. Fast det ju vad de eventuellt ska upptäcka som är oroande. Koll en gång per år i fem år om man haft cancer i tjocktarmen är vad som görs i vårt landsting. Allt har varit ok vid tidigare kontroller men ändå smyger sig oron på.
Men nu behöver jag inte oroa mig mer, åtminstone inte för detta. Friskförklarad. Tacksam över vilken tur jag haft. Att läkaren jag träffade på vårdcentralen inte bara skickade hem mig med rådet att ta två alvedon utan skickade in mig akut, att kirurgen beslutade ta min misstänkta blindtarm och då hittade tumören.
Så nu räknas jag in gruppen överlevare efter fem år och hur gulliga de än är på coloskopimottagningen är det ju skönt att inte behöva träffa dem.

Finns det vita stödstrumpor?

2011-05-11T23:01:00.000-07:00

Finns det vita stödstumpor? Frågan dyker upp eftersom det är så åsktungt och varmt och jag skulle vilja gå klädd i lite ljusare kläder. Det är ju inte så snyggt med svarta strumpor till vita långbyxor. Min sjukgymnast har tämligen strängt tillhålllit mig att använda stödstumpor. Åtminstone på det brutna benet.
Jag har googlat lite och sett att det finns beiga och ljusbeiga. Det låter ju snyggt. Och de är säkert lika förbövlat varma som de svarta jag redan har.
Nu är det ju bara det vänstra benet som svullnar så om ni ser en vithårig dam med bara en strumpa så behöver det inte vara nån där förvirringen brutit ut totalt.
Det kan vara jag som tycker att det är för varmt och vill att högerbenet ska få lite luft.

Mirakel

2011-05-10T23:04:00.000-07:00

Ska man tro på mirakel? För vår del är det nästan dags. Eller så beror det på bra utbildning och yrkesskicklighet.
Härom dagen kunde ju maken inte gå annat än som en gorilla med korta kryckor som framben. Bara med stor möda kunde han kravla sig in bilen. När jag släppt av honom på tröskeln till vårdcentralen åkte jag och parkerade så jag var inte med när han kom till receptionen. Men de lär ha sett både förskräckta och medlidsamma ut när han kom hasande. Långpromenad i korridor, hiss till suterrängvåning, ny långpromenad till sjukgymnastiken.
Jag hann med att åka till Ica och bläddra igenom två Amelia från 2008 innan han kom ut från behandlingen- men då gick han rak i ryggen med kryckorna i ena handen.
Jag trodde ju knappt mina ögon, som ett mirakel. Nu har han stränga förhållningsorder, gå rakt,övningar en gång per timme, inga kryckor. En duktig sjukgymnast som han är påtagligt nöjd med. Hon hade nämligen, som han säger själv, förklarat på ett klart och ingenjörsaktigt sätt dels vad hon trodde orsaken var dels hur tänkte sig vägen till bättring.
Återbesök på fredag och han avgör själv om klarar att gå till jobbet.
När vi kom hem så hängde den med sån klättrarmöda uppsatta fågelholken med upp och ner. Vad ska man tro om det? Den som var så noggrant iskruvad. Ett mirakel är det ju inte men ganska konstigt.

Kryckkor på gång igen.

2011-05-09T23:43:00.000-07:00

Himla tur att det fanns kryckor hemma nu när maken fått ett svårartat ryggskott eller kanske ischias eller nåt med höften. Han kan i alla fall inte gå rak utan har kortat kryckorna och haltar sig fram med nån sorts gorillagång, typ förlängda framben. Påskens trädfällning med björkklättringen frestade nog på men halmstråt var kanske ett oförsiktigt lyft när han höll på med båten i lördags eller kanske när han klättrade upp i en fredad björk för att sätta upp den nya, röda fågelholken. I vilket fall så kan han inte räta på sig och inte gå utan de korta kryckorna.
Till läkare fick han inte komma utan hänvisades till sjukgymnast. Konstigt kan det tyckas men när han ringde vårdcentralen så hörde jag honom säga att han hade ont i benet. Ont i benet!! Inget om att han knappt kan röra sig och att han bara med möda släpar sig fram så hur ska en sköterska på telefon kunna göra en annan bedömning.
Köra bil kan han ju absolut inte så jag som numera försöker gå utan att halta och kan trycka ner kopplingspedalen får agera färdtjänst så får vi se vad domen blir.
Det kunde förstås vara värre och vi hade ju kryckorna hemma.

Utmaningen.

2011-05-05T22:22:00.000-07:00

Sju saker du inte visste om mig - det är utmaningen Maggan skickar vidare. Inte så lätt för den som är lite allmänt lösmynt och inte speciellt hemlig av sig.
Bästa boken, favoritmusiken, favoritlag i olika sporter allt det är ju många som vet så detta beror ju egentligen på vem som läser.

Men så här då:
Neg för Gustav VI Adolf och Louise när jag var au pair i London.
Har gått en bandydomarkurs.
Jobbat som städerska på Högfjällshotellet i Sälen. (Högfärdshotellet skrev Ingemar Unge i DN en gång)
Tycker att pölsa är gott
Rött är min favoritfärg.
Har en egenhändigt sydd folkdräkt i garderoben. Livstycket numera för trångt.
Skulle vilja ha en Fiat 500 eller kanske en Porsche.

Inte så lätt men tack Maggan för utmaningen. Det satte lite fart på de små grå nu i tidiga morgontimmen.

Hur går det för Saab?

2011-05-04T00:04:00.000-07:00

Ska man tro på att det löser sig för Saab. Kinesiska och ryska pengar in och massor av bilar ut. Om nu nån köper dem. Det verkar ju gå trögt. Och var gick det fel? Ingen frågade ju mig men jag vet.
Vi hade alltid Saab95 förr. Trogna laståsnor som man man lätt lastade in barnvagnar, möbler, båtdynor, segelsäckar och t.o.m barn på de bakvända sätena i skuffen.(en sorglös tid innan allt blev så farligt.) Att köra tvåtaktare i regn och blötsnö var ju ett äventyr och rätt bensintörstiga var de.
Men när 93 och 95 togs ur produktionen så hade man ingen riktig kombi på programmet. Det som fanns var den där halvkombin som var varken det ena eller andra. Så det var där det gick fel. Då för tiden fanns det heller ingen Volvo med framhjulsdrift. Då fick det bli tysk kvalité för vår del och så har det förblivit.
En pålitlig, trafiksäker laståsna det är ju vad man behöver. Kan man få en med frihjul tro?

En stor dos kunglighet.

2011-04-29T12:09:00.000-07:00

Lite överdos av kunglighet blev det lätt idag. Både SVT och TV4 sände ju direkt och aftontidningarna ska vi ju inte tala om, de var ju riktigt i extas. Men nog var det bra stelt. Nu var det ju ingen liten familjesammankomst förstås, och allt syns ju i teven. Prinsarna blev lite rufsiga i håret när de tog av sig uniformsmössorna och arvprinsen är redan ganska tunnhårig.
Hatt är tydligen påbjuden när det är förmiddagsbröllop så detta måtte varit modisternas julafton. Och vilka hattar sen. Snyggast var bruden mor,strålande. Drottningen var också stilig i sin gula. Hon är faktiskt 85 år och prinsgemålen fyller snart 90. Ingen av dem somnade under de evighetslånga psalmerna, bönerna och talen. Bra gjort av dem.
Om pris för konstigast hatt skulle delas ut så ligger nog prinsessan Beatrice bra till, förvillande likt älghorn. Systern var också ganska speciell. De kom åkande med pappa prinsen men mamma Sarah Fergusson, var visst inte bjuden, för många skandaler där. De påminde om askungens styvsystrar med pandaliknande ögonmakeup. Viktoria Beckham såg sur ut, klädd i nåt svart, men David log på sitt charmiga vis.
Mycket folk i Westminster Abbey, en kör som sjöng som änglar, och en trädallé som säkert skymde sikten även för dem som kunnat se något.
Ärkebiskopen av Canterbury blev också rätt rufsig i håret, mitran skulle ju av och på. Londons biskop var den ende som verkade naturlig, varm och charmig.
Gifta blev de ju och man får hoppas att de får ett trevligt kalas i kväll och att de får leva lyckliga i alla sina dagar. Chansen finns ju - hon tog ju bort den där meningen om att lyda sin make. Bravo Kate.

Är det sommar nu?

2011-04-26T06:56:00.000-07:00

Aldrig har väl påskhelgen varit som så sommarvarm tidigare. Vi har släktträff på påsk, våra barn med respektive, syster och svåger med respektive och fyramånaders guldklimp.
Vår son A är i Boston där hans sambo forskar just nu och kusin I:s sambo jobbade men elva vuxna blev det, lille N och en katt Huset räcker ju inte till för en sån invasion så min syster och svåger bodde på det anrika motellet. Mycket mat går det ju åt också så kylskåpet som är tillräckligt stort annars förslår inte långt. Och detta år gick det ju inte att använda uterummet för kylförvaring. Hela helgen kunde vi sitta ute och äta middag, kan inte minnas en så varm påskhelg någonsin.
Påskafton betyder trädfällning hos oss. Dvs min syster och jag åker till Västergötland på lite shopping. De andra är hemma och fäller. I år strök två björkar med.Jag har länge velat bli av med dem för det skymmer kvällssolen. Avverkningen gick så till att maken klättrade upp med motorsågen och kapade bit för bit - skönt att slippa se det.
Sen eldas det ris och så ska det grillas korv. Fast i år blev det gasolgrillat, i skuggan på altanen. Inget behov av värmande brasa detta år.
Det blev lite tyst när alla åkt men aningen skönt också. Nu går tvättmaskinen för fullt och vi behöver inte laga mat på flera dar. Maten räckte och blev över till flera middagar.
Och nu väntar vi på regnet.

Såpbubblor

2011-04-19T00:03:00.001-07:00

Jag bakar just ut en deg när det är fullt av skimrande såpbubblor utan för fönstret. De småpojkarna i grannhuset har påsklov och är redan ute och leker. Generationsväxling på gatan, snart är nog vi äldst. Det är lite svårt att greppa det där att man blivit såpass gammal.
I helgen hade en svägerska sitt 70-årskalas. Konstigt tycker jag som minns när hon fyllde 30. Det var barndop också. Ena dottern och mågen har fått sitt andra barn. Den andra dottern har köpt en stockholmsnära kursgård ett stenkast från en kyrka. Som gjort för släktkalas alltså.
En rund och gullig liten präst i sin vita klänning vägledde med mild hand de,troligen inte så kyrkvana,församlade genom ceremonin. Dopbarnet sparkade och skrek och storebror undrade varför han inte fick ha klänning när både lillebror och prästen hade det.
Så trevligt, tre generationer, syskon, kusiner svågrar, svägerskor, ungdomsvänner, ett vackert hus, gott om övernattningsrum, stall, egen brygga med två meters djupgående.(och massor av arbete, gräsmattor, buskar äppelträd, vindskivor, fönster och fasader i behov av målning). Härligt att vi får vara med. Vi tycker ju inte att vi är speciellt gamla, rätt ungdomliga faktiskt.

Vita gardiner

2011-04-15T00:36:00.000-07:00

Jag stryker gardiner. Köket och sovrummet är klart. Vardagsrummet återstår- De är mer lättstrukna än jag trodde. Tänkte att det nog skulle bli som Mormor sa:" sôm te å bryyet åkker". Men lätt som en plätt är det. Undrar hur länge de suttit uppe? Jag köpte tyget på Häggåstrands väverier i Kinnahult när vävstolarna fortfarande dunkade där. Men när var det tro? Jag minns att jag sydde dem en varm sommardag när åskan plötsligt slog till och brände av telefonkabeln i gatan och våra datorer och telefoner fick en hastig hädanfärd. Vi var utan fast telefoni rätt länge för Televerket ( hette det så fortfarande?) fick gräva upp hela gatan. Men när var det?
B och L kom på kvällen och dagen därpå åkte vi till Kristinehamns konstmuseum. De har varit med oss dit ett antal gånger men när var gardinerna nya? Picasso, Aalto, Björn Wessman?
Björn Wessman var 2010 så det går bort. Picasso 2003, Aalto 2005 läser jag på museets hemsida. Och jag har inte tvättat gardinerna en enda gång på den tiden. Skakat dammet av dem har väl hänt att jag gjort. Men nu hänger de där, skinande vita, Rut har tvättat alla fönster och vårsolen får gärna titta in.

Vårtecken

2011-04-12T12:06:00.000-07:00

Sädesärla, sommardäck, sopmaskin - fina vårtecken. Nu kan man nog ställa undan snöskyffeln utan risk för även om det kan komma nån decimeter blötsnö så blir den väl aldrig liggande. Jag minns när min arbetskamrat M fyllde femti, en dryg decimeter blöt,otäck snö och det var 11 maj. Ingen mottagning på altanen då inte och E som envisades med att det var vår blev blöt om fötterna och rätt så frusen.
Grannarna, som snart ska på spännande resor till fjärran destinationer, har redan krattat hela sin gräsmatta. Det är så fint inne hos dem, alla nerblåsta grenar, tallkottar och barr är puts väck. Hos oss har det inte hänt så mycket men jag tar lite i taget. Snart blir det ju grönt även om man inte hinner städa så noga. Vitsipporna blommar för fullt och i Vretstorp påstås det att man sett björnspår. Ett vårtecken så gott som något.

Hur gör man när man går?

2011-04-11T07:37:00.000-07:00

Hur gör man när man går? Den frågan har inte varit aktuell förrän nu. Hur gör man när man ska gå nerför en trappa, eller uppför? Har aldrig funderat, bara gått. Jag har ställt kryckorna i ett hörn och hoppas aldrig behöva dem igen. Jag har lovat sjukgymnasten att låta bli att halta för det kan ju bli en ovana. Men det är ganska svårt. Att gå inomhus är rätt lätt, inget haltande om man sätter ner hälen först. Utomhus betydligt svårare särskilt i nedförsbackar. Nedför trappor gör också ont om man inte tar onda foten först och tar ett trappsteg i taget, så där som man gjorde när man var riktigt liten. Att gå som vanligt det gör så ont i fotleden. Beror nog på nån av de elva skruvarna som doktorn skruvade ihop mig med.
Fast det blir bättre och bättre. Jag har fått träffa an glad och rolig sjukgymnast som gav mig lite hemläxa och sen ska jag träffa henne igen och träna i vårdcentralens gym.
Det blir nog bra det. Då kanske jag kan lära mig stå på ett ben och gå upp på tå. Nu klarar den hopspikade hälen inte att höja sig en endaste millimeter. Att stå på ett ben är inte heller så lätt. Så det finns mycket att träna på. Gå kan jag ju även om jag haltar till ibland.

Lättlurad

2011-04-05T10:53:00.000-07:00

Idag har jag gått på en nit.I den trevliga lilla staden Askersund var jag först hos optikern på synundersökning. Mina ögon har inte blivit sämre på de tre år som gått sen förra gången. Så jag hade kunnat behålla de gamla men med lite hjälp lyckades jag välja nya bågar, roligt med lite nytt. Solglasögon på köpet. Billigt blev det ju också - knappt 7000. Som hittat alltså. Sen blev det Tutingen, café vid torget och en god macka.Fortfarande inte lurad.
Men sen går vi till Ica, jag och min vännina L. Ska köpa mjölk och bananer. Jag köper alltid kravbananer, sen jag såg en film om hur mycket gift man sprutar över både odlingar och bostäder. Kravbananerna är ju alltid förpackade i plast. Så jag tar en förpackning, betalar och åker hem.
När jag öppnar påsen ramlar det ut en liten förpackning. I den ligger tre gummisnoddar. Det är Chiqui bands som tydligen ska användas som armband. På påsen finns en arm med massor av snoddar. På sex språk står att de avsedda att samlas. Varning för plastpåsens kvävningsrisk står också.
Chiquita kids always something good inside - jojo. I fortsättningen ska jag titta noggrannare på påsen.

Inte läge att klaga

2011-04-02T08:18:00.000-07:00

Nu har jag varit ute utan kryckorna. Det var en pärs kan jag säga. Så nu sitter jag med foten i högläge och den gör ganska ont. Men man hinner en hel del på en timme i vårt lilla samhälle. Apoteket - alvedon, Systembolaget -italienskt både rött och vitt och lite prat med en väninna som jobbar där. Mathildas - lite nytt av underklädstyp. Där träffade jag B som suttit i rullstol sen hon var 15. Inte läge att gnälla över sex veckor i gips då.Ica - bara det som inte var med på listan när maken handlade i torsdags. Trädgårn, vår fina blomsteraffär, som är så härlig att gå in i, pärlhyacinter, en vit rosenpelargon och pelargonjord. Hoppas att det hinns med omplantering nu.De stackars övervintrade har inte ens fått vatten förrän nu i dagarna.
Innehavarinnan M, som jag utbytte tips om broddar och spikskor med i januari, har inte slarvat som jag. Tur för både henne och oss. Egna företagare kan väl knappast få bryta benen och vi vill ju gärna kunna köpa blommor på hemmaplan. Sen var det Konditori Promenaden - en semla måste man ju kunna unna sig även om man inte kan gå de tusentals steg som behövs för att "gå bort" den. Men snart kan jag nog....

Nu vill jag ut och handla

2011-03-30T01:46:00.000-07:00

Jag lider av shoppingunderskott. Senast jag var i en affär var 3 februari. Det var då jag köpte räkor i ICA Kvantum i Sannegårdshamnen, De räkorna eller snarare skalen som sedan blev mitt fall.
Det syns på mitt konto och det märktes tydligt på bensinräkningen att jag inte varit ute på snart två månader. En svägerska, hon som tipsade mig om att åka skrivbordsstol, hon tröttnade rejält på sitt gips och åkte faktiskt runt i affärer på sin stol men dit har jag inte kommit.
För övrigt så ligger jag i startgroparna och samlar mig. Jag känner ett behov men vet ändå inte. 200 kr i Myiittala, 50 kr eller 10% på Hemtex, kundklubbserbjudande i Cervera club det kan ju inte bara få brinna inne.
Fast sen är det ju inte så himla lätt att komma på vad man behöver. Behöver jag köpa nya röda handdukar till badrummet eftersom vi haft blått så evighetslänge? Nya gardiner till vardagsrummet. De som hänger där hade jag just hängt upp när åskan slog ner i gatan och dödade både telefoner och datorer. Undrar när det var? Bra länge sen i alla fall.
Ett verkligt behov har jag - grapefruktskedar. En sån där med tandad sida, inbillar mig att man då kan äta grape utan att det sprutar saft över bordet. Om man bara med stor möda kan hämta trasan för att torka bordet då inser man vad det är man saknar.
På söndag ska vi hälsa på dottern i Lidköping. Där finns Iittala outlet. De har både porslin och rostfritt. Då kanske rabattkupongen ryker.

Nu räcker det...

2011-03-29T02:10:00.000-07:00

Men snälla nån - det snöar igen. Inte bra tycker jag som fortfarande känner mig ganska harig när jag ska gå ut. När maken är borta måste jag ju hämta tidningarna och posten. I dag kommer E-k med lunch så då kan hon ju ta in posten. Jag klarar mig ju nu, kan gå utan kryckor även om det är svårt att inte halta. Men vi tycker båda att det är rätt så trevligt, man kan ju äta lunch ihop även om man inte är gipsad.
Jag kan gå i trappor också även om det gör ont i foten. Detta medför att jag kan sköta tvätten igen. Jag kan laga mat och baka bara jag inte blir stående för länge. Att dammsuga har jag inte provat och ska vänta ett tag. Rut kommer igen på torsdag men sen kanske jag kan klara mig själv.
Så snart den sista snön smält ska jag banne mig också ut och prova om vänsterfoten orkar trycka ner kopplingspedalen. Jag måste komma ut. Kan ju inte sitta här och bli folkskygg.
Bara snön ger sig och våren kommer.

Gipsstöveln ett minne blott.

2011-03-22T06:39:00.000-07:00

Jaha, då var man av med gipset då. Egentligen var det ju inte gips utan glasfiber, lätt, stenhårt och stödjande i en snygg blå färg som nu är borta.
När den glada och trevliga Lena på frakturmottagningen sågade upp och sen lyfte bort stöveln då kändes det som om jag inte skulle våga ta ett steg. Lealös var foten. Doktorn tyckte att allt såg bra ut och att jag hade bra rörlighet i fotleden. Kändes ju bra att höra. Nu ska jag använda kryckorna nån vecka, ta det försiktigt, röra lite på foten och vänta på tid hos sjukgymnasten.
Som behandling av självsprickor på hälarna måste gips i sex veckor vara oslagbart fast kanske lite overkill. Mycket skinn som gjort sitt kunde jag tvätta bort. Nu är det bara att smörja och träna.
I morse kunde jag för första gången sen fjärde februari hämta tidningarna i lådan även pm trappstegen ner till gatan inte är nån lek. Tre steg, inget räcke - aldrig tidigare har det varit ett problem.
Det gör lite ont när jag går, foten svullnar och jag undrar när jag kan köra bil igen. Man kanske skulle satsa på automatlåda nästa gång.
Men på det hela taget tycker jag att allt är helt ok.

Arma Japan

2011-03-15T22:52:00.000-07:00

Det blir bara värre och värre tydligen. Efterskalv, härdsmältor, radioaktivt regn - om det vore en spelfilm så skulle jag inte titta. Alldeles för otäckt för min smak. När det blir för spännande går jag ut i tvättstugan, viker tvätt eller stryker, det har en lugnade effekt på nerverna. Men detta är ju ingen film utan den bistra verkligheten. I morse ett kraftigt efterskalv och hur det står till i kärnkraftverken det vet man tydligen inte. Många experter, olika slutsatser, vad ska man tro på?
Här har vi ju jämförelsevis små bekymmer. Snöstorm, isiga trottoarer, försenade tåg, halkolyckor - ter sig lite futtigt i jämförelse.
Men den enes död dan andres bröd. Svenska småhustillverkare har fått förfrågan om de kan leverera ett mycket stort antal små trähus i rödaste rappet. Hoppas de klarar det.
Tält och gymnastiksalar är ju bättre än inget men i längden funkar det ju inte så bra.
Här, långt in på vår kontinentalplatta sitter vi lugnt, säkert, varmt och skönt. Och det blir bara ljusare och ljusare.

Jag borde inte gnälla

2011-03-10T10:50:00.000-08:00

Nu är jag riktigt trött på det här. Känner mig verkligen gnällig. Gipset ska sitta till nästa måndag och det är ju inte så länge och jag vet ju att de finns de som har det värre. Jag bor ju inte i Libyen eller i någon annan förgård till helvetet. I-landsproblem helt visst.
Jag är väl omhändertagen. Min man är i Göteborg så lite som möjligt,sonen med sambo och vänner och grannar ställer upp som hemtjänst när maken måste till Gbg.Grannen M kommer tidningen på morgonen och posten, E-K tar med mat från kinesen, E-B kommer med böcker. Folk ringer, jag får blommor. Nu ska jag sluta klaga.
Häromdagen kom räkningen från USÖ. Det kostar 80 kr per dygn att ligga där och bli omhändertagen - ganska bra pris för all inklusive. Att åka ambulans är gratis för den enskilde. Att bli omhändertagen av en ortoped mitt i natten kostar 300 kr. Att två ortopeder opererar mig i nån timme på lördag förmiddag kostar mig inget. Återbesöket hos gipsmästarna på frakturavdelningen gick på 80kr. Det är ju verkligen toppen!
Jag borde vara på bättre humör. Undrar om jag kan skylla på vädret? Blötsnö, regn, blåst. Men kanske kan det kallas sjukdomsvinst att man slipper gå ut.

Gjuta i betong.

2011-03-09T01:11:00.000-08:00

Det är så mycket jag vill göra. Gå på skaren, bryta björkris, åka spark, byta gardiner, städa bokhylla i hallen, köra de utplockade böckerna till loppis, ta morgonpromenader med min väninnor, åka till Ikea osv,osv. Men det jag gör väldigt mycket nu är att titta på TV, ofta bara slötitta. Just nu är det Gomorron Sverige som småpratar. Väldigt många förståsigpåare som uttalar sig om allt och inget.
Idag handlar det om att gjuta betong. Jättelätt sa de två damerna.Man behöver bara vara fantasifull och noggrann. Kan användas till mycket, vackert, hållbart, åldras snyggt. Krukor, vaser, skålar, lyktor, ugglor,pallar.....
Trädgårdstomtarna lyste med sin frånvaro men användnigsområdet är ju trädgård.
Rent händelsevis hade de även gett ut en bok som de fick visa upp i den reklamfria kanalen.
Men lite frestande är det trots allt att prova. Bara att köpa en säck cement och blanda med vatten. Jättelätt.

Hemmets veckotidning

2011-03-06T12:10:00.000-08:00

Jag har inte läst så mycket fastän jag har haft så gott om tid. Har inte riktigt kunnat koncentrera mig. Korsord däremot har varit bra och häromdagen fick jag Hemmets veckotidning, späckad med korsord. Jag minns den från min barndom, mamma prenumererade på den. Ur den läste hon Pigge och Gnidde för oss, min tvillingsyster och mig. Vi förstod ju att det fanns intressanta saker i den eftersom hon inte ville läsa allt för oss. Bland det som vi fick undra över var Gårdarna runt sjön av Birgit Th Sparre som gick som följetong. Istället blev det inkörsporten i läsandet för oss. Skulle man få reda på något var det ju bara att lära sig läsa. Alla de stora gårdarna, sjön, Diana, Joacim och allt vad de hette, en gång i veckan kunde man dyka in i deras liv, så spännande. Undrar om man skulle läsa om dem?
Lite har jag ju läst:
En Sigge Starkbiografi,några av hennes romaner,biografin intressant, romanerna mycket lättlästa
Börje Ahlstedts självbiografi skildrar en människa med stort ego.
Helena Henschens "hon älskade" om sin farmor Signe Thiel, klart läsvärd.
Påbörjad är Utrensning av Sofi Oksanen som jag nog får ta i etapper. Sigrid Combüchens Spill ligger också å¨högen, den fick jag härom dagen.
Så nog har jag att läsa, men nu frestar mig Hemmets veckotidning med alla sina korsord. Fast Pigge och Gnidde finns tydligen inte längre.

Iakttagelser från soffhörnet

2011-03-05T00:09:00.000-08:00

"Nötkreatur till nedsatt pris" är ledtråden. Jag lyssnar på Ring så spelar vi och får väl mina aningar redan innan man får reda på halvö, Gula havet, Japanska havet. men han som ska svara har ingen aning, inte ens när han får svaret tycks det gå upp ett ljus. Stillestånd i skallen, hjärnsläpp alla möjliga förklaringar finns ju fast här måste det ju även vara väldigt dålig omvärldsorientering.
Jaja, jag har ju helt klart tid att sitta här och häckla folk, titta på skidåkare som beter sig på det ena eller andra sättet, kommentatorer och förståsigpåare som vet allt så bra i förväg. Jag hinner ju läsa alla delar av båda morgontidningarna. Ett vårtips serveras - dra dig inte för att tvätta fönstren, då blir det ljusare och du blir piggare. Jättebra tips, var får de allt ifrån?
Här är det städat inomhus. I torsdags kom rut igen, den raska och pigga Malin och
hennes medhjälpare Evelina. När de säger hej efter timme så är damm och fläckar borta. Jätteskönt för det är så frustrerande att titta på dammråttorna och inte kunna jaga dem. Visserligen luktar det badhus i badrum och toa men rent är det. De kommer om fjorton dagar igen, då kanske jag ber dem att ta det lite lugnare med klorinet.
Vilken kung kallades Gråkappan? Ledtråd man med fotbollslag. Svar Karl XII.
Gode värld - nu räcker det. Nu får det bli utförsåkning Kranskja Gora och Tarvisio.

När man ser för mycket på teve

2011-02-24T22:46:00.000-08:00

Nu har jag gjort det igen, jag har tittat på Lyxfällan. Sitter och förfasar mig och kan inte stänga av. Hur kan folk vara så korkade att de varje månad gör av med 10 000 kronor mer än de får in? Varför har man avbetalningar kvar på en bil som står på skroten? Hur kommer det sig att man lånar av släkten och sen nästan sätter dem i klistret genom att låta det gå till kronofogden? Och hur får en massa ockerbolag låna ut pengar till folk som uppenbart inte har råd och sen låta kronofogden göra jobbet med indrivning? Varför kräver man inte större ansvar av dem som lånar ut? Frågorna hopar sig.
Att sitta där och bli uppläxad, de obligatoriska tårarna, omvändelsen under galgen, det lyckliga slutet - det är väl det som kallas "bra" TV.
Undrar förstås hur det ska gå sen. Att bli uthängd till allas beskådande är det tillräckligt för att man ska ändra ett invant beteende? Kan nog inte riktigt tro det, men hoppas att jag har fel.
Bäst jag passar mig så jag inte börjar lyssna på Ring P1 också.

Björnrike

2011-02-23T04:50:00.000-08:00

Nu skulle jag egentligen vara i Björnrike, kanske stå i liftkön till den nya liften. Den kallas i Grizzly, sittlift med sex pers i varje korg. Sen prova de nya nedfarterna och börja fundera på afterski på hotellet eller hemma i stugan. Men enligt rapporterna så var det 25 minusgrader i morse så i stället hade kanske blivit en tur till Vålkojan, våffelstugan som blivit ett halvtjusigt cafe med dyra och märkvärdiga smörgåsar. För förta gången sen 1977 är vi inte på plats under sportlovsveckan. Alla tre barnen har åkt skidor redan som foster och de har ju fortsatt med det.
Allt har ju bara blivit bättre där uppe, fler liftar och nedfarter, backarna pistade som salsgolv, fler motionsspår. Och i takt med att vi fick bättre ekonomi och att barnen växte så blev det ju mer avkopplande även för mig. De senaste åren med vuxna barn så har de gjort matsedlar och skrivit inköpslistor. Maken och jag behöver bara gå in på Konsum i Sveg och handla. Annat var det förr när jag började jaga extrapriser redan efter jul, laga mat frysa in och planera till tusen. Alltid matsäck i backen också, ja det har vi ofta idag också för att det är så härligt att fika ute.
Åh, vad jag saknar det, jag vill höra ljudet som uppstår när bygelliftens draglina går över hjulen vid liftstolparna. Jag vill äta matsäck i en grop uppe i Gråhogna eller gå på tur till Jaktstugan. Jag vill bli så där trött i benen som man blir när man åker hela vägen från toppen av Björnliften ner till Björnvallen.
Det får väl bli nästa år, för gipset lär ju inte gå ner i pjäxorna.

2011-02-17T02:08:00.000-08:00

Jag känner mig lite gnällig där jag sitter i mitt soffhörn. Håller väl på att bli bättre och orkar mer, behöver inte lika mycket Alvedon. Nu kommer den bästa tiden på året med ljusa dagar, blå skymningar, takdropp och fågelkvitter. Och då ska jag sitta här med benet i paket och nu tycker jag lite synd om mig. Tänk om jag bara hade tagit dubbskorna eller skickat ut maken med räkskalen han som galopperar ut i träskor när han hämtar tidningen.
Nu börjar det märkas att det där eviga plockandet som man håller på med inte blir gjort.
Vika ihop plädar, plocka undan tidningar, ta ut urdruckna glas, fatet med skrumpna vindruvor, vattna blommor, hänga upp kläder, torka bort brödsmulor - listan kan väl bli hur lång som helst. Med två friska ben gör man ju sånt här liksom i förbifarten men på kryckor .....
Men idag kommer Rut. Två ska de vara och de kommer att dammsuga, torka golv, städa badrum och toa. Det ska bli så skönt. Rut sa att hon gillar när det rasslar i dammsugarröret och det kommer det garanterat att göra i denna boning. Fast det känns som om man skulle vilja plocka lite innan de kommer.
Maken är inte på hemmaplan idag så sonens söta sambo kommer sen och ser till att jag får lite mat.
Så egentligen har jag ju det bra. Men lite kinkig känner jag mig i alla fall.

I soffhörnet

2011-02-12T01:52:00.000-08:00

Jaha, nu sitter man där man sitter. Nog för att jag förstått att det där med kryckor är jobbigt men det litar på mer än jag trott. Hos den uppmuntrande sjukgymnasten på USÖ så gick det rätt så lätt att hoppa upp för de trappstag man måste klara för att få åka hem. Men hemma, i isskravlet vid brevlådan med tre trappsteg upp, den isiga gången och de fem stegen upp på verandan, var det inte lika lätt.
Det går ju visserligen bättre och bättre att hoppa omkring men det blir ju inga onödiga förflyttningar.
Maken försöker vara på hemmaplan så mycket som möjligt. Då får jag tidningarna och kaffe på morgnarna, han kommer hem på lunchen med hämtmat från Bodarne. Kaffe i termosmugg om ingen tittar in på em och fixar fika. Så det går ju bra. Men blir han borta flera dagar i sträck blir det ju värre. Då får jag be vänner och grannar om hjälp. Sonen och hans sambo M hjälper också till.
Inga skidturer, ingen fjällresa, inget revybesök, ingen antikrunda - det är mycket som man får ställa in. Men det är många som muntrar upp mig, på Facebook, telefon och här på bloggen.
Idag skiner solen, maken är på hemmaplan och jag lyssnar på Radio Värmland, Svenska Rallyt dånar fram. Dottern ska komma hem en sväng och jag kan åka kontorsstol som omväxling till hoppandet.
Så allt är rätt ok.

Oj, vad hände?

2011-02-06T11:39:00.000-08:00

Jag som tjatat så mycket om broddar och IceBugs denna vinter men det hjälpte inte mig själv. Eftersom jag glatt travade ut i gummistövlar. Vi hade ätit de goda räkorna som jag köpte i Göteborg i fredags, tittat på På Spåret och Skavlan och sen skulle jag bara gå ut med räkskalen. Och då på en sekund så låg jag där med bruten fotled.
Maken kom ju efter en stund när jag försökt krypa en bit på väg in. Han ringde 112 och med hjälp av grannen A kom jag in i väntan på ambulansen och sen in till akuten där ortopedjouren hade haft all time high i antal patienter. Jag behövde bara vänta tre kvart innan jag blev omhändertagen, röntgad, duschad och inlagd. Operation på lördag morgon och nu ligger jag här med benet i högläge och begrundar mitt öde. Himla tur ändå att jag inte hann ta emot mig. Handlederna är ju i alla fall hela.

Strändernas svall

2011-01-30T10:45:00.000-08:00

Kommer jag att läsa Divina commedia igen? Jag kanske inte ens har läst den även om den stod på läslistan när jag läste litteraturhistoria nån gång i den grå forntiden. Kanske jag fuskade över med en sammanfattning. Jag undrar nu när jag försöker röja i bokhyllan. Vilka böcker vill man ha kvar, vilka kommer man att vilja läsa om? Ganska få antagligen men vad ska man göra med de andra? Slänga böcker i soptunnan det kan jag bara inte göra.
Så står jag där och och nyser av dammet, suger upp flera generationer av granbarr. Brott och straff, Madame Bovary, Mörkrets hjärta lästa för länge sen - de får nog vara kvar men Karen Blixen och Margret Atwood kanske får gå till nån loppmarknad. Sen diskuterar jag saken med en väninna. Hon nämner Bokbörsen och det slutar med att jag hittar en förstautgåva av Strändernas svall på ett antikvariat i Skövde.Det är den bästa boken av alla. Så innan en enda bok är utsorterad så har jag köpt en till. Hur ska detta sluta?

Jag är så nyfiken.

2011-01-27T22:06:00.000-08:00

Jag är ju lite nyfiken på vad som händer på vår lilla gata. Undrar vad som händer i stugorna. Plötsligt är det ingen hemma i grannhuset. Bilen är borta men det lyser i vardagsrummet hela natten. Så där håller det på några dygn och sen är det plötsligt som vanligt igen. Eller nästan som vanligt för från min utkikspunkt diskbänken har jag inte sett dem ute med hunden. Undrar om det hänt nåt med den.
I morse såg jag att de andra grannarnas bil var på plats igen. Då så, då är de hemma från semestern i det fjärran österlandet, säkert är de bruna och fina. Längre upp i backen så är det hemtjänstens bilar som far. Där är det ålder och sjukdom. Till ett av husen kör Samhall ut sina matportioner.
De unga familjerna med småbarn strävar på, tidigt iväg till dagis och jobb. En av papporna har har många jobbresor utomlands. Kämpigt för den mamman. Jag minns hur det var - när den yngste var ett och ett halvt for maken till Indien vid trettonhelgen och kom hem till sportlovet. Eller Vancouver precis i betygsättningstider. Det var ju inga nöjesresor för honom precis, kättingsvetsanläggningar som strulade på nåt sätt vill jag minnas att det var.
Nu i vinterkylan så träffas man ju inte så spontant utom när det är snöskottning på gång. Men snart är det vår igen och då blir det ju mer prat över tomtgränserna och jag får bättre koll på vad som händer.

Idag vill jag svära.

2011-01-26T01:40:00.000-08:00

Idag skulle jag vilja citera Magnus och Brasse."Helvetes jävla skiiit" skulle jag skrika om jag inte vore så återhållsam med svordomar. Men nu bubblar irritationen.
I går var det ju blötsnö och och nästan nere på nollan. I morse var det -15 och då har den f-b bildörren behagat frysa ihop. D.v.s. det går att öppna dörren men INTE STÄNGA DEN!
Det finns ju nästan inget som irriterar mig så som bilkrångel. Idag blev det alltså inställd antikrunda. Ja, jag åker bil till mötesplatsen, inte så klimatsmart men jag gör det. Vill hellre gå i sällskap med pratglada väninnor än ensam.
Så nu får jag väl fortsätta med att prova recept ut 1951 års utgåva av Sju sorters kakor. Funderar på Tigerkaka utan ägg. Bara 2,5 msk smör så den blir åtminstone billig.

Hindens rev

2011-01-24T01:38:00.000-08:00

Denna snörika vinter har man väl inte ägnat en tanke åt skridskoåkning. Men i lördags på lunch hos goda vänner i Tived så berättade de att de åkt på Unden. Det hade gått bättre än de väntat sig och då började tankarna gro att kanske.... Men eftersom maken håller på med sitt långdragna projekt att kakla och klinkra pannrummet så slog jag bort tanken.
Men när vi var på hemväg genom storskogen så ringde dottern. Ville vi följa med henne och hennes sambo ut på Vänern? Tjock och bra is utanför Hindens rev. De skulle ta med matsäck, korv, ved, allt som behövs för en lyckad utflykt. Vi behövde bara komma. Självklart blev det ett lätt val.
Och det blev verkligen en härlig dag på isen. Solsken, några minusgrader och en svag sydvästlig vind. Motvind ut alltså men inte speciellt besvärande, men på hemvägen gav den en skön hjälp. Märkvärdigt vad lätt det går att åka i medvind.
Tända brasa, grilla korv, dricka kaffe, gå med trötta steg genom skogen i skymningen.
Tidig kväll blev det och idag gör sig träningsvärken påmind.
Kan man ha det bättre?

Sigge Stark

2011-01-20T02:31:00.000-08:00

Med på bussen till stan och realskolan åkte ibland en illa klädd, rätt så medfaren kvinna. Ibland hade hon en eller flera stora hundar med sig, skräckinjagande bestar. Vi visste att det var Sigge Stark och att hon skrev kopiösa mängder romaner och noveller, följetångsfabrikant lär hon ha kallat sig själv. Det gick ju rykten på bygden om henne, hennes man och alla djuren men jag minns att jag mest tyckte synd om henne. Läste henne gjorde vi inte vad jag kan minnas. Mormor tyckte att hennes böcker var lite opassande för flickor. Hon hade en del åsikter min mormor, spela kort fick inte göra heller annat än i smyg.
I går på Föreläsningföreningen så fick man veta mycket mer om henne. Lokalredaktören som växt upp i hennes hemtrakt i östra Värmland har samlat en stor del av hennes verk och även forskat en del om hennes barn- och ungdom Västernärke.
Pojkaktig, företagsam, fantasifull var hon och hon hade god hand med och tyckte mycket om djur.
Men hon hade inget sinne för ekonomi och snart var hon inne i en ond cirkel med förskott och stora krav på produktion från förläggarnas sida. Hennes man som var travtränare och kusk var tydligen också duktig på att göra av med pengar.
Om man skriver 140 romaner så kan de ju inte bli så djuplodande kanske men för många kan ju hennes böcker varit inkörsporten till litteraturen och om inte varit en stunds verklighetsflykt,
Hennes livsöde är hur som helst gripande. Nu ska jag läsa "Elsie" utgiven på A.B. Lindqvists förlag 1948. Köpte den av fördragshållaren till det facila priset av fem kronor.

Tänk vad fort allt kan förändras

2011-01-19T07:29:00.000-08:00

Tänk vad fort allt kan förändras och inget längre bli sig likt. I går vajade flaggan på halv stång utanför kommunhuset här vi vår lilla kommun. En medarbetare hade helt plötsligt och oväntat gått bort. En människa, som ena stunden är i full verksamhet, är nästa stund borta. Det är ofattbart även om vi vet att det är så, bara som att blåsa ut ett ljus.
I en liten kommun känner vi ju till varandra även om vi inte är vänner eller umgås.
På senare år när jag jobbade i en annan organisation hade vi inte så mycket med varandra att göra men hon fanns ju där och hörde man ett ovanligt smittande skratt så visste man vem det var.
Som sagt ingen personlig sorg men jag känner mig rätt tagen. Tänk vad fort allt kan förändras.