torsdag 30 september 2021

Overraskningar och donationer

 Nu kommer de igen erbjudandena från några som säger sig vara Telia. Det senaste lyder
- Vi har en overraskning for Telia -kunder! Sen kommer uppmaningen Klicka har. Under är det en annons om det enklaste sättet att bränna fett. Flera andra med spår av googleöversättning har dykt upp senaste veckorna. Undrar verkligen vem som går på de här lurendrejerierna men några måste ju ändå låta sig luras eftersom de här mailen fortsätter komma. 
Veckans etta på lurarlistan är dock det som jag fått från Therese Lunner. Hon skriver så här:
- Må den Allsmäktige Herren vara med dig.Jag är änka efter david Lunner. Sen fortsätter det:
 -Du är utvald att få en donation kontant bidrag av min avlidne make som finansierar fem miljoner sju hundratusen amerikanska dollar, (5.7000,000,00) för att hjälpa fattiga och barnhem genom din uppriktiga hjälp före min död. 
Hon säger sig lida av långvarig bröstcancer och har inget  hopp att vara en levande person igen så det hon behöver är min information om vart hennes bank kommer att skicka pengarna.
- Bli inte förolämpad av hur eller sätt jag kom till dig som en främling för att göra detta, det handlar om det enda sättet jag kunde komma åt dig efter att igenom dina kontakter ID. Hon avslutar med: -Jag väntar på ert svar. Från syster Therese Lunner.
Det verkar ju inte så lite google även över denna översättning så man kan ju undra över om det inte skulle löna sig bättre att låta göra en bättre variant. Men vem skulle gå på det här, någon förblindad av fake news
eller nån som tror sig veta bäst själv och de verkar ju vara fler nånsin i dessa dagar.

 

 
 

måndag 13 september 2021

Vadå - inte fått vaccin

 Många i åldersgruppen 30-39 är har ännu inte fått sin första vaccindos - den häpnadsväckande meningen kunde vi läsa i Dagens Nyheter häromdagen. Vadå inte fått?  Nu finns det ju vaccin överallt annat var det ju i våras när vi sjutti- och åttiplussare tampades om doserna. Vaccinbussar, dropin, erbjudanden i köpcentra och skolor, på vårdcentraler, på arbetsplatser. Så hur kommer det sig att de inte fått? De har ju helt enkelt struntat i att ta sig själva till vaccinationsställena. Man är väl på semester, det är ju så vackert väder, det kan ju vara några mil att åka, man kanske kan må lite dåligt nån dag, man blir nog inte sjuk, litar inte på vaccinet, kanske blir man magnetisk, man dör inom två år, hela pandemin är en bluff för att läkemedelsföretagen ska tjäna storkovan  och så där kan man hålla på i evighet.
Eller så är man extra utsatt, man bor i utanförskapsområden, kan inte språket, litar inte på vetenskapen och då får man förstås inte heller något vaccin.
Blir så trött på det där - att vi som inte ens fått gå på Ica ska fortsätta isolera oss för att den här gruppen inte ids ta sig iväg och få det där sticket. Förstår inte heller mjäkigheten med att införa vaccinpass t. ex. för att gå på nattklubb och fotboll. Det skulle nog sätta fart på dem.
Att vårdpersonal får jobba med gamlingar utan att vara vaccinerade är ju också mer än häpnadsväckande, att arbetsgivaren inte kan kräva ett svar om den anställde tagit sprutan, att en bräcklig åldring måste låta sig vårdas av en ovaccinerad - otroligt. 
Att folk är korkade, tror på alla möjliga konspirationsteorier och absolut inte bryr sig om att sjukvården sen länge går på knäna och nu tvingas vårda de ovaccinerade, de som fullständigt struntat i att ta det minimala ansvar som det är att kavla upp ärmen och låta nån i armén av pensionerade sköterskor ge dem sticket - att de bara får hålla på.
Journalisten på DN tycker att det är en semantisk fråga och att man visst kan de bli tydligare med att vaccination är ett erbjudande som alla får. De svarade hon iaf på mailet som hon fick från mig.

onsdag 11 augusti 2021

När man får hjortron

 - När du har köpt vaniljglass så får du komma hit och få lite hjortron.Det var dottern i grannhuset som ropade när jag och barnbarnet Axel varit till glassbilen. Alltså få hjortron. Den här dottern bor i Lima och nu är hon hemma och hjälper föräldrarna att måla om huset och som hon säger så är det så gott om  hjortron i år så att repa ihop 25 kg bär ingen konst. Man tackar och tar emot. Jag har ju fått bär av grannarna förut, blåbär, lingon och hjortron. Toppen för mig som ju inte tycker att man kan köpa vare sig lingon- eller blåbärssylt, men nu för tiden så har det blivit så långt till marken så även om bären gratis så blir de inte plockade av mig.
Nu ska jag koka sylt, plocka upp ostkakor ur frysen och bjuda dem på eftermiddagskaffe. Men sen får det bli lite stramare med mathållningen för det har varit lite måttlöst ett tag. Vi har ju så många födelsedagar i juli och början på augusti. Igår fyllde maken år men då var han inte hemma så idag blev det lite kalasaktigt. Vi hämtade Axel på fritids och hans pappa Ola kom vid femtiden. Lite på grillen, lite färdigköpt och lite hembakt.
 I födelsedagspresent fick maken en sån där kylbox som går på både 12 0ch 230 volt. Han har pratat om en sån i flera år men aldrig kommit till skott. Sonen köpte en och jag tänkte beställa en likadan på direkten men här kan inget köpas utan ingående marknadsundersökningar. Men efter ett grundligt exelblad så blev det ändå den som var på tapeten från början. Den är vederbörligen provad för maken har varit på kajakäventyr med sitt gubbgäng. I år var de i den småländska nationalparken Åsnen, vilken är en stenrik sjö med största djup 17,5 meter, mörkt humusvatten och dyig botten. De tältade inte utan bodde på vandrarhem, behövde inte laga mat på stormkök, kunde diska i varmvatten. De börjar kanske krokna lite, de som en gång paddlade långa sträckor i öppet vatten och letade tältplatser i skärgårdar och karg kustnatur. 
Jag skulle ju inte ens vilja försöka krångla mig ner i en kajak, kanske ännu värre att ta sig ur så jag säger inget. Nu ska jag bara rådbråka min hjärna med hur mycket socker det går åt till 1250 gram hjortron och så ska jag bjuda grannarna på ostkaka med sylt och grädde.

onsdag 28 juli 2021

Ljusa läkare

 Fem gånger har jag legat på operationsbordet. Vid ett av de tillfällena var läkaren etnisk svensk, vid de andra har läkarna kommit från olika delar av världen. En utskuren cancertumör och fem år av efterföljande coloskopi gör mig extra tacksam för den som kommit från det forna Jugoslavien, lärt sig svenska och jobbar på ett vårt lilla lasarett, och som starkt bidragit till att jag fortfarande är i livet. Därtill ett hopspikat ben, några utplockade gallstenar, en blindtarm och ett lite onämnbart ingrepp där jag fått överlämna mig i kunniga händer gör ju att jag min ålder är rätt så pigg. Så när jag hör om att folk begär etniskt svenska läkare så blir jag mer än förvånad. Att det finns folk till allt har man ju förstått men att arbetskamrater går bakom ryggen på varann och säger att det är ok och att "vi har två som är ljusa" är ju häpnadsväckande - hur är andan på en sån arbetsplats. Jag utgår från att det inte gäller min vårdcentral. 
För ytterst sällan har jag haft anledning att klaga egentligen bara två gånger på de snart 50 år jag har tillhört denna lilla kommuns vårdcentral. Och då står 1-1 mellan svensk och utländsk läkare. De var båda hyrläkare, ytterst nonchalanta när de först ropade upp mig med fel namn i väntrummet sen galopperade iväg till upptaget behandlingsrum och sen tursamt nog till ett ledigt. Kortfattad undersökning och sen ut utan vidare spisning.  Då kan ju bli endera ledsen eller arg och i ett av fallen blev jag så pass upprörd att jag efter lite betänketid ringde tillbaka och berättade om bemötandet. Att den läkaren inte kommer tillbaka förstod jag av de samtalen, troligen var hon väl lika otrevlig mot sköterskor och annan personal.
Jag lägger mig ju inte under kniven om det inte är nödvändigt, men om det blir nödvändigt så kommer jag inte att ha synpunkter på varifrån läkarna kommer bara de har tvättat händerna och inte är darrhänta.
 

torsdag 22 juli 2021

När man plötsligt möter en bil i motionsspåret

 - Här får man ju inte köra var ju förstås vår spontana reaktion när vi plötsligt  mötte en bil när vi gått halvvägs på femman, vår vanliga morgonrunda. Den vi mötte var en en liten röd Fiat doblo cargo. Vi försökte att på flera språk klargöra att det är förbjudet att framföra fordon på promenadstigarna men det hade ju förstås ingen effekt. Så nu undrar vi förstås vad vi ska göra. Bilnumret tog vi så vi vet namnet på ägaren och att bilen åtminstone inte är avställd, har kollat att det finns förbudsskyltar vid infarterna och tittat på polisens hemsida men inte förstått var man kan anmäla ett redan begånget trafikbrott. Har mailat info till orienteringsklubben som sköter spåren så bra men vad ska de kunna göra.
Tycker ju förstås att den som har körkort borde veta vad förbudsskyltarna betyder, kanske hade han inte körkort och vilket fall var det kanske blåbärsskogen som lockade, Vi hade tidigare sett en utlandsreggad bil som stod på ett lagligt sätt och ett par plockare som var igång i skogen.
Att stigen är så bred och välskött hänger väl ihop med att skidåkarna ska kunna skejta på vintern och för oss åldersrika vandrare är det ju bra att veta att skulle vi drumla omkull och bryta benen så kan ambulansen hämta oss. Men att gubbar ska kunna köra där var det ju inte tänkt förstås.
Nu är det torrt i skogen, ingen svamp och fruntimmersveckan är halvvägs utan regnskurar vilket ju är ovanligt. Att Margareta är ett vanligt namn däremot blev jag varse på mitt kafferep 20 juli. Av fem damer så heter fyra av oss Margareta,visserligen är det bara en som har det som förstanamn. Upp mot 300 000 var vi iaf i början på  på detta seklet som bär detta kungliga namn men skaran minskar nog märkbart nu för tiden för det är väl vi 40-talister som fick den här typen av namn. Den  femte  av kafferepstanterna heter Kristina så hon har ju namnsdag på lördag.  
Solen skiner, jag har firat en mycken ojämn födelsedag och maken har äntligen fått båten i sjön och snart är det fler födelsedagar att fira så livet är helt ok men de där gubbarnas sätt att nonchalera trafikreglerna retar mig.

söndag 11 juli 2021

Värmlandsresan

 Det regnar så jag bakar skrädmjölsdrömmar och Mårbackakaka. Mjölet köpte jag på Mårbacka tillsammans med nyutgåvan av Jerusalem. Att vi varit där beror på att vi firat svägerskan Astrid som fyllde jämt i april men nu har alla fått sprutan nr två så vi törs träffas igen. Jag hade inte tänkt lägga mig i planeringen, tänkte att maken och svägerskan Brita låg närmare till.  Men så går det som det brukar för den som gärna är med och bestämmer så det blev min uppgift att planera.
Så resan startar i Filipstad med lunch på Big Hill Lodge, det som i folkmun fortfarande heter Storhöjda. Stället har haft lite olika inriktning under åren men just nu är det genomtrevligt ställe med god mat och härlig utsikt från utsiktstornet.
Sen blev det Sahlströmsgården i Utterbyn vid Torsby. Ett extra plus för det stället är enligt mina svägerskor att man kan gå ut direkt från hotellrummet och ner till den lilla sjön för ett morgondopp.
Här bodde Per Sahlström, Fryksdalskungen, en verksam man som hade att göra med det mesta på bygden. Av de tio barnen blev tre till hans förtret konstnärer och det rika arvet från de tre och deras konstnärsvänner förvaltas av en ättling i rakt nedstigande led, Bengt Sahlström. Han visar huset och gör det till en teaterföreställning, både roande och gripande och ny för varje gång man är där. 
God mat serveras i det som en gång var lagård för 34 kor, i stallet där hästarnas namn står kvar på väggen visar man konst. 
Det finns ju mycket att se i alla landskap men eftersom  jag är  lite partisk så tycker jag ju att man måste åka upp på Tossebergsklätten, Gurlita klätt i Gösta Berlings saga och Mårbacka måste man ju se. Vet inte hur många gånger jag varit där men det gör ju inget att friska upp minnet och det är roligt att vara den den som vet mest om både författarinnan och trakten. 
Pilgrimstapeten i Utmarksmuseet i Ransby får också ett besök men då får man ju dra över höjderna till Klarälvdalen. Det är ju så vackert längs älven men mer avfolkat och absolut ingen trängsel vare sig i museet eller serveringen med  goda smörgåsar och skrädmjölsdrömmar.
 Här ligger Femtå kvarn vid Femtåfallet  där mitt mjöl är malt enligt texten på påsen även om tjejen i shopen på Mårbacka sa att det malts i Stöpafors. Lite mystiskt med det där. Får väl vara hur som helst med mjölnare, konkurser och intriger bara nån fortsätter mala den rostade havren för mitt nästa projekt är att göra nävgröt, gott med fläsk och lingonsylt.
Alla var nöjda när vi i Stöllet for åt olika håll och jag känner mig belåten med att det var jag som fick bestämma.
 
 

torsdag 1 juli 2021

Missbruka inte nätsladden

 - "Missbruka inte nätsladden" det är en av de uppmaningar som jag får ta del av i instruktionsboken för min nya Universal Grass Cut från Bosch. Andra nyttiga upplysningar är "Elverktygets stickpropp måste passa i vägguttaget" och "Använd inte elverktyget som spatserkäpp". 
Kvickrot och kirskål har ju en oroande tendens att dyka upp oönskat på alla möjliga ställen där man inte vill se dem. Kirskålen i slänten har jag tappat kontrollen över för länge sen men nu ska det bli bättre ordning och  det i höstas nysådda gräset måste hållas efter för där vill kvickrot och rölleka göra sig stora.
Det är ju jag som klipper gräset i vår familj. Maken tycks inte ha nån blick för när det behöver klippas så även om det inte ger några utslag på min Mi Fit stegräknare så får man ju motion. Nya gräsklipparen tänker jag men sen ser jag av ett minne på Facebook att den är sen 2012. Inte så underligt att det där som betecknas som självgående börjar bli lite segt eller är det kanske slänterna på vår kuperade tomt som blivit brantare. På vår gata har alla utom vi  robotar som som smyger omkring medan närmsta grannen har åkgräsklippare. Egentligen är ju gräsmatta lite överskattat, vad ska man ha den till? Sen vi byggde altan så är det ju där vi sitter, odlingarna inskränker sig till ett par pallkragar och alla rabatter är bortrationaliserade efter grävandet för ny dränering. Egentligen skulle det vara bra om tomten kunde återgå till den skogsplätt den var före 1968 när "ingenjöera skulle komma frå Stockholm" som han sa grävmaskinist Tjäder som var med och grävde både på sextiotalet och vid vårt altanbygge under detta sekel. Då skulle det växa lingon och blåbär bland tallarna, kanske lite linneor och skogsstjärnor och jag skulle inte behöva oroa mig för att missbruka nätsladden på min grasscut.