torsdag 28 juli 2022

Fasta Åland och Kökar

 1976 seglade vi, maken och jag, till Kökar i den sydligaste delen av Ålands skärgård och nu har vi varit där igen. Då seglade vi en havsfidra  en långsamseglare på 20 fot. Nu blev det först Vikinglinjens Rosella till Mariehamn och sen med Ålandstrafikens färja Skiftet till Kökar, och detär ju ett snabbare sätt att resa
Att komma tillbaka var ju en härlig upplevelse, minnena har ju bleknat och loggboken som jag var så noga med att skriva blev kanske kvar hos svärfar när han sålde båten.
Vi låg i en gästhamn där det fanns en brygga, ett dass, en bastu och en liten handelsbod. Det regnade och blåste men hamnen var skyddad för alla vindar. Vi var inte speciellt många båtar, några i plast som vi men flest finska träbåtar. 
När vi och våra bästisar B och L kom fram till hotellet Brudhäll i det lilla samhället Karlby så kände vi ju igen oss. Det var ju här vi låg med Fidran, då för länge sen.Och här har det ju hänt grejer. Hotellet har funnits i 25 år. Gästhamnens bryggor är många fler och båtarna är förstås mycket större, någon liten tjugofotare såg vi inte öht, snarare var väl de flesta på 40 fot. Och motorbåtar förstås, de var både många och mycket stora.
Finland är mitt nya favoritland och på både Kökar och fasta Åland finns mycket att se. På Kökar fanns ett franciskanerkloster vars utgrävd källare man kan besöka bredvid kyrkan som har anor från 1500-talet. Kyrkan skulle egentligen varit stängs när vi var där men kantorn satt och övade inför ett bröllop och orgelmusiken gav ju besöket en extra guldkant.
 På fasta Åland besökte vi det alldeles nyöppnade informationscentret vid Bomarsunds fästningsruiner. Bomarsund var tänkt som ett extra lås och försvar för Sankt Petersburg och här får man se både de storvulna planerna och det storhetsvansinne som låg bakom bygget, vad som verkligen byggdes och vad som förstördes när fästningen sprängdes av fransmän och britter 1854. 
" Rysslands aptit är omätlig" står det i infon  och det gällde det tsarerna höll på med under 1800-talet. Känns ju lika aktuellt idag.
Vi har ju ätit en del också - ålandspannkaka med sviskonkräm och grädde, stekta abborrfileer, havtornssorbet, äppelcider från Peders aplagård och förstås mycket annat. I brudhälls restaurang kan man verkligen smörja kråset med goda varmrätter och efterrätter lagade på lokala råvaror. Sjöfartsmuséet och den den fyrmastade barken Pommern  i Mariehamn hann vi också med innan vi angrep skärgårdsbuffén på Rosella på hemvägen till Kapellskär. Gode värld så många rätter, känner mig fortfarande mätt men Kökar var verkligen värt ett återbesök


måndag 11 juli 2022

Det är synd om folk

Visst är det synd om folk. De har fått köa i timmar och dygn för nytt pass, fått våndas när den där maskinen i Finland gick sönder och inte veta om det skulle komma i tid för resan. De kanske vakat nätter för ett provisoriskt pass, trängts i köer till säkerhetskontroll och incheckning. De har kommit i god tid som de uppmanats men alldeles för många kommit för tidigt. Och nu när de äntligen kommit väg på en resa som de verkligen tycker att de kan unna sig så så behagar de där piloterna strejka. De kan de ju tycka är höjden. De kanske inte kommer iväg eller ännu värre - de kommer inte hem. En mamma har tagit två veckors semester från sina barn och nu när hon längtar efter dem så tar hon sig inte hem. Någon missar sitt eget bröllop, surt förstås men så kan det gå när man åker på bröllopsresa före vigseln.
              Att man nog inte riktigt kan njuta av de extra hotellnätterna eller dagar på stränder och i pooler kan jag ha förståelse för. Minns en midsommarhelg långt innan det var vanligt med mobiltelefoner när vi låg inblåsta i på Furuholmarna i innanhavet Vänern, söder om Kristinehamn. Vi var flera båtar där, vi hade mat, det var solsken även om den sydvästliga kulingen dånade på utav tusan. Jag hade ju sommarlov men de övriga skulle ju till sina jobb. Det löste sig för största båten hade den tidens tvåkilos mobil så alla kunde får ringa ett samtal och sjöräddningen behövde inte ut och leta. Men hela tiden var ju en lång väntan på att sjön äntligen skulle lägga sig så nå extra semesterdag blev det ju inte, bara ett nervöst spanande på vågorna,
Nu är det ju lämpligt att rikta sin ilska mot de där strejkande piloterna, att de har mage att strejka när flest människor vill resa. Alla tycks vara arga på dem nu  och det är ju möjligen så att deras avtal har försämrats. Hela bolaget verkar ju vara i farozonen  och vad kärnan i strejken är har jag inte satt mig in i. Kanske blir de inga jobb kvar i bolaget som var så tjusigt en gång i tiden, det pågår ett krig i vårt närområde  men ändå är det här i vår hittills fredliga del av världen som det är synd om folk. I alla fall om man läser kvällstidningarna.

måndag 20 juni 2022

Nu är vi populära igen

 Jag lyssnar på Ring P1 där en kvinna talar om att de kvinnor som jobbat deltid eller inte alls. Då kommer jag att tänka på en kollega som brukade beklaga sig över att sambeskattningen var borta. När vi på ett kollegium, som det hette på den tiden, skulle ge förslag på hur läsårets 178 skoldagar skulle förläggas föreslog jag och några kvinnliga kollegor att vi skulle sluta fyra dagar före julafton.
- Det är bara för att lärarinnorna vill vara hemma och städa  sade han då. Och det är klart att vi ville. Ingen av oss hade marktjänsten ordnad och betygstiderna före jul var ju ganska stressiga. Idag i P1 talade kvinnan om att de män som blivit uppassade och servade och inte behövt göra sin del av hemarbetet borde vara de som ser till att dela med sig av sin pension. Nu ingick väl en stor del barnomsorg i det hemarbetet. Det var ju först på 80-talet som utbyggnaden av barnomsorgen tog fart. Kan nog  tänka mig att en del av 70-talets dagmammor jobbade svart utan att tänka på vad det skulle innebära på pensionen. Kanske hade maken/sambon ett eget företag och tog en pensionsförsäkring på sig själv för att sen tycka att gräset var grönare nån annan stans. 
Att vi pensionärer är populära före val är ju ingen sensationell nyhet för vi är ju ganska många men detta år är vi ju verkligen i hetluften. Om nu valfläsket kommer i pannan några veckor för valet så kommer det ju verkligen att osa och göra skillnaden mellan dem som jobbat hela livet till låg lön och dem som inte jobbat alls väldigt liten. Inte rimligt kan man tycka, nån konstruktion måste väl finnas så att det ska löna sig att arbeta och att utbilda sig.
Nu har ju alla fått det bättre under den långa tiden med låg ränta men nu tycks dystrare tider vänta. Vi som varit med ett tag, som upplevde  de höga räntorna och från barndomen lärt oss att rätta munnen efter matsäcken kommer nog att kunna överleva utan välsockrat valfläsk.
 


tisdag 14 juni 2022

Gäller passet tro?

 Mitt pass går ut 30 april 2023. Så jag skulle alltså kunna flyga iväg nånstans bara för att jag vill. Eller att jag gjort mig förtjänt av det. Nu ska jag inte det. Det känns inte riktigt bra att ge sig ut och flyga när det ser som det gör både med klimatet och världsläget. Vi hade visserligen planerat en resa till Skottland men den fryser in för några av reskamraterna inte får tid för nytt pass förrän i oktober. Det passar min nuvarande sinnesstämning.
Att Arlanda verkar vara en kaoszon gör en ju inte mer sugen på en liten tripp. Läste  om en stackars människa som var i upplösningstillstånd av oro över att hon och hennes lilla dotter inte skulle hinna med planet för sin efterlängtade veckoslutsresa till Paris. Man uppmanas att komma i tid, alla hör uppmaningen men då kommer man för tidigt, det blir för mycket folk, för mycket bilar, åk kollektivt men då åker Arlanda express värdshus förbi.
Jag vill förstås ut och röra på mig också och jag har precis gjort några tågresor. En gick till Göteborg med SJ. Jag åker regionaltåg eftersom de behagar stanna i vår avlövade lilla järnvägsknut. 10 minuter sent vid avgång framme i tid på nervägen, på hemvägen var avgång och ankomst på sekunden. På hemvägen åkte jag första klass eftersom det var samma pris som andra klass efter SJ:s obegripliga system med priser.
Den andra resan gick till Lidköping med Västtrafik. Där är det rälsbuss som gäller, nya fina vagnar, även den turen var mycket punktlig och billig tycker jag.Till Lidköping är ca 11 mil och med västtrafik-appen så kostar det bara 59 kronor, 79 för dem som inte har appen. ( 35 kr för enkelresor i Göteborg). Att man sen kan lösa biljetten på tåget tyckte alla i mitt tantgäng var ett stort plus. 
Så det blir väl såna resor för min del men allra helst en färjetur till Finland, mitt nya favoritland.
För säkerhets skull, om resfebern skulle gripa mig, så ska jag 15 augusti besöka en polisstation i södra Närke för att ansöka om internationellt id-kort.

onsdag 4 maj 2022

Hur tänker de på DN

Nu är det dags för dig att förnya din prenumeration på Dagens Nyheter. fakturan avser din prenumerationsavgift för kommande period. Vi ber dig att betala senast2022-05-11.
Så står det i fakturan från DN. Och med stor och fet text står det: Att betala via Autogiro 749,00.
I åratal har jag betalat via autogiro och som vanligt har ju betalning gått in, denna gång 0428.  
Fakturan är daterad 0427. Alltså man skickar ut en uppfordrande faktura som med stora bokstäver skriker åt en att betala före ett ganska kort datum för något som redan är betalt. Enligt chatten håller de på att byta system så därför skickar de ut de här breven. Dåligt kundbemötande tycker jag även om chatten skrev att jag inte ska få fler fakturor.
Har varit prenumerant ända sen sent 60-tal och envisas fortfarande med papperstidningen. Ganska dyrt är det ju att få de där bladen i lådan varje morgon förstås. På vår gata har tidningsbudet bara ärende till vår låda och ja ,jag vet att jag kan läsa den på nätet. Men det är inte samma sak, jag vill ha det där prasslet till morgonkaffet. Sen är det ju korsorden förstås, dubbelkrysset på söndagarna och dagens bryderi på vardagarna.
Men nu börjar jag ändå fundera - kanske man skulle byta till nån med trevligare kundbemötande. Om det nu finns nån.


söndag 1 maj 2022

Tykobrahedag och ischias

 Igår började dagen med att morgontidningen låg utfläkt på gatan, locket på vattenkokaren for av när jag skulle fylla min pulverkaffekopp och sen svepte jag omkull provivaglaset över den nypålagda duken. En typisk tykobrahedag alltså.
Det där med tidningen blev extra jobbigt eftersom jag också har drabbats av vad jag tror är ischias. På vårdcentralen fick jag rådet att söka sjukgymnastiken. 
- De är inte lätta att få tag på men jag kan lägga en lapp så hör de av sig till dig sa sköterskan vars främsta uppgift verkar vara att hålla oss borta från vårdcentralen. Fick  numret så jag kunde ringa själv också och det stämmer att lätt var det inte. Inga telefontider hur tidigt jag än ringde till deras telefonsvarare. 
Dj-vligt ont gör det, smärtan strålar ner i skinkan och låret och nedanför knät är det en brännande och svidande smärta. Kan inte gå utan kryckor, tack benbrottet för elva år sen för dem. När jag till slut fick kontakt med en sjukgymnast så sa hon att jag skulle försöka röra mig, smärtstilla mig och vara vaksam på om benet svullnade för det kunde ju vara nåt värre. Vadå värre undrar man ju då. Ja t.ex. en propp i benet. Nu har jag fått en återbudstid fredag i nästa vecka. Hoppas bara att sjukgymnasten kan ställa rätt diagnos. Har man en propp i benet vill man ju veta det och få nånting gjort åt det.
         Sen fortsatte dagen på ett mycket bättre sätt. Barnbarnet Ivar har fyllt tio och han skulle uppvaktas så barnbarnet Axel och hans pappa Ola kom och tog med mig, maken, den radiostyrda båten och en blåbärskaka och åkte till Västergötland där det redan börjat grönska. Att Vänerns vatten var kyligt kunde ju inte hindra en utflykt för att prova presenten. Sitta i solen en stund medan födelsedagsbarnet. hans syster Alma och kusinen Axel  körde slut på batteriet så att vi sen kunde festa på pizza, glass och blåbärskaka.
Så totalintrycket av dagen är att den blev mycket bra, trots min onda rygg.