När vi åkte från Laxå körde vi rakt mot solen, det blänkte i asfalten som en aprildag men det var första advent. Sjöarna låg precis blanka, inte en krusning. Vättern, från Hammarsbron, låg som ett spegelgolv. men sen körde vi in i en mjölsäck, tät dimma hela vägen till Linköping. Eftersom radion larmade om halka och temeperaturen sjönk var ju en av oss i bilen orolig också, dock ej chauffören.
Besök hos sonen och hans söta sambo, julmarknad i Gamla Linköping, inköp av mörkröda, höga ljus och en tomte med tovad luva var dagens mål.
Det blev en lagom promenad i dimman till julmarknaden, mycket folk, stort utbud av allt och lite till. Men ingen tomte som föll mig i smaken. För några år sen så fanns de - små söta tomtar i tovad ull med hår och skägg också i ull, gråa, vita, mörkröda luvor. I år såg jag inte en enda. Vart har de tagit vägen? Visst fanns det tomtar, illande röda som vore de målade med nagellack, keramik, trä, porslin. Inga ljus heller som var i rätt färg. Hur vet de som sitter och hantverkar inför julmarknader vad som ligger i luften? Detta år, åtminstone här, så var det såna där handdukar med trycknapp, som man har på ungsluckan eller diskbänksskåpet, som gällde. De fanns överallt. Eller är det inte lokal kvinnokraft? Kanske är det ett skepp som kommer lastat med genuint hantverk, från fjärran land?
När vi körde hem hade dimman lättat. Adventsljusen lyste i husen, fyra plusgrader. Visst är det något konstigt med vädret? Hoppas nu bara att Anders slaskar, så ja ni vet...