torsdag 21 september 2017

Hjälper det med kåvepennin?

Jag är inte den som tjatar på doktorn om antibiotika, nästan tvärtom faktiskt. Vill inte ha om det inte är absolut nödvändigt, läxar upp väninnor som klagar över att de inte får nåt även om de vet att det är virus, tycker att man ska vänta och se om det inte går över av sig självt.
Men nu sitter jag här med en tiodagars kur kåvepennin.
Jag hade en lång period av äcklig slemhosta i våras, kraxade i sex veckor ungefär och sen har jag haft en hostfri period över sommaren. men så för en dryg vecka sen så kom det halsont, huvudvärk, snuva, hosta. Ett öga är lysande rött och rinner och jag hör knappt nåt för det det har slagit lock i båda öronen. I måndags fick jag ögonsalva efter telefonkonsultation med vårdcentralen, hade turen att få prata med en sjuksköterska med utökad behörighet. Tack syster Y. Ögat blir bättre men allt annat blir sämre - jag hostar tills jag kräks, nätterna är en plåga, sover bara korta stunder mellan hostattackerna, det ekar i huvet när jag hostar och jag hör väldigt dåligt.
I går, när jag ännu en gång hade hostat mig till kräkning och kände mig ganska uppgiven, hade jag åter turen att få prata med syster Y. Så idag fick jag komma till doktorn.Var där i god tid, hade tänkt läsa lokaltidningen men hann inte sätta mig innan doktorn hämtade mig och vi skenade in på hans rum. Titta i halsen, klämma på halsen, lyssna på lungor, titta i öronen, tillhålla mig att inte peta i öronen med tops, konstatera att det behövs antibiotika.
Så en minut efter att jag skulle fått komma in så var jag redan klar, receptet mailat till apoteket, tack och hej!
Nu har jag tagit första tabletten, rysligt stor var den, och nu är det väl bara att vänta på att locken ska lossna ur öronen.  Om det nu är nåt som kåvepenninet biter på.

tisdag 12 september 2017

Ont i foten

Jag har ont i foten eller rättare sagt fotleden. Det är troligen de där skruvarna vid fotleden som börjat röra på sig. 2011 halkade jag så förargligt vid soptunnan och sen dess har jag en platta på utsidan benet med åtta skruvar och två långa skruvar från insidan. Av och till har jag haft besvär men inte som nu för nu har jag jätteont. Mitt i sommaren så fick jag skicka ner maken i förrådet för att leta fram kryckorna, foten var svullen och smärtan svår att uthärda. På vårdcentralen ville man inte veta av mig. Sköterskan tyckte att jag kunde sitta med foten i höjdläge för det är ju vanligt att man svullnar när det är varmt. Konstigt att bara ena foten svullnar i värmen kan man ju tycka.
Hoppade på kryckor ett tag och sen verkade skruvarna lugna sig men nu är det lika illa igen. Jag kan knappt gå.
Ringde vårdcentralen igår, får en telefontid. En vänligare sköterska tycker att jag ska kontakta ortopeden på USÖ som ju skruvade ihop min fotled. Ringer dit, inga telefontider kvar. Idag fick jag en telefontid och för att jag öht ska få komma dit så ska jag skicka in en egenremiss!!
Sen vet man ju inte hur lång tid det tar innan de läst min klagovisa och om och när jag kan få komma in på undersökning.
Om den första sköterskan, i stället för att mästra mig om höjdläge och stödstrumpor, gett mig rådet att skicka en egenremiss så hade kanske sluppit ha så himla ont nu.
Vägarna in i vården verkar ju outgrundliga, ibland är det vårdcentralen som ska remittera ibland gör man det själv. Och hur ska man veta som en normalfrisk människa när inte ens vårdpersonalen tycks veta? Ska det verkligen behöva va så här?

tisdag 5 september 2017

2,6 på Richterskalan

Soffan darrade till och sen kom det ett väldigt obehagligt ljud. Som om en vägskrapa höll på att skrapa upp asfalten eller att ett ovanligt tungt godståg drog förbi på Värmlandsbanan. Vad gör grannarna eller är det nåt med värmepumpen tänkte jag när jag låg och slötittade på teve. Klockan v ar nog halv elva och då brukar jag redan sova men jag hade nog redan slumrat lite till nåt inte alltför upprörande program. Jag väljer ju ganska noga vad jag tittar på när jag är ensam hemma och maken är i Göteborg på jobb. Nån halvtimme senare när jag skannade av facebook så hade redan många lagt ut och undrade vad det var de hört. Herculesplan, meteoriten som passerade, den där dåren på andra sidan jorden son hittat på nåt nytt, krigsövningen Aurora, ett ufo eller en jordbävning.
Inget från seismografen i Uppsala och inget på radion eller i Nerikes Allehanda. Man förväntar sig ju snabb info på hemsidor  nu för tiden.
Nu på morgonen har lokalradion fått lämna sin örebrocentrering och t.o.m. varit på plats ute i buskarna, ställt frågor till folk om vad man tror och efterhand avfärdat de många teorierna. För nu  vet vi - den där kunnige islänningen i Uppsala har uttalat sig. Det var en jordbävning. 2,6 på Richterskalan epicentrum i Otterbäcken. Ovanligt kraftigt skalv för svenska förhållanden.
Vi har det ju tryggt långt inne på vår eurasiska kontinentalplatta och just jordbävningar behöver vi inte oroa oss för men om futtiga 2,6 på skalan ger ett så obehagligt ljus så undrar man ju över hur de kraftiga skalven låter. Skönt att inte veta.

onsdag 9 augusti 2017

Ett franskt café

De köpte hus i Lesjöfors för att det är så vackert. Ett yttrande som slår en som är uppväxt i en gruvby i närheten med häpnad. Fast man ska väl inte uttala sig om man bara åkt igenom på riksväg 26 på väg till fjällen eller förr i tiden på nån begravning i Rämens vackra kyrka, och tyckt som mormor Alma att "dä ä ôsklit där". De som köpt hus kommer från Paris, mamman träffade en man, dotter och måg följde efter. Och det är klart - för vad man får betala för en etta i Paris kan man nog köpa en herrgård för i de här trakterna.
Så vackert eller ej så bor de här, skriver på nån avhandling och har öppnat ett franskt café. Tvärs över 26:an ligger den anrika herrgården där släkten De Geer bodde och drev industri och sponsrade bandyn under dess storhetstid. Ingen parkering på de stora grönytorna, man får ställa sig vid Konsum som mot alla odds överlevt. Allt är hembakat och hemlagat med en tydlig fransk touch, små petitchouer, eclairer, maränger och kaffekoppar. Ingen påtår heller på franskt vis.
Vi åkte dit till eftermiddagskaffedags, syrran, svågern, systerdottern och lille Alfred som ville ha namnam. Gott var det, serveringen vid bordet sköttes av den förtjusande fransyskan som var vänlig nog att förstå mina försök att beställa på hennes modersmål.
Vi hoppas förstås att det ska gå bra för ett företag som etablerar sig i nedläggningsbygd men vi undrar om det ska funka med de där minibakelserna och de små kaffekopparna. Själva vände vi  tillbaka, förbi de nedlagda industrierna och det stängda hotellet, hem till den lilla gruvbyn. Mera kaffe i stora muggar och bullar från frysen förgyllde fortsatt den soliga eftermiddan.
Men vi håller tummarna för att de franska går hem på trakten och att eclairerna blir lite större med tiden.

lördag 5 augusti 2017

Jag tyckte de sa citronil

Jag tyckte att de sa citronil med det var det ju inte det var nåt annat det heter det där avlusningsmedlet för höns.
Vi hade talat om cironil, jag svågern och svägerskan, och blandat ihop Owe Thörnqqvists "dricka cirtonil och kasta pil" med Olrogs om slagsmålet mellan tunabergare och buskhyttebor. Så det var väl därför jag hörde lite tokigt. Avlusningsmedel som ej får användas i livsmedelsproduktion, eller vid "tillverkning av ägg" som nån sa i radion, det verkar ju rätt giftigt alltså. Firman som säljer det verkar  vara riktigt framgångsrik  eftersom miljontals ägg har som säger kallats tillbaka och anläggningar stängs. Släng äggen, ät dem inte sägs det i Holland och Tyskland. Här verkar det inte vara lika farligt. Äggen har sålts här men i vilka affärer avslöjas inte av livsmedelsverket och de utgör ingen fara för folkhälsan. Fast indragna blir de - varför då i så fall undrar man ju. Jag köper närkeägg, "tillverkade" av frigående höns inomhus. Att de är inomhus är ju jättebra, ingen behöver varna för höken eller räven och det får ju inte fågelinfluensa. Inga fästningar heller kanske men loppor och löss kan väl finnas även i svenska hönshus och man undrar förstås hur svenska höns avlusas. Och hur ofta städas hönshusen ut och hur gör man? Släpper ut dem i hönsgården och skyfflar ut med spade genom hönsluckan? Tror inte det  - det gick nog bara i den småskalighet som jag minns från barndomen. Antagligen behövs gasmask och skyddskläder och kanske lite gift.
Och vid närmare eftertanke så vet jag inte hur citronil smakar. Fanns inte på drickabilen från Ångbryggeriet i Filipstad. När den kom skramlande var fjortonde dag med svagdrickskaggarna så fick jag och syrran, sommartid, var sin 33centiliters dricka. Haiwa var min favorit, starkt gul i färgen och förstås jättegod. Kanske giftig men troligen inte farlig för folkhälsan.

torsdag 8 juni 2017

Min dyraste macka

Att 185 kronor är lite dyrt för en räksmörgås kan man väl tycka.  Att jag ätit en sån beror på att maken och jag var i Göteborg över nationaldagen. Och eftersom jag gärna vill se näsduksträdet blomma så var vi i Botaniska trädgården. Strålande väder, solsken och svaga vindar så vandringen genom Rhododendrondalen till Japandalen blev ganska svettig. Att det kallas dal är lite svårbegripligt för det är ett rätt sugande uppförslut, just nu med överdådigt blommande stora rhododendronbuskar. Och näsduksträdet är ju så speciellt så det är väl värt promenaden upp, sen kan man ju sitta och vila vid dammen nedanför de häftiga vattenfallet. Synd om en är det ju inte men man blir ju kaffesugen och då går man till trädgårdens enda servering. Där var det förstås lång kö och eftersom jag inte gillar att köa så satte jag mig i skuggan och sa till maken:
- Jag vill ha en räksmörgås och kaffe.  Det var en jättegod smörgås med inte speciellt många räkor men de var garanterat handskalade, avokado, ägg, sparsamt med majonäs och förstås de nu för tiden tydligen obligatoriska ärtskotten. Läckert var det men dyrt. Maken tog en betydligt påvrare ostmacka men han unnade sig en öl för 75 kronor.   På hemvägen gick vi in hos Feskebröderna i Nordstan och köpte en krabba innan vi tog Älvsnabben hem. Den, krabban alltså, smakade bra med rostbröd ur frysen och svalt lådvin hemma i vår lilla etta. Ett billigare alternativ än räkmackan i Botaniska. Men på det hela taget en väldigt lyckad nationaldag

fredag 12 maj 2017

Nya bågar

- Jag har väl grå starr jag som alla andra! Det var vad jag svarade optikern när han frågade om läget. Statistiskt sett så borde du ha det svarade han men se på tusan inga spår av grått i mina ögon.
För tre år sen gjorde jag förra kontrollen, ingen förändring i synskärpan och en ointresserad dam bakom disken gjorde att jag inte valde nya bågar då.
När man är närsynt så behöver man ju lite goda råd om vad som passar och nu hade jag maken med. Ganska snabbt bestämde jag mig för riktigt neutrala silverbågar men så var det ju de där röda som jag såg direkt när jag kom in i butiken. Maken var lite hummande och tveksam och så är det ju rätt dyrt, drygt 7000 kr är ju mycket pengar. Men tar man två par så blir det halva priset på glasen på nummer två.
Nja - det blir ju 12000 kr. Med min uppväxt i små ekonomiska förhållanden så är jag lite försiktig med att låta tusenlapparna fladdra hur som helst. Så det blev bara de där diskreta. Sen åkte vi till specialisttandläkaren i Örebro där maken plöjt ner stora summor på titanskruvar och  även bidragit stort till övertandhygienistens lön. Och tankarna malde - jag körde ju med de gamla bågarna i sex år, de röda var ju bra snygga, man har dem ju på näsan vareviga dag.
Så till slut så ringde jag till optikern och sa att jag tar de är röda också. Den nya, trevliga och hjälpsamma medarbetaren i butiken tyckte att det var ett klokt beslut så nu har jag röda bågar på näsan, tusenlapparna fladdrade iväg och den grå starren lyser med sin frånvaro.