Landstingets informationskanaler

Att överföra information är rätt så krångligt men det är väl ändå märkvärdigt att det ska nästan fem månader och ett otal telefonsamtal att få veta resultatet av en rätt så enkel undersökning.
Ortopeden, som spikade ihop min fotled, skrev ju i journalen att jag hade dålig benkvalitet, så i oktober 2011 röntgades min ben och höfter.
Svar skulle komma, oklart från vem som det skulle visa sig.
Februari 2012 - fortfarande inget hört. Ringer ortopeden på USÖ. Skickas runt, får olika svar om vart jag ska vända mig, hamnar hos min vårdcentral, doktorn ledig men sköterskan säger att nu ska jag få veta.
Detta var för fjorton dar sen.
I går ringde jag igen, aningen irriterad. Får en telefontid, sitter och väntar. Nu är doktorn sjuk, varför hon inte hört av sig kan ju den stackars syster Ingrid som får ta emot min irritation inte veta.
Att jag har ovanligt bra benkvalitet får jag veta av den läkare som ringer upp mig sent på eftermiddan. Den medicindoktor som tittat på mina plåtar utesluter att det är benskörhet som var orsak till frakturen, Däremot har hon noterat att jag blivit kortare och rekommenderar ( 23 november) ortopeden att min rygg bör röntgas för att utesluta kotkompression.
Ingen reaktion från ortopeden på detta, inget meddelande från vårdcentralen, båda parter tycks tro att detta ska nån annan meddela.
Men nu ska vårdcentralsdoktorn skicka remiss, till länslasarettet, för rygg röntgen så får vi se varför jag "växt uttfôr sôm korômpa" som mormor brukade säga.
Sen kan jag ju fortfarande undra vem den bensköra tanten är. Det var många operationer den där februarilördan med all time high på frakturer.

Amerikakofferten

Häromdagen öppnade jag den gamla amerikakofferten som jag ärvt efter min farmor. Mr A Bogren står med rätt stora bokstäver på framsidan och på sidan står New York. Vem var Bogren och varför kom kofferten tillbaka - ingen aning. Många i släkten på pappas sida utvandrade, men när de som visste något om detta fortfarande var i livet, då var jag inte ett spår intresserad.
Att jag inte öppnat kofferten på länge beror nog mest på att alla möjliga grejer samlats ovanpå den.
Men i lördags när maken åkte på den stora båtutställningen så skred jag till verket.
Och man kan ju bli förvånad över sig själv.
Där fanns
- en färdigbroderad men ej monterad kudde, brun botten, blommor i rost orange gult.
- ett påbörjat lapptäcke, små åttkantiga lappar.
- detaljer till Nyedsdräkten som jag sydde 1980, siden och tyll till bindmössan ej monterat.
- tyg till söndagsförklädet, aldrig uppsytt. Tyget var så dyrt så jag hade inte råd att köpa allt i ett svep.
- moulinegarn i olika nyanser.
- knyppelgarn som jag broderat en bortgömd linneduk med.
- en spets jag virkade för 50 år sen. Undrar vad jag hade för mål med den.
- en pärm med gamla mönster.
Att jag sparat sakerna är ju inte så konstigt men att de varit så borta ur minnet är jag lite förvånad över.
Folkdräkten har jag inte använt på många år men jag hade den ju på många skolavslutningar. Det var nog i början på 90-talet som livstycket började bli för trångt. Undrar just nu vad som vore svårast - att gå ned 15 kilo eller sätta kilar i livstycket?
Men det är nåt konstigt med minnet - man behöver en liten tråd och då kommer en massa minnen tillbaka.

Passa er för pinjenötter

Att man inte begriper bättre! Jag har ju hört talas om det men när jag hittade en påse med pinjenötter vid en skåpstädning så tänkte jag mig inte för. Det fanns inget bästföredatum så jag borde ju slängt den på en gång eftersom jag inte kunde minnas när jag köpt den. Så, dumt nog öppnade jag den och smakade. Fröna hade ju härsknat så de gick i soppåsen och inte förrän några timmar senare förstod jag vad som hänt, att jag hade fått pinjemun. Allting har en plåtig bismak. Årets andra semla, blodgrapen till frukost, middagslaxen - allt smakar plåt. Inte kul och det lär hålla på i minst ett par veckor.
Synd om mig, eller hur?

SM i hyckleri

Men vad är det politiker av alla färger håller på med? SM i dubbelmoral verkar det vara. Ett parti med drabanter sluter ett avtal. Andra tar över och låter det hela flyta på. Tydligen ett helt öppet avtal som alla kunnat läsa och även fått info om i riksdagen.
Men nu har alla fullt upp med att skylla på varandra. Äppelkindad förvåning från MP och V som tydligen inte sa ett knäpp när avtalets slöts. M och C säger att avtalet inte kunde brytas men det tycker S att de skulle gjort.
Så mycket hyckleri och dubbelmoral - om man kan sälja så gör man ju tydligen det oavsett om köparen är den värsta diktatur man kan tänka sig. Arbetstillfällen i fosterlandet ligger i vågskålen, viktigt för alla. Sluta hyckla, sluta skyll på varandra och erkänn att vi i det globala beroendets namn handlar med den som vill betala.

Vilken ska jag välja?

Detta är inte så lätt. Vilken bokstav ska jag välja?
Just nu så är jag inne i en lätt manisk broderiperiod. Det började med att jag köpte några handdukar på den trevliga butiken Linne&Lump i Laxå. Utan monogram. Köpte märkböcker på Bokbörsen, BarbroLi skickade stramalj, jag hittade en bit aidaväv och sydde några A:n för övnings skull.
På handdukarna ska det ju förstås stå Å.
På fjällsemestern, när jag kände för en lugn dag blev det den högst upp till höger. Nu har jag ju köpt fler handdukar och när jag bad om råd på Facebook har jag fått förslag på de flesta, inte de minsta och inte den längst ner till höger men de andra. Så nu får jag väl försöka bestämma mig själv eller så får jag väl köpa fler handdukar. Roligt att brodera är det i vilket fall.
Sen blir det nog plattsöm, bara jag får tag på blått moulinegarn.

Tänk vilka fynd man kan göra.

15 små glas á 1,75, Domus liggande åtta på prislappen, fyndade jag idag när jag tog ner ett ljusgrönt plåtskrin från vinden. Det har nog varit brödskrin en gång för länge sen hos min svärmor.
Undrar vem som köpt dem och vad de var tänkta för - snapsglas på nån kräftskiva som aldrig blev av, braatthainköp för att de var så billiga, shots fanns ju inte på kartan när dessa inköptes. Man har ingen aning.
I en tvåkilospåse från Sockerbolaget låg klämmor till konserveringsburkar, hoptorkade gummiringar och patentkorkar av porslin. Min svärmor har alla gånger plockat ner dem i den påsen.
Varför skrinet stod på trampan till min Huskvarna trampsymaskin, auktionsfyndet från 1966, kan jag ju inte heller minnas. Har ju troligen stått där sen vi flyttade hit för 20 år sen.
Som vanligt tänker jag att vi borde röja på vinden men just nu är jag i en manisk broderiperiod. Röda korsstygn på hemvävda handdukar från Linne&Lump. Så just nu har jag inte tid. Får se när det kan bli.
Men vad gör jag med alla glasen?

Landstingets rutiner

20 oktober 2011 var jag på bentäthetsundersökning eftersom den händige ortopeden som spikade ihop mig hade skrivit nåt i journalen om dålig benkvalitet. Skulle få brev om resultatet, oklart av vem skulle det visa sig. Man tänker ju inte på sånt varje dag med 8 februari ringde jag ortopeden och fick reda på att jag skulle ringa ett annan mottagning. Där var tiderna slut den dagen. 9 febr gav en sköterska besked om att hon skulle påminna doktorn om att jag ville veta huruvida jag är skör eller ej. Hörde inget. Idag 1 mars, ringde jag igen. Den sköterska jag fick ynnesten att tala med sa att detta hade ortopeden inget med att göra, det är medicinkliniken som utför undersökningen, de i sin tur skickar beskedet till min behandlande läkare på vårdcentralen samt till ortopeden. Min läkare på vårdcentralen skulle alltså ha meddelat mig.
Nån storkund på vårdcentralen är jag ju inte så nån husläkare har jag inte. Nåja, ringde vårdcentralen. Då får jag, av en duktig och pålitlig distriktssköterska, veta att den rapporten kommit till vårdcentralen 23 november men att doktorn kanske trott (!) att ortopeden gett mig resultatet.
Nu var doktorn ledig men nu skulle det läggas en notering hos henne. Att den skickliga och yrkeskunniga sköterskan skulle få läsa upp journalen för mig bryter väl mot nån av landstingets regler.
Får väl se när doktorn hör av sig.
Men jag undrar ju fortfarande hur mycket man ska känna till om landstingets rutiner när de som jobbar där tydligen inte är så hemma på dem.