tisdag 16 augusti 2016

Det har varit ett flängande

Det har varit ett flängade. Hela juli och början på augsti var ett enda resande åt lika håll så nu sitter jag och pustar ut och gör i stort sett ingenting.
Först var det firande av svågern. I Veckholms gamla prästgård minglade vi och åt, helgen efter var vi hans gamla hemtrakter på strövtåg, bodde på högbrynta Gimo herrgård och såg Viraspelen i åska och ösregn. Sen var det ju Vasaloppet, turer till barnen i Lidköping, Linköping och Vretstorp, till bästisarna på Yxlan och teater i berättarladan i Rottneros. Under den tiden som sommarvärmen  inföll var maken ute och seglade med dotter, måg och barnbarn. När han sen skulle ut i  kajaken med sitt gubbgäng i så  var det Världsbroderidagen och då tog Barbro o Leif  mig med till Bohuslän. Först bodde vi på toppenstället Salt och Sill i Klädesholmen och när vi broderat klart på Skärhamn bodde på Mops och Greta, trevligt B&B.  Pilane skulpturpark på Tjörn och akvedukten i Håverud klämde vi på hemvägen.  Den årliga Värmlandsresan med syrran och vår gamla klasskamrat gick i år till Nora och Lindesberg, alltså Västmanland.
Inklämt i detta schema har varit turer till mitt barndomshem i Persberg. shopping- och loppisturer med syrran och barnvaktande i Örslösa.
Så nu sitter jag mest och glor när jag inte broderar förstås. Maken är i Chicago på jobb, nåt om patent på svetsmaskiner. Konstigt att det där stora företaget inte har nån annan än en halvtidspensionär att skicka över Atlanten. Men han tycker nog att det är både intressant och spännande och jag kan gå ner i lågenergiläge ett tag. Skönt tycker jag.

tisdag 19 juli 2016

Jag har åkt vasaloppet

Jag har åkt Vasaloppet. Med bil och det var ganska långt. Och kuperat, evighetslånga uppförsbackar och hisnande utförslöpor. Att så många tycker att det är en bra idé att åka 89 kilometer på skidor är ju rätt fantastiskt och för 2017 är alla platser redan utsålda.
Att det är försent att anmäla sig fick vi reda på i den sk Vasaloppsarenan vid Berga by. Där går starten och där står numera vasaloppsstenen där alla segrares namn är inristade. Många segrar för Mora-Nisse och Janne Stefansson men på slutet genant många norrmän.
Till Smågan, vårt första stopp, kommer man på krokig grusväg och det bär uppför hela tiden. Sen blir det lite lättare till Mångsbodarna, men det är ju långt. Sen är det både upp och ner till Raisbjär som Risberg heter på älvdalsmål. När man kommer till Evertsberg, där den som är först får ett bergspris som tydligen är eftertraktat, både en "stanka" och pengar, så är man halvvägs  och sen bär det mycket utför till Oxberg även om sista biten upp till kontrollen är en förskräcklig uppförsbacke.
Hökberg, nästa ställe, vill tydligen hålla sig lite anonymt, ligger en bit från vasaloppsvägen och man skyltar inte. Kan förstå att de vill hålla stället hemligt. Så vackert med en otrolig utsikt över blånande åsar, sjöar och storskog. Sen är det bara Eldris kvar och vips är man i Mora.
I Mora gick vi i mål och hittade till och med parkering för vad mycket folk och trafik det var där.
Inget speciellt på gång men massor  med turister.
Vi gick en lien tur i stan och på Morakniv köpte jag den nya lilla kniven Eldris, en gullig liten sak att ha i utflyktskorgen.
Sen drog vi hem på nya vägar. Älvmötet i Djurås, Dalafloda. fika i Björbo vid Fänforsen. I Nås svängde vi av mot Lindesnäs, ett bruk med en stolt och svunnen historia, till Fredriksberg och Tyfors och då var vi på kända vägar igen.
Nu är Vasaloppet avklarat en resa med bil jag kan rekommendera om man nu inte nödvändigtsvis vill plåga sig med att göra den på skidor.

söndag 17 juli 2016

34 år sen vi var i Sälen

Just nu sitter jag på en bänk högt ovanför Sälens by och ser solen blänka i Västerdalälven. Vacker utsikt mot fjällvärlden, ser den nya bron över älven och backarna vid Lindvallen. Inte så mycket är sig likt från när jag var här första gången 1963. Då fanns en skidlift vid Högfjällshotellet och en i Tandådalen. Rätt så vettskrämd blev man ju när man kom ut i Tandådalsbacken, lite annat än slalombacken i Filipstad kan man säga och med den tidens utrustning, s.k. långrem och låg fästpunkt. Pistmaskinerna var nog inte uppfunna heller.
Ganska många år var vi sen här i lånade och hyrda stugor och några månader som städerska på Högfjällshotellet.
I Hundfjället byggde goda vänner till mina föräldrar en stuga men det var ju inte tal om att de skulle ligga precis vid backen, man fick vackert gå en bit.
Lite fler liftar blev det ju efterhand, senaste gången 1982 var några backar igång i Lindvallen och det fanns en servering.
Men idag - man blir ju helt häpen över hur mycket som byggts och vilket utbud det är av restauranger och köpcentra.
Att vi är här öht beror på att jag får min födelsedagspresent - vi ska åka Vasaloppet. Med bil. Så i morgon bär det iväg från Berga by.
Vi bor väldigt fint här på Näsvägen i Sälen, en liten studio för 500 kr/natt( fint litet pentry, smakfullt inrett men egna lakan) och nu blir det grillad kyckling och potatissallad från Ica. Rätt ok att fylla år.

tisdag 12 juli 2016

Gimo Herrgård - ett ställe med hög svansföring

- Vad ska ni äta frågade den unge servitören när han långt om länge kom till vårt bord. Vi var på Gimo herrgård för att fira svågern Jans 70-årsdag.
Att det blev Gimo beror på att svågern är barnfödd i Norrtälje, att vi skulle besöka en del av hans barndoms smultronställen och att vi skulle se Wiraspelen i Vira bruk.
Servitören försvann, kom tillbaka utan menyer men rabblade upp vad som ingick i två- tre- och fyrarättersmenyerna. Vi bestämde oss för trerätters och vad skulle vi dricka? Ny tur ut för att hämta vinlistan.
Om vi inte av hemsidan förstått att GH har hög svansföring så insåg vi det nu - viner för tusentals kronor flaskan men inte mycket i normala prisklasser. Två flaskor rött och några öl till förrätten.
In kommer rödvinet som den andra svågern får avsmaka före silltallriken. Inga ölglas men det duger ju med vattenglasen. Dem fick vi också använda till vattnet som vi fick in efter påstötning. Varmrätten, där köttet skulle föreställa kalventrecote, kom in med en ytterst liten bit potatiskaka och bara en av två såser. Den andra, bernaise, kom in när vi nästan ätit klart.
Efterrätten glass och jordgubbar var en kula glass av hemglasstyp, en klick grädde, tre skivade jordgubbar och tre små duttar med chokladsås.
Frukosten bar också lite prägel av vilja men inte kunna. För lite personal som inte hann med att fylla på kaffet, smöret, brödet, juicen. Liten variation på bröd, inget rågbröd, en sorts marmelad, inget det där lilla extra som man förväntar sig av ett ställe som kallar sig fyrstjärnigt.
Om Gimo herrgård ska fortsätta att kalla sig fyrstjärnigt så måste man utbilda sin personal. De måste ju veta hur man gör och vad man gör och i vilken ordning. Vinet kan ju inte komma före sillen och man ska ju inte behöva dricka vatten ur de glas man nyss använt till öl.
Sen visade Norrtälje  sig från sin bästa och soliga sida när svågern hade mycket att berätta om sin uppväxt och  himlens portar öppnade sig i under Wiraspelen med hagel, störtregn och åska. Så på det hela taget var det en jättetrevlig helg men åk för all del inte till Gimo Herrgård med allt för stora förväntningar.

onsdag 1 juni 2016

Åker tåg och tjuvlyssnar

Jag sitter på tåget på hemväg efter några fina och varma dagar i Göteborg. I måndags besök i Botaniska, näsduksträdet blommar, Majorna, kulturreservatet Gatenhielm med Eino Hanskis taubestaty.och letat efter en fairtradebutik på Allmänna vägen.
I går promenerat längs älven. gått med "dramaten" till Eriksbergs köpcentrum och fyllt på vinförådet¨  och t.o.m glatt mig åt åskvädret som tillfälligt sänkte temperaturen i vår lilla lägenhet till 25 grader.
Men nu sitter jag på tåget och tjuvlyssnar på folk.  En man tvärs över gången jobbar i datorn och ringer jobbsamtal som inte är speciellt intressanta, bakom honom sitter en dam som talar i sin mobil om ett arrangemang för en kulturskola. Vad får saker och ting kosta, kommer alla att få plats, vad får man bjuda på och betala med skattepengar? Bäst att hålla reda på sånt i dessa dagar.
Mitt emot maken sitter en ung kille, typ 25 år, med dator, mobil, många färgpennor, kollegieblock, hörlurar, en burk red bull och godis. Och så har en bibel med understrykningar och verser inramade i många olika färger. Så ringer han sin fru, mycket älskling och puss, och gullegull ända tills hon ska föra över pengar till hans konto. mycket exakta siffror tills han säger att hon får lägga till en hundring så han kan äta middag. Antagligen blir det nån sorts ifrågasättande för han ber henne skärpa sig, han ska givetvis gå på billigast möjliga ställe. och sen nästa samtal  blir det  om hundkopplet som han råkat få med sig. Det andra ligger i bilen och har du varit ute med hunden ,nähä då är  det är nog dags  och har du fört över pengarna. jaja du har ju en stund på dig och sen gullegullet igen. En massa gullande och sen det uppfordrande och uppfostrande - gav mig en konstig känsla. Maken som suttit begravd i sin dator med svetstekniska frågor hade ju inte hört ett dugg och inte sett nåt heller och ingen kan nog tro att den vithåriga tanten med broderiet tjuvlyssnar och drar sina slutsatser.


tisdag 17 maj 2016

Bättre teveupplevelse

Han ringde på uppdrag av Telia sa han och frågade efter maken. Eftersom maken jobbar på annan ort så frågade jag saken gällde och då berättade han att vi har telefon, fiber och tv via Telia (som om jag inte visste) och det han nu ville erbjuda var en bättre teveupplevelse. Gulligt av Telia att de  bekymrar sig över vår upplevelse. Särskilt nu inför sommaren så vore det ju bra med lite annat än repriser och gammal skåpmat men programutbudet kan ju knappast 0542410290 göra nåt åt. Ynglingen, för han lät ung på rösten, talade så där trevligt på vårdat karlstadsmål så det var ju lite synd kanske att jag skrattade honom rätt i örat, sa att vår teveupplevelse dög gott för oss och bad honom att inte bry sig om att ringa igen.
Och ringde han verkligen på uppdrag av Telia, borde inte de i så fall även bekymra sig även för telefonupplevelsen?
Ja jösses - bättre teveupplevelse!

söndag 15 maj 2016

Vann rätt låt?

Jag har ingen aning om huruvida rätt låt vann. Jag förstår inte hur nån kan orka sitta sig igenom de där evighetslånga föreställningarna. Först alla deltävlingar för att få fram en svensk vinnare och sen semifinalerna - snark.
Finalen hade tydligen först ett uppsnack som säkert var lika intressant som allt snackande som föregår fotboll och hockey där många experter får tillfälle att visa upp sig.
Så jag löste DN:s fredagskorsord  som tog upp Shakespeare, vilket krävde en del googlande, konstigt vad mycket man glömt, sov en stund och vaknade lagom till snabbrepriserna.  De räckte till för att göra mig uttråkad. Och sen mellannummer av programledarna, dem världsberömde amerikanen innan den stora utmobbningen kommer igång. Då behöver programledarinnan skrika sig hes och det är bara den svenska poängen som levereras av en skrikande dito.
Inga synpunkter alls på segraren men Frans verkar vara en mogen kille som fortsätter i skolan, sköter sig och verkar helt sakna anlag för divalater. Han vore en bra förebild för andra skolungdomar, de som i Pisaundersökningarna leder ligan i att skolka och komma försent.
Nu har jag hört Frans låt tillräckligt många gånger för att känna igen den, vilket inte gäller för nån av de andra bidragen.