torsdag 8 juni 2017

Min dyraste macka

Att 185 kronor är lite dyrt för en räksmörgås kan man väl tycka.  Att jag ätit en sån beror på att maken och jag var i Göteborg över nationaldagen. Och eftersom jag gärna vill se näsduksträdet blomma så var vi i Botaniska trädgården. Strålande väder, solsken och svaga vindar så vandringen genom Rhododendrondalen till Japandalen blev ganska svettig. Att det kallas dal är lite svårbegripligt för det är ett rätt sugande uppförslut, just nu med överdådigt blommande stora rhododendronbuskar. Och näsduksträdet är ju så speciellt så det är väl värt promenaden upp, sen kan man ju sitta och vila vid dammen nedanför de häftiga vattenfallet. Synd om en är det ju inte men man blir ju kaffesugen och då går man till trädgårdens enda servering. Där var det förstås lång kö och eftersom jag inte gillar att köa så satte jag mig i skuggan och sa till maken:
- Jag vill ha en räksmörgås och kaffe.  Det var en jättegod smörgås med inte speciellt många räkor men de var garanterat handskalade, avokado, ägg, sparsamt med majonäs och förstås de nu för tiden tydligen obligatoriska ärtskotten. Läckert var det men dyrt. Maken tog en betydligt påvrare ostmacka men han unnade sig en öl för 75 kronor.   På hemvägen gick vi in hos Feskebröderna i Nordstan och köpte en krabba innan vi tog Älvsnabben hem. Den, krabban alltså, smakade bra med rostbröd ur frysen och svalt lådvin hemma i vår lilla etta. Ett billigare alternativ än räkmackan i Botaniska. Men på det hela taget en väldigt lyckad nationaldag

fredag 12 maj 2017

Nya bågar

- Jag har väl grå starr jag som alla andra! Det var vad jag svarade optikern när han frågade om läget. Statistiskt sett så borde du ha det svarade han men se på tusan inga spår av grått i mina ögon.
För tre år sen gjorde jag förra kontrollen, ingen förändring i synskärpan och en ointresserad dam bakom disken gjorde att jag inte valde nya bågar då.
När man är närsynt så behöver man ju lite goda råd om vad som passar och nu hade jag maken med. Ganska snabbt bestämde jag mig för riktigt neutrala silverbågar men så var det ju de där röda som jag såg direkt när jag kom in i butiken. Maken var lite hummande och tveksam och så är det ju rätt dyrt, drygt 7000 kr är ju mycket pengar. Men tar man två par så blir det halva priset på glasen på nummer två.
Nja - det blir ju 12000 kr. Med min uppväxt i små ekonomiska förhållanden så är jag lite försiktig med att låta tusenlapparna fladdra hur som helst. Så det blev bara de där diskreta. Sen åkte vi till specialisttandläkaren i Örebro där maken plöjt ner stora summor på titanskruvar och  även bidragit stort till övertandhygienistens lön. Och tankarna malde - jag körde ju med de gamla bågarna i sex år, de röda var ju bra snygga, man har dem ju på näsan vareviga dag.
Så till slut så ringde jag till optikern och sa att jag tar de är röda också. Den nya, trevliga och hjälpsamma medarbetaren i butiken tyckte att det var ett klokt beslut så nu har jag röda bågar på näsan, tusenlapparna fladdrade iväg och den grå starren lyser med sin frånvaro.

fredag 7 april 2017

Var är alla, är de i säkerhet?

Var är det som händer, var är alla - första tankarna när sändningen av Spanarna avbröts och rapporteringen från Drottninggatan drog igång. Ingen i närmsta familjen är i huvudstaden, Örslösa, Linköping, södra Närke. Men syskonbarnen som jobbar i Stockholm, vår guddotter i riksdagshuset, goda vänners dotter som jobbar på Åhléns. Och alla andra man känner - kamrater från ungdomen och nya bekanta man fått.
Radion är snabbt igång med en reporter som blev ögonvittne och märkvärdigt samlat berättar om att han, tillsammans med andra, försökt rädda nån kvar i livet men misslyckats. Sätter på teven, där har de osminkade och okammade bara slängts in direktsändning utan att egentligen veta nånting men de jobbar på.
Men sen sitter man ju bara där och tittar,  kollar FB. Vilka har anmält att de är i säkerhet? En efter en rapporterar sig där. Ingen av dem fattas. Skönt man kan andas ut för egen del men för några blir livet aldrig sig likt igen. Man går på en gågata, kanske med lurar på, pratar i mobilen, funderar på nåt, uppfattar inte vad som är på gång.  Och det ska ju inte komma en lastbil i vansinnesfart där. Och så kan livet vara slut eller man är skadad och ligger där och blöder.
Jämfört med det så verkar det ju vara bagateller att folk blir inlåsta på sina jobb eller får gå långa vägar för att komma hem, inget att gnälla över. Och hjälpsamheten  blommade.
En anhållen på sannolika skäl - bra jobbat polisen.  Vi som bara är åskådare får vara väldigt tacksamma för dem, som utan att veta vad den där lastbilen kan innehålla, om den där dåren som körde kanske inte var ensam, om det fanns självmordsbombare, rycker in gör sitt jobb.
I det, iaf till synes fridfulla södra Närke rullar livet på som om inget hade hänt men vi sänder en tacksam tanke till poliskåren - bra jobbat!

onsdag 5 april 2017

Undrar hur det blir för folk

Ibland undrar man ju hur det ska gå för folk. I måndags morse när vi klev på Tågabs tidiga värmlandståg var det redan mycket mer folk än det brukar men jag kunde slå mig ner bredvid en prydlig ung man. Efter ett tag så ringer han ett samtal och förklarar att han blir försenad. Han skulle ha åkt med ett ännu tidigare SJ-tåg på västra sida om Vänern för att vara i god tid till en anställningsintervju och så ställde SJ in det tåget. Nån otäck typ hade stulit koppartråden och då kan ju inte tågen gå. Men det var nåt datajobb det gällde så han skulle nog få chans att komma in på intervjun lite senare. Om han sen får jobbet får han ju problem med var han ska bo i trängselns Göteborg. Men han hade nån möjlighet att få bo i Vänersborg om han inte hittar nåt på Blocket. Det är väl så det är för ungdomar och jag önskar honom lycka till.
I förmiddags på bussen så stormade en olycklig flicka ombord vid Nordstan. Chauffören, indisk guru till utseendet, talar i telefon och är allmänt hjälpsam och jag undrar ju ett tag vad som hänt. Rånad, förföljd av nån dåre eller vad. Men till slut framgår det att hon "glömt sin data" på en tidigare buss och guruchauffören ringer åt alla möjliga håll för att möjligen kunna spåra "datan". Hon är förstås gråtfärdig när hon kliver av vid Sahlgrenska för att kolla med mötande buss från Högsbohöjd.Stackars henne- hoppas att det gick bra.
En som man vet att det däremot gick väldigt bra för var S A Hedlund, grundare av Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. På 1860-talet köpte han gården Bjurslätt på Hisingen, han lät dämma upp en myr som bildade Slätta Damm och planterade skog runt dammen. Idag är det ett fint område med vattenspeglar och trevliga promenadvägar. men det märkvärdigaste är hans gästbok - på en berghäll nära korsningen mellan Arvid Lindmansgatans södra ände och Wieselgrensgatan så finns inskriptioner med namnen på hans viktigaste gäster. En grupp med författare, Viktor Rydberg förstås men även bl.a.Ibsen och Björnsson , Karl Warburg och en WW Thomas som länge var USA:s ambassadör i Sverige, en grupp med äventyrare t.ex. Andrée.Och lite på ett hörn är kvinnorna i en egen grupp Ellen Key, Fredrika Bremer och några till. Alla namn är i guld på den branta bergväggen
verkligt imponerande. Så honom behöver man inte undra över, det gick jättebra och Hisingsborna har en fantastisk park att glädja sig åt.

tisdag 28 mars 2017

Bil med problem

 - Lova mig en sak - köp aldrig en Opel!  Det lär dotterns bästis J ha sagt en gång efter ett sommarjobb i telefon för att truga folk att komma på provkörning av detta märke. Och kanske J, en temperamentsfull ungdomsvän till maken, skulle ha lyssnat till ett sånt råd. Då hade han sluppit få en bula i skallen av den spetsigt utstickande vassa lyktan på bakluckan. Han, och vi, hade inte heller behövt åka hela vägen från Göteborg med ett tjutande larm som inte kunde stängas av.
J och A, hans fru, var på besök hos oss i vår lilla etta över helgen. A,vars farfar var en känd  bildhuggare, och jag ägnade oss åt Haga Nygata och konstmuséet medan maken och J åkte till Areoseum på Säve. När de långt om länge kom därifrån hade maken frågat om dragkroken var elektrisk. Ödesdiger fråga - något hakade upp sig och tjuvlarmet drog igång. Gick inte att stänga av.Två ingenjörer slår sina kloka huven ihop och kopplar resolut ur batteriet för att bilen inte ska stå och tjuta hela natten. Inpackning inför hemresan sker under biltjut. Under gång överröstar motorn ljudet men det finns där. På torget i Alingsås där vi stannar för fika och likaså vid lunchstoppet i Mariestad hörs det desto bättre. I den bilkö vi sitter fast i strax före Laxå där nån kört in vajerräcket  tjuter larmet, likaså när vi lastar ur vårt pick och pack och de åker vidare mot sin värmländska hemstad.
Ett gott råd är kanske, om man ändå vill köpa en Opel, är att inte fingra på den elektronik som sköter dragkroken. Iaf om ni frågar vår vän J.

onsdag 22 mars 2017

Vad sorgligt - inget mer Sven-Ingvars

Vad sorgligt - inget mer Sven-Ingvars. Vi är många som är berörda, jag blev det  mycket mer än jag trott att jag skulle bli. Så mycket på P1 hela morgonen. Jag lyssnade fram till "Ring P1", då stängde jag av, plockade fram alla mina cd:n,  dammade av dem och spelade dem i kronologisk ordning. Så mycket minnen som dyker upp - Parkhallen i Filipstad, Sandgrund, Lindfors folkets park, gratiskonserterna på Sandgrundsudden,  Örebro konserthus, Bregårdsskolans aula.
Riktigt vemodigt är det, jag hostar och snorar lite och blir lite snyftig, vemodig över tidens gång. Det är för många som dör nu som man haft med sig sen ungdomen tycks det. Se sista konserterna och skivan och teveprogrammet som gjordes till 60-årsjubileet är ju så bra, låter förstås mycket bättre än de tidiga skivorna. Sorgligt är det, riktigt vemodigt. Men musiken finns ju kvar.

tisdag 21 mars 2017

Bara virus

Vilken tur man har om man får träffa en ST-läkare. Ja om man har en diffus sjukdomskänsla, lite ont i bröstkorgen och hostar som en tok sen en månad tillbaka. På den gamla goda tiden hade det väl stått SVBK i journalen. Den här ynglingen, mycket yngre än mina söner, med ett utländsk namn med många y, z  och ck i,  han var så noggrann och gullig så jag fick lust att säga:
- Om jag vore din mormor så skulle jag vara såå stolt över dig.
Jag har hostat sen sportlovet, då jag surt nog åkte 50 mil för att sen ligga och hosta och snora i stugan, inte åka skidor en meter och sen ha 50 mil hem. Först tänkte jag att det går väl över men till slut fick kontakta vårdcentralen för att få hostmedicin. Som hjälper så där kan jag säga.Att folk är sjuka förstår man av att läkartiderna i går var slut redan när vårdcentralen ringde tillbaks till mig kvart i nio.
Men idag fick jag komma, väntrummet var fullt i folk men bara fem minuter efter utsatt tid kom den här unge mannen och hämtade mig. Och han var så noga - hur mådde jag, hade jag träffat några snoriga, hade barnbarnen fått antibiotika på sistone, sen blodtryck, lyssna på lungor och hjärta, titta i halsen, skicka mig till lab för snabbsänka och halsodling.
Odlingen vet man ju inget om än men sänkan var bra så då är det väl "bara" virus. Bara att hosta på  alltså och börja lite försiktigt med motion igen. Hostmedicinen förstås, inte slarva med den. Bara att hoppas att virususchlingarna ger med sig, och att den där odlingen visar på samma sak. Så man har väl tur ändå.