Efter en lång dag av orolig väntan så kom äntligen det efterlängtade telefonsamtalet. Det lilla barnbarnet har anlänt. K ringde vid halv sju på morgonen och berättade att de var på väg till NÄL, norra Älvsborgs länssjukhus. Dit har de fem mil och det var fem minuter mellan värkarna.
Fram på dagen började jag få svårt att koncentrera mig, vankade oroligt omkring, plockade med småsaker och väntade.......
Strax före sex så ringde hon äntligen. En liten pojke. Det hade blivit dramatiskt på slutet så den lille fick ta en tur till neonatal, men nu mår han bra. Mamman mår som mammor brukar, träningsvärk, eftervärkar, smärtor både här och där. Enkelrum, sambon får bo kvar och de får nog stanna ett par dagar. Hoppas jag i alla fall.
Och sjukhuset har väldigt förståndiga regler. Inga besök av andra än pappa och syskon. Så förnuftigt även om jag förstås tycker att de kunde göra ett undantag för oss, de nyblivna morföräldrarna.
Svårt med koncentrationen är det fortfarande, men man kan ju shoppa lite. Polarn och Pyret finns fortfarande som tur är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Grattis, mormor! Åh, så roligt! Hädanefter kommer inget att vara sig likt, var så säker!
Stort grattis och välkommen in i mormorsvärlden! Att vara mormor/farmor är precis lika underbart och totalfokuserat som när man fick sina egna telningar för såå många år sedan.
Jättegrattis! Farmor är jag tre gånger om men mormor har jag kvar. Jag hoppas att dotterns biologiska väckarklocka snart ringer.
Skönt när väntan är över och allt gått bra. Nu får du ta ut mormorssvängarna! Själv halkar jag runt i likartade farmorkrumbukter. Det är fint det, vill jag påstå.
Grattis!
Underbart moch fantastiskt! En ny dimension av livet.
Tack ska ni ha för era inlägg, ni som vet precis hur det känns. Nu är den lilla sötnosen hemma hos sina fina föräldrar och mormor o morfar är så glada.
Skicka en kommentar