Undrar hur man hann med att jobba? Den frågan ställer vi oss ibland på morgonpromenaderna i Byggemarken. Nu är vi åtta morgonpigga och pratsamma damer när alla kan komma. Och man undrar ju? I morse gick jag upp kvart över sex, satte på kaffevatten, tog im tidningarna.
Att läsa Nerikes Allehanda går rätt så fort nu för tiden. Tidningen har kris, en ansvarig utgivare fick kicken för att hon plagierat texter och många ska få gå för att spara pengar. Och mycket material är finns ju även i DN. Det lokala från vår lilla utflyttningskommun i pereferin är ytterst sparsamt och lättläst.
DN tar lite längre tid men det beror mest på Dagens bryderi, det dagliga krysset - är inte klar än.
Kvart i åtta - jag åker hemifrån. Klockan åtta är det promenaddags. Strax efter nio är vi tillbaka vid utgångspunkten och när jag duschat och ätit frukost är klockan nästan tio.
Bädda, lägga i en tvättmaskin, sortera plast, glas, plåt och kartong, en väninna ringer och vi pratar ett bra tag.
Sen är klockan tolv och krysset är ju inte klart. "Kan vara lösa även för seglare" bör ju bli boliner men vad "gör filibustertalaren" tio bokstäver börjar på o, kan jag för liv och kniv inte komma på. Inte heller "har väl inte trädkramande nått någon större i Sverige" också tio bokstäver. *m**a*t*i**.
Nu är det Fröding på lokalradion - Strövtåg i hembygden. Hade väl aldrig trott att jag skulle lyssna på Mando Diao.
Snart är det läsecirkeln och när jag kommer hem från den är det stupmörkt och sen är ju dagen nästan slut. Frågan kvarstår alltså - hur tusan hann jag med att jobba?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad härlig, epsilon! Jag behöver inte gruva mig för långa innehållslösa dagar alltså! Det verkar rätt trevligt att vara passionär!
Ja nog finns det att göra om man bara är finurlig och allätare. Ett underbart liv är det.
Jag läser NA på nätet nästan varje dag. Så när jag är i Frövi bläddrar jag i papperstidningen. Det som jag tänker på är att sen de ändrat formatet på den för några år sen så har den blivit väldigt tunn. Eller så kanske det inte finns så mycket att skriva om? Fontänen vid Järntorget och all biltrafik på centrumgatorna ger i alla fall många kommentarer. Så följer jag ju förstås Anna Levins bloggande, det är en hurtig tjej.
Det är bara att konstatera; nu är det inte bara jobbet som gäller utan man ägnar sig åt det roliga i tillvaron. Så skönt.
Skicka en kommentar