Julpostmärken från 1997

Jag trodde nog att min svåger L-G skulle vinna tävlingen "använd gamla julpostmärken". Det brukar han nämligen göra. Faktiskt inte bara på julkort. Ett vykort från Spanien kom en gång med ett rödakorsmärke.
I år dristade jag mig att använda några julmärken från 2011. Vet inte om de gäller men det verkar ju faktiskt så  för idag lördagen när post levereras så kom det inte mindre än tre julkort med gamla märken.
Den tuffa bilföraren E gjorde som jag och använde fjolårets, ovan nämnde svåger drog till med 2009 men vinnare blev goda vänner som vi brukar träffa hos min syster. De drog till med märken från 1997 - klara segrare alltså.
Endera är det alltså så att de gäller i alla evighet eller så har Kgla postverket så mycket att göra att vad som helst slinker igenom. I vilket fall som helst är det trevligt med julkort. Jag brukar gå upp på juldagsmorgonen och lyssna på Julottan, dvs jag lyssnar på "Var hälsad sköna morgonstund ..." sen dricker jag kaffe och nu när inte faster Inga som jag brukade skriva brev till inte längre finns ibland oss så tittar jag på julkorten och tänker på dem som skickat korten.
I år kanske det inte blir tyst så länge förstås. Lille Ivar, som firar sin första jul, kommer liksom hans föräldrar, farbröderna och fastrarna. De kommer lagom till Karl-Bertil, Då dricker vi skumpa och om nån mot förmodan skulle vara hungrig så blir det gröt  efter klapparna.
Lutfisk till lunch blir det för maken och mig. Ett tag försökte jag med den rätten på juldagen men det blev aldrig nån succé, så det är rätt länge sen vi hade den goda anrättningen. Sen kan man sova middag, strunta i Kalle Anka och lagom tända marschallerna tills de kommer, hela den efterlängtade skaran. Och sen kommer nog tomten för precis som alla år så har alla varit snälla.
God Jul!