Surtanten

Jag känner mig inte sur och grinig. Idag har t.ex haft det väldigt trevligt, en pensionerad rektorskollega från SUF-tiden har tagit initiativ till en seniorförening. Egentligen skulle jag åkt 14 december men då var jag genomsnorig och måste tacka nej men idag till uppsamlingsheatet kunde jag åka till Hallsberg och den skola som Håkan Nesser kallar Brüleskolan. Det var roligt att träffa gamla arbetskamrater och att se allt det nya i lokalväg som tillkommit.
Men ibland blir jag som Häxan Surtant. Strax före juk sade jag upp Nerikes Allehanda då jag tyckte ett de betedde sig som aftonblaskorna, enligt upplägget - kolla aldrig en bra story.
Härom dagen ringde Phonera för femtielfte gången och ville ge mig fast telefon billigare och strax efter bokklubben Svalan som absolut inte skulle sälja nåt utan tvärtom bjuda på en bok. Snoppade av bägge två för jag har vid flera tillfällen bett dem sluta ringa.
Och i går kväll tittade jag på debatt angående barnfattigdomen. Jag är väl inte speciellt förtjust i Janne Josefson men man måste ju ge honom rätt när han säger att obekväma frågor måste få ställas. Stämmer siffrorna, hur använder man statistiken, får man ifrågasätta att nån som inte har råd med nåt röker för 50 kr/dag?
Så då blev jag häxan igen och nu är jag inte månadsgivare längre.
Nu får det bli Läkare utan gränser. Hoppas verkligen att de sköter sig.
Annars dyker Surtanten upp.