onsdag 28 juli 2021

Ljusa läkare

 Fem gånger har jag legat på operationsbordet. Vid ett av de tillfällena var läkaren etnisk svensk, vid de andra har läkarna kommit från olika delar av världen. En utskuren cancertumör och fem år av efterföljande coloskopi gör mig extra tacksam för den som kommit från det forna Jugoslavien, lärt sig svenska och jobbar på ett vårt lilla lasarett, och som starkt bidragit till att jag fortfarande är i livet. Därtill ett hopspikat ben, några utplockade gallstenar, en blindtarm och ett lite onämnbart ingrepp där jag fått överlämna mig i kunniga händer gör ju att jag min ålder är rätt så pigg. Så när jag hör om att folk begär etniskt svenska läkare så blir jag mer än förvånad. Att det finns folk till allt har man ju förstått men att arbetskamrater går bakom ryggen på varann och säger att det är ok och att "vi har två som är ljusa" är ju häpnadsväckande - hur är andan på en sån arbetsplats. Jag utgår från att det inte gäller min vårdcentral. 
För ytterst sällan har jag haft anledning att klaga egentligen bara två gånger på de snart 50 år jag har tillhört denna lilla kommuns vårdcentral. Och då står 1-1 mellan svensk och utländsk läkare. De var båda hyrläkare, ytterst nonchalanta när de först ropade upp mig med fel namn i väntrummet sen galopperade iväg till upptaget behandlingsrum och sen tursamt nog till ett ledigt. Kortfattad undersökning och sen ut utan vidare spisning.  Då kan ju bli endera ledsen eller arg och i ett av fallen blev jag så pass upprörd att jag efter lite betänketid ringde tillbaka och berättade om bemötandet. Att den läkaren inte kommer tillbaka förstod jag av de samtalen, troligen var hon väl lika otrevlig mot sköterskor och annan personal.
Jag lägger mig ju inte under kniven om det inte är nödvändigt, men om det blir nödvändigt så kommer jag inte att ha synpunkter på varifrån läkarna kommer bara de har tvättat händerna och inte är darrhänta.
 

Inga kommentarer: