Den här helgen räknar vi småfåglar och rapporterar till Birdlife Sweden. Ja så heter faktiskt denna svenska förening. Så nu räknar vi och det är så roligt. Mellan elva och tolv på dagen ärr de som flest här hos mig. Det liksom kokar i rönnen när de svirrar runt mina två matare. Talgoxarna är förstås flest men domherrarna har blivit allt fler och bland dem känner jag igen en hona från förra vintern, hon som verkar argsint och föser med de andra. Inte så många stjärtmesar som förra årets räkning, ingen steglits men några grönfinkar, ett par nötväckor och tre koltrastar. Har bara sett hannarna. Honorna gömmer sig nog i rhododenronbuskarna.
Att räkna fåglar och att ljuset kommer tillbaka är ju nåt att glädjas över, annars är det lite tungt just nu.
E-K min arbetskamrat i många år och kamrat i föreningsliv och kafferepsgäng somnade in på julafton. För några dagar sen var P-H som ovanpå en fysisk åkomma också fick covid vilket tippade honom över kanten. Han var extra bra med de komvuxelever som kom till oss med dåligt självförtroende. Många minns nog honom med glädje. Och sent igår kväll ringde min väninna A och då förstod redan innan jag svarat att hennes mamma gått bort. Inte så förvånande kanske för hon blev 101 år och två månader. Ända in i det sista var hon aktiv i kontakter med barn, barnbarn och barnbarnsbarn och även med barnens vänner, som med mig då. Hon var min äldsta vän på facebook och vi utbytte lite tankar ibland. Men nu är det slut med det och det känns tomt.
Snart kommer O och A hit vi ska äta middag och kanske kan jag prångla ut lite grejer av mitt överskott i skåpen, är i ett sortera och slängaskov. Så det blir nog snart bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar