Jag blir så trött på pensionärsgnället. Att allt är så orättvist, att vi inte får vår del av kakan yada, yada, yada. Här sitter jag i godan ro, dricker kaffe, läser tidningen, läser bloggar och facebookar medan solen stiger. Jag kan planera min dag - skogspromenad, plocka tranbär i mosskanten, fika på gamla jobbet, shoppingtur. Så där kan jag hålla på och en gång i månaden ramlar det in pengar på kontot. Inte upp varje morgon, hålla reda på möten, planera möten, skriva protokoll, fatta beslut, svara på omöjliga frågor, hålla buget, äta blodtrycksmedicin och sova lite oroligt om nätterna. Att vara pensionär är att leva i en lyxtillvaro. Vi får inte del av jobbskatteavdraget - nej självklart vi jobbar ju inte. Planer för dagen - läsa DN och lösa krysset, gå på Rotarylunch, skjutsa en billös väninna till tandläkaren, shoppa med jag väntar. Ska köpa en ny elvispmed lång sladd, tokretar mig på den gamla med en kort liten sladd som knappt räcker över diskbänken.
Sen kommer hon att bjuda mig på något trevligt fik och dagen kan avslutas i min alltmer färdigställda pensionärskuvös. Herregud - kan man ha det bättre?