Skogen lyser röd av lingon och trattkantarellerna har redan kommit. Det är inte klokt vad fort tiden går. I helgen var det Oxhälja Den händelse på året som i min barndom var utgångspunkt för tideräkningen "fôer å etter marken". Släkträff i det gamla barndomshemmet som min syster och svåger vårdar så väl. Kusinerna och nästan alla respektive kommer år från år. Marknadsbesök med fyndjakt honung, kryddor, plastpåsar, kokosbollar och något från Rostfria Herman. Otroligt vad många vulgära texter det finns på T-tröjor. Och det finns ju tydligen kunder för om de inte sålde.... Regnkappor, stövlar, paraplyer och fleecevästar o jackor hade säkert en strykande åtgång denna regninga dag.. Men det som inte fanns i år var träskor, inte heller dom där skydden över spisplattor som det fanns så många av för några år sen. Undrar hur många såna som blivit svedda när man satt på fel platta. Helgens äventyr var inte marknaden utan äventyrsbanan vid Hällefors herrgård, klättringen bland trädtopparna Det var makens 60-årspresent från barnen. Herregud vad man kan utsätta sig för frivilligt. Jag höll mig på marken men de som hölls där uppe bland trädtopparna hade jättekul och planerar redan nya besök.