onsdag 18 november 2009

Jag undrar hur hon hade det, pigan Brita Olsdotter som 1 juli 1873 födde en, som det skrevs i kyrkböckerna, oäkta son. Hon var född 1839 i Brattfors och pojken som döptes till Anders Gustaf var min farfar. 1878 gifter hon sig med Gustaf Andersson och får ytterligare två barn. Undrar hur hon hade det under de där fem åren? Om hon hade en folkdräkt, vilket hon troligen inte hade råd med, var det då horhatten (en röd snodd på den vita hättan) hon fick bära i kyrkan? Det vet vi inte. Anders gifte sig sen 1903 med Hanna Maria som kom från Älvenäs, Nors socken. Han hade då efternamnet Engström. De flyttade runt lite men 1905 flyttade de till Ängmossen i Brattfors där han tidigare bott med sin mor och sin styvfar,. Där fanns också Lars Johan Ängström, född 1851. Kan det finnas ett samband där? Min far föddes som nr sex i den barnaskaran. Något måste ha hänt i förbindelsen med prästen för de tre yngsta är inte döpta.De fyra äldsta emigreradetill Amerika, två kom tillbaka på 30-talet och de två äldsta, Gösta och Hulda gifte sig med svenskar och blev kvar där. Hulda fick lämna en son i Sverige innan hon åkte. Undrar hur det kändes? Det var ju hårda tider och tusentals värmlänningar utvandrade med hoppet om en bättre tillvaro.
Det lär vara hårda tider även nu men inga barn kallas oäkta längre och det är verkligen något att vara tacksam för.

4 kommentarer:

Maggan sa...

Tänk sådana hårda villkor det var på den tiden. Vi glömmer lätt att det inte var så länge sedan folk hade det så där. Intressant att ta del av!
Hälsningar

Pangbruden sa...

Visst var det tuffa tider förr..och idag klagar vi på småsaker i jämförelse..

ensamma mamman sa...

ja, tänk vilken utveckling i syn på sk oäktingar bara från 50-talet. I andra länder dock ...

Anonym sa...

Jag heter Mats Abelson och jag forskar lite i min mormors släkt. Mormors mor var den Hanna Maria Engström som du beskriver ovan. Jag får mycket information om henne av det du skriver. Jag vill gärna veta mer och tar kontakt senare i mellandagarna. Märkligt, härligt och lite läskigt. Vi hörs!