Vad ska jag tro

Men vad ska jag tro nu? Kan jag lita på Ernst? Receptet på saffranskakan med granatäpplen som han vispade till i sitt fina kök i herrgårdsflygeln i Kristinehamn var ju mer än frestande och verkade ju rätt enkelt. Enda svårigheten, tänkte jag, var att hitta granatäpplesirapen. Maken som gjorde en vända till det stora köpcentret svirrade runt på Coop i trängseln utan resultat men den hittades lätt i invandrarbutiken i vår nya galleria.
Man börjar med mannagrynsgröt som blir jättegod med grädde och vaniljsocker. Sen är det i  med mer grädde, ägg sultanrussin och förstås saffran. Häll i springform bottnad med bakplåtspapper och 30 minuter i ugnen. Efter 30 minuter flöt kakan som gröt, efter 50 min började det läcka vätska och efter ungefär 90 när jag tog ut den så läckte formen som ett såll. Med stort besvär. palett, stekspade och fyra händer fick vi över den på ett lämpligt fat och sen bara torka lite klet. Trodde jag tills det var dags att sätta på ugnen för lutfisken. Eftersom vår barn firar julafton med sina  svärföräldrar så passar vi på att äta lutfisk nära inga barnanäsor behöver rynkas.
Så på med ugnen igen och snart spred sig bränd lukt och osande rök, stänga av låta svalna och sen stor ungsrengöring. Inte klokt så mycket det var att torka. Men det gick bra, lutfisken var god, vi hann äta före Karl-Bertil, en av julhelgens måsten.
Hoppas nu bara att kakan smakar lika bra som smeten lovade, att den inte är en torr och smulig historia, och att vi inte jagat granatäpplesirapen förgäves.
I kväll kommer jag att veta hur den blev men aldrig att jag bakar den i springform igen. Och Ernst vad ska jag tro? De picklade äpplena verkar iaf vara lyckade så jag fortsätter väl lita på dig.