Ett franskt café

De köpte hus i Lesjöfors för att det är så vackert. Ett yttrande som slår en som är uppväxt i en gruvby i närheten med häpnad. Fast man ska väl inte uttala sig om man bara åkt igenom på riksväg 26 på väg till fjällen eller förr i tiden på nån begravning i Rämens vackra kyrka, och tyckt som mormor Alma att "dä ä ôsklit där". De som köpt hus kommer från Paris, mamman träffade en man, dotter och måg följde efter. Och det är klart - för vad man får betala för en etta i Paris kan man nog köpa en herrgård för i de här trakterna.
Så vackert eller ej så bor de här, skriver på nån avhandling och har öppnat ett franskt café. Tvärs över 26:an ligger den anrika herrgården där släkten De Geer bodde och drev industri och sponsrade bandyn under dess storhetstid. Ingen parkering på de stora grönytorna, man får ställa sig vid Konsum som mot alla odds överlevt. Allt är hembakat och hemlagat med en tydlig fransk touch, små petitchouer, eclairer, maränger och kaffekoppar. Ingen påtår heller på franskt vis.
Vi åkte dit till eftermiddagskaffedags, syrran, svågern, systerdottern och lille Alfred som ville ha namnam. Gott var det, serveringen vid bordet sköttes av den förtjusande fransyskan som var vänlig nog att förstå mina försök att beställa på hennes modersmål.
Vi hoppas förstås att det ska gå bra för ett företag som etablerar sig i nedläggningsbygd men vi undrar om det ska funka med de där minibakelserna och de små kaffekopparna. Själva vände vi  tillbaka, förbi de nedlagda industrierna och det stängda hotellet, hem till den lilla gruvbyn. Mera kaffe i stora muggar och bullar från frysen förgyllde fortsatt den soliga eftermiddan.
Men vi håller tummarna för att de franska går hem på trakten och att eclairerna blir lite större med tiden.