Eldningsförbud

Först reagerade jag inte speciellt  på ljudet, tänkte kanske att det var brandflyget. Men det malande ljudet fortsatte och jag började tänka att det nog var en helikopter.Och på Na.s hemsida stod det att det brann och det väldigt nära tätorten. Kartan visade på Byggemarken , nära elljusspåret, vilket kanske stämmer, man vet aldrig med varken tidningen eller lokalradion, De visar ofta en monumental okunnighet om geografin utanför stadens hank och stör.
 Men det var två tyska helikoptrar och folk från tre brandstationer som snabbt fick bukt med den brasan var den nu än var.
Otäckt är det ju ned denna torka och vi får vara tacksamma över de regndroppar som faller. Igår 6 mm i vår regnmätare.
Annars har vi diskuterat eldningsförbudet rätt livligt hos oss. Maken skulle ut med sitt gubbgäng på kajakpaddling vilket ju innebär matlagning på stormkök. Mitt stillsamma påpekande om eldningsförbudet ledde både till  långa utläggningar om hur länsstyrelserna borde ha formulerat sig samt att förbudet nog gällde alla utom dem eftersom de är så ansvarsfulla. Jösses - planera för mat som inte behöver lagas över låga föreslog jag. Och så blev det också för bland de glada gubbarna finns en som har en befattning i något som maken kallade brandforsk. Inte så kul om han blivit påkommen. Så det blev burkskinka, kokt på potatis på burk och andra läckerheter. Det som var svårast var ju förstås att inte få kaffe men även detta klarade de, tydligen med stoiskt lugn.
Värmen verkar fortsätta, nu på mer normalsvensk nivå, gräsmattan behöver ingen klippning, kvällarna är ljumma och myggfria och badvattnet är inbjudande.
 Men lite skrämmande är det allt och min rädsla för torråska och skogsbrand sitter in sen barndomen, när ångloken tände på efter inlandsbanan