Finland - mitt nya favoritland.

Att Finland är mitt nya favoritland har inte ett dugg att göra med att de blev världsmästare i ishockey. Det beror på att nu har vi gjort resan till Kinkomaa. Det började ju med de där anteckningarna i min svärmors snirkliga skrivstil vilka jag skrev rent och vi blev så berörda av.  Så i mitten av maj gled vi iväg i svågerns nya laddhybrid av märket Mitsubishi. Färjan till Åbo anlöper hamn redan strax efter klockan sex så för att hinna äta frukost var det upp redan kl.fem. Sen rullade vi på i 30 mil mot Jyväskylä med stopp i Tammerfors. Där hittade vi, tack vare en hjälpsam finska som rådbråkade sin svenska, museet Vaprikki. Där finns förutom ett bra fik en mycket intressant utställning om Finland 1918. Lyckligtvis så finns audioguide på engelska annars hade vi ju varit lost i translation.
Ju närmare  Jyväskylä vi kom desto mer kunde man tänka på bonden Paavo och hans Sarijärvis moar
för det är så vackert med sjöar, tall- och björkskog. Otroligt vackert var det också i Kinkomaa. Där ligger det sanatorium där min svärmor Karin var från februari till maj 1940. Då var sanatoriet krigssjukhus, bomberna föll och det var ovanligt kallt. Hon skriver inget om omgivningarna men de hade ju annat tänka på än att beundra naturen. En hjälpsam man fick sin morgonpromenad avbruten av oss och på engelska kunde han förklara att huset numera används som kontor och att det inte får ändras exteriört. Fem våningar, många fönster, mycket välhållet. Idag är det så lugnt och bedövande vackert  vid sjön med höga tallar och ljusgröna björkar. Påminner så om min barndoms östra Värmland. Jag blev så rörd och många minnen väcktes.
Alvar Aalto är ju en traktens söner och Säynätsalo finns hans tjusiga kommunhus, det används inte längre i administrationen men där finns ett trevligt kafe med eget bageri och kaffet serverat i marimekkoporslin.
Vi har läst mycket om nationalhjälten Mannerheim så sen åkte vi till Mikkeli där Högkvartersmuseet är beläget. Där kunde man verkligen känna historiens vingslag susa, där fanns både jordgloben och den uppstoppade fågeln. Museet är restaurerat till krigstida skick och en omfattande handledning finns på svenska. Vid stationen i Mikkeli står även Mannerheims järnvägsvagn. Den får man gå in i 4 juni varje år men det går bra att kika in genom rutorna.
Fina fika- och matställen i sjönära lägen med god och prisvärd mat, hjälpsamma människor som översåg med våra bristfälliga språkkunskaper, den vackra naturen och stadsbebyggelsen både i Tammerfors och Jyväskylä och att det är välstädat överallt har verkligen gett mig mersmak på Finland. Det enda som man nog kan hoppa över är Turkun Linna (Åbo slott) som i princip bara visar tomma slottsgemak i en evighetslång rundvandring.
Nu vill jag så fort som möjligt åka till Helsingfors, det nya biblioteket, salutorget och marimekkobutiken lockar.