Orkar man sju rätter

Sjurätters middag - hur skulle det smaka? Alldeles utmärkt visade sig i lördags när vi var i Hallstahammar och bodde på det anrika Brukshotellet som idag lystrar till namnet Åsby hotell.
Att vi öht var i den fagra bruksorten beror på maken och en svägerska tillbringade några barndomsår där och nu när maken fyllt jämt så bjöds vi dit av svägerskor och svågrar. Min svärmor talade alltid varmt om orten och hon hade nog gärna bott kvar där men eftersom min svärfar ville vidare i karriären så det blev några flera flyttar till andra bruksorter.
Vi började på Thore Skogmanmuseet. Detta lilla museum är inrymt i den nerlagda Centralskolan och förestås av en vänlig man som samlat det mesta man kan tänka sig. I min ungdom tyckte jag förstås att TS var rätt så töntig men mina föräldrar gillade honom säkert för att han var så genuint snäll, men många minnen dyker ju upp när man får se kostymer, skivor och prylar.
Sen blir det nostalgi när vi promenerar till det forna barndomshemmet en stor tjänstemannabostad i ett idylliskt villaområde inom promenadavstånd från Bulten, många berättelser om skidturer till vattentornet, omkullkörningar på grusvägarna och förmaningarna om att inte gå till kanalen och absolut inte gå över slussen.
För att styrka oss inför middan så går vi på afternoon tea med mustprovning. Lite i onödan förstås men gott. För sen klockan sex började det.
Först ut var en pilgrimsmussla med en timbal på gulbeta, sen kom rödbetsgravad lax med basilikacrème och efter det var det lammets tur - örtbakad lammfilé med marinerade juliennegrönsaker.
Sen fick vi ta igen oss ett tag med sorbet på grönt äpple som serverades med äppelkompott och där fick vi klara oss utan vin. Riesling, sauvignon blanc och en röd spanjor hade vi redan hunnit med.
Sen kom en ny omgång med glas och till den smörstekta skreien med hummercoulits och löjrom kom en vit bourgogne, sen var det hjortytterfile med kantareller och det italienska Taurasi. Nu var vi ganska mätta men även efterrätten gick ner. Hjortronpannacotta med hjortronmousse och ett flarn av vit choklad slank lätt ner tillsammans med ett sauternesvin.
Några i sällskapet vilkas nattsömn inte störs av kaffe drack ju även det innan vi gick de få stegen utmed Skantzsjön till hotellets annex.
Att frukosten ska smaka tror man ju knappt efter dessa utsvävningar men även den, god och riklig, slank ner innan det blev ännu mer nostalgitrippande i de områden där barn de lekt.
Hundratals gånger har jag åkt E18, sett skylten till Hallstahammar och min man har talat om sin barndom men aldrig har jag varit där men nu skulle jag gärna åka tillbaka.  Fina villaområden, vackra omgivningar längs Strömsholms kanal och Kolbäcksån, det trevliga Åsby hotell och mycket är verkligen väl värt ett besök även om inte man inte får en sjurätters gourmetmiddag.