- Var ska vi nu köpa hjortronsylt? Det frågade vi oss när vi såg att Keos i Vemdalen hade stängt. Där har vi köpt hjortronsylt i alla år. Keo, Kurt Erling Olsson, sa att han kokade sylten själv och det får man väl tro på. Burkarna var i alla fall av diverse slag, återanvändning var det helt klart. I hans butik fanns också allt i sportväg om man inte var ute efter det senaste.Kläder som nog skulle gjort sig på maskerad eller nån 70-talsfilm, cyklar, skridskor, skidor, stavar - allt av lite utgången modell. Men nu är hela den stora butiken tom och vi undrar var allt kan ha tagit vägen.
Att vi var på trakten beror ju på sportlovet. Vi har ju varit i Björnrike varje år, utom det året när jag brutit benet, sen 1977 när A och L-G byggde stuga där.
Våra tre avkommor, tre barnbarn och en måg, svägerskan B med dotter L och kusin E i grannstugan är ju en skaplig skara som vill åka både utför och längd, köra snöskoter, fiska, grilla korv, fika och äta middagar och umgås.
I våra trakter finns ju inte en snögnutta och inte förrän vi kom upp på Orsa finnmark blev det vinter. I Björnrike var backarna lika fina som alltid men vägarna var rent livsfarligt glasahala efter regn följt av minusgrader. Jag har ju slutat åka utför och längdåkning blev det också lite dåligt med för min del detta år men promenader i icebugs är inte att förakta heller i den vackra fjällvärlden.
Hjortronsylten köpte på Ekbergs, sport och fiskebutik av trevligaste sort. Likadana burkar, snygga etiketter, innehållsdeklaration men utan den hemtrevliga charmen som Keos hade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar