Alternativt firande

Nog för att valborgsfirandet varit av diverse slag under livet. Men detta år var det ju lite ensligt i vår sociala distansering. Hur det var i min barndom i östra Värmland minns jag knappt. Det var nog inte så mycket firande. Ett år stod vi i en snödriva vid isrinken, vår folkskolemagister hade nog blivit ombedd om att ordna lite körsång. Lät nog vackert. Sen har ju många valborgsaftar förflutit.
I Uppsala förstås med sillfrukostar, mösspåtagning och spring, eller kanske mer trängsel, i Carolinabacken, fest på Värmlands nation eller på slottet i i långklänning respektive frack, tills vi tröttnat på de allt yngre studenterna och deras omåttliga festande.
Isande nordliga vindar, regn, blötsnö, sommarvärme med eldningsförbud, elda rishögen på tomten eller gå till Midsommarberget, mingla och vänta kommunens fyrverkeri.
Grilla korv, äta sill eller lax eller nåt annat våraktigt, dricka bubbel eller kanske en liten snaps.
Men detta coconaår är ju valborg extra ovanlig.
För mig började dagen med ett besök på kirurgavdelningen på USÖ. När jag blivit lite orolig för mitt flimrande hjärta fick jag träffa en ung och noggrann läkare som inte hittade nåt i hjärtat men i höger armhåla. Sen lyste nog den röda lampan i min journal när hon såg om min bortopererade tumör. Snabb remiss, mammograferad och och utltraljudad av omvårdande och vänliga proffs och befunnen helt ok - tack för det.
I det rådande vädret var det ju inte läge för några vårliga utsvävningar i matväg. Med mjölk som var lite på gränsen, färska ägg från Rekoring Sydnärke och en längtan efter att få upp värmen i köket ledde till slutresultatet fläskpannkaka. Inte dumt alls och  det blev förstås ett glas vin vid niotiden när man kunnat stå vid Gunillaklockan och lyssnat på vårtalet om allt varit annorlunda.