Oxhälja

 Om allt vore normalt så skulle det vara Oxhälja den här helgen, höstens stora händelse, viktig händelse för indelningen av året - föer å ätter marken. Men nu är ju inget sig likt och vi har av skilda orsaker inga ärenden till östra Värmlands bergslag. Men det är nåt som fattas, lite rastlöshet i själen, och jag tänker på kryddorna, plastpåsarna, hjortronsylten och kokosbollarna som jag inte kommer att kunna köpa i vimlet i Filipstad. Hjortronsylten är nästan slut och plastpåsar som är tillräckligt stora för pajformarna har jag köpt på nätet, kokosbollar kan ju avstå från men köpsuget har man ju kvar och ganska mycket pengar på kontot också. Vilken tur då att just denna vackra helg så ordnar man det man kallar Matresan, upptäck mat hantverk i Örebro län. Länet ät ju ganska litet men på en tur i Västernärke så kan man åka på många vägar man aldrig farit på tidigare. Jag tycker bäst om att navigera efter en vanlig karta men om stället man vill åka till ligger mitt i skarven och vägen är dit är sytrådssmal i bilatalsen så blir man ju tvungen till att gepeessa med mobilen. Vårt fösta mål får bli Kräcklinge, dit kan man åka över drumlinområdet i Hackvad men vi åker via Edsberg. Små närkesstugor, stora herrgårdar och vida vyer över böljande åkermark. Vi har bott i Närke i snart 50 år men här är många vägar okända för oss. Det är grusväg sista bitenoch tack vare mobilen kommer vi fram till Lilla Väsby gård. Stor gårdsplan, stora ekonomibyggnader och en köttbod med gårdens egna produkter. Vi köar på ett coronaanpassat sätt och det tar ju tid när folk inte vet vad ska ha men vi vet att vi vill ha köttfärs och honung.  Om vi sen velat stå i en kö till hade vi kunnat fika tillsammans med Lekebergs brandkår som kom upp på lagårdsbacken med sin fina bil. Vi åker mot Fjugesta på för oss okända vägar men när vi känner igen oss vid väg 204 övervägdes vägvalet - endera Berga skafferi, kanske Lanna Bokcafe eller Surannas hembageri i Svartå. Suranna vann för där skulle vi nog inte behöva köa så länge för att sen ta kaffet hemma på bästa coronavis. Bagaren Anna snålar inte på minsta vis med smör och kardemumma i bullarna och frallorna var fortfarande lite ljumma när vi kom hem. Lite shopping, lite folkliv, man får ju vara nöjd men jag saknar den gamla tiden när allt var som vanligt och alla träffades i det gamla barndomshemmet, gjorde marknadsfynd och åt kokosbollar.