Det är synd om folk

Visst är det synd om folk. De har fått köa i timmar och dygn för nytt pass, fått våndas när den där maskinen i Finland gick sönder och inte veta om det skulle komma i tid för resan. De kanske vakat nätter för ett provisoriskt pass, trängts i köer till säkerhetskontroll och incheckning. De har kommit i god tid som de uppmanats men alldeles för många kommit för tidigt. Och nu när de äntligen kommit väg på en resa som de verkligen tycker att de kan unna sig så så behagar de där piloterna strejka. De kan de ju tycka är höjden. De kanske inte kommer iväg eller ännu värre - de kommer inte hem. En mamma har tagit två veckors semester från sina barn och nu när hon längtar efter dem så tar hon sig inte hem. Någon missar sitt eget bröllop, surt förstås men så kan det gå när man åker på bröllopsresa före vigseln.

              Att man nog inte riktigt kan njuta av de extra hotellnätterna eller dagar på stränder och i pooler kan jag ha förståelse för. Minns en midsommarhelg långt innan det var vanligt med mobiltelefoner när vi låg inblåsta i på Furuholmarna i innanhavet Vänern, söder om Kristinehamn. Vi var flera båtar där, vi hade mat, det var solsken även om den sydvästliga kulingen dånade på utav tusan. Jag hade ju sommarlov men de övriga skulle ju till sina jobb. Det löste sig för största båten hade den tidens tvåkilos mobil så alla kunde får ringa ett samtal och sjöräddningen behövde inte ut och leta. Men hela tiden var ju en lång väntan på att sjön äntligen skulle lägga sig så nå extra semesterdag blev det ju inte, bara ett nervöst spanande på vågorna,

Nu är det ju lämpligt att rikta sin ilska mot de där strejkande piloterna, att de har mage att strejka när flest människor vill resa. Alla tycks vara arga på dem nu  och det är ju möjligen så att deras avtal har försämrats. Hela bolaget verkar ju vara i farozonen  och vad kärnan i strejken är har jag inte satt mig in i. Kanske blir de inga jobb kvar i bolaget som var så tjusigt en gång i tiden, det pågår ett krig i vårt närområde  men ändå är det här i vår hittills fredliga del av världen som det är synd om folk. I alla fall om man läser kvällstidningarna.