tisdag 15 mars 2011

Arma Japan

Det blir bara värre och värre tydligen. Efterskalv, härdsmältor, radioaktivt regn - om det vore en spelfilm så skulle jag inte titta. Alldeles för otäckt för min smak. När det blir för spännande går jag ut i tvättstugan, viker tvätt eller stryker, det har en lugnade effekt på nerverna. Men detta är ju ingen film utan den bistra verkligheten. I morse ett kraftigt efterskalv och hur det står till i kärnkraftverken det vet man tydligen inte. Många experter, olika slutsatser, vad ska man tro på?
Här har vi ju jämförelsevis små bekymmer. Snöstorm, isiga trottoarer, försenade tåg, halkolyckor - ter sig lite futtigt i jämförelse.
Men den enes död dan andres bröd. Svenska småhustillverkare har fått förfrågan om de kan leverera ett mycket stort antal små trähus i rödaste rappet. Hoppas de klarar det.
Tält och gymnastiksalar är ju bättre än inget men i längden funkar det ju inte så bra.
Här, långt in på vår kontinentalplatta sitter vi lugnt, säkert, varmt och skönt. Och det blir bara ljusare och ljusare.

4 kommentarer:

Maggan sa...

Vad bra du uttrycker det! Precis så känner jag också. Jag hade inte tittat på en sådan katastroffilm. Situationen ger mycket ångest och oro och jag tycker så synd om japanerna.

pangis sa...

Pratade just med din förre kollega E.S vars son bor och arbetar i Japan, tack o lov var den unge mannen på väg hem idag:-) Hon hade varit väldigt orolig men han hade befunnit sig på en relativt trygg plats och hans lägenhet var intakt.

Men ändå..

vilken fruktansvärd katastrof detta är!

Cici sa...

Nu kan man se hur fort ett välmående samhälle kan i det närmaste kollapsa. Nästa gång är det en helt annan plats i en helt annan situation. Otur också för de drabbade i Japan att det är den kalla årstiden. Och med kärnkraftverken är det ännu ovisst. I ena stunden är det nräa härdsmälta, i nästa är det lugnt. Säger talesmännen.

Lennart sa...

Jag tycker det hela i Japan nästan verkar som i en katastroffilm. Men det är det ju inte utan rena verkligheten. Det är nog det jag känner som underligt. Fast då jag får små meddelanden från Japan via mailen eller mobilen så inser jag att det verkligen händer. Det är otroligt vilka krafter jorden har och hur små vi människor är, vi har inte mycket att sätta emot. Upprensandet och återuppbyggandet av samhällena där kommer att ta lång tid och innebära mycket arbete.